I Fredags på fikat pratade vi om pinsamma situationer vi varit med om på jobbet. Blev då påmind om en händelse jag var med om för några år sedan och som jag rodnar då jag tänker på. Förmodligen så har jag skrivit om det i nåt tidigare blogginlägg men har förträngt denna händelse. Idag kan jag skratta åt eländet.

Vi hade en nyanställd ung söt tjej i receptionen som den här kvällen stod själv och tog hand om kunderna medan jag pysslade med lite pappersjobb. Så hör jag hur hon säger: Snälla Annika kan du hjälpa en kund för jag har en så lång kö? Självklart så går jag ut i receptionen och ser då en äldre man stå där väldigt allvarlig och gnuggar sina händer mot varandra som man gör då man har ont......
Jag vill bara ha hjälp med att dra upp dragkedjan, sa han. Jag ser genast att gylfen är öppen och tänker att han har nog kört fast ordentligt, så jag ställer mig på knä framför honom och tar i det jag kan för fixa detta. Då det var klart så jag sa : Det gick ju fort, och så reste jag mig upp.

Hör då hur mannen säger med en släpig röst: Tack men......det var inte den dragkedjan jag menade. Då ser jag att jackan inte är stängd och inser det pinsamma jag har gjort.

Typiskt att det skulle hända då folk stod i kö för att betala till Spinningpasset. Undrar just va de tänkte. 
Dagen efter kom mannen tillbaks för att presentera sin fru????

Ibland önskar jag att jag tänkte till lite innan jag svarar eller innan jag tar ett beslut..