Har funderat på om det är solen eller kylan som gör löven så röda och vackra på hösten. Nu vet jag att det behövs frost för att de ska bli så vackra. Då det var nollgradigt i natt (tror jag, sovit som en björn trots täppt näsa) så tänker jag ta med mig kameran på en liten sväng. Har spanat in några vackra träd i Stadsparken, som nu bör vara fina fotoobjekt. 

Det var inte många år sen som det var nästan uteslutet att man skulle ta kort på träd. Man kunde ju bara ta 12 eller 24 bilder från varje fotorulle, så det gällde att tänka sig för. Kommer ihåg hur vi kunde stå och diskutera om vi skulle fota Giraffen vi såg i Furuviksparken eller om vi skulle ta ett kort på Malin då hon klappade ett Marsvin. Visserligen fick man  lämna tillbaks de kort man inte var nöjd med. Men hur lätt var det att välja bort ett foto som man tagit på barna då de kramade tomten. Även om tomteluvan glidit ner över ansiktet så man bara såg ett vitt skägg och bara nacken på de uppklädda barnen. 

Idag MÅSTE man bara ha en kamera. Dessutom Måste man ha den med sig överallt. För du har inte sett eller upplevt nånting om du inte har ett bildbevis. Sen ska man lägga ut dem på Facebook, Instagram eller på Bloggen. Man kan t.ex inte beskriva i ord hur gott man ätit och druckit om man inte visar ett foto på glaset och tallriken ( helst innan man ätit och druckit upp). Är man på fest så  ber man bordsgrannen le stort så man har bevis på att man hade kul. Det räcker inte att tala om att man hittat en korg full med lingon utan man måste fota den, upp till bevis hela tiden. Jag är ju självklart inge bättre själv. 

Skulle ni tro på mig om jag sa att vi hade en granne då jag växte upp som hade en häst som hette Pia och som hade bara två ben? Förmodligen inte....

Upp till bevis...Här är jag och Pia.

                Ät och svälj nu är det helg.