Idag är jag ledig, och då vill man ju känna sig ledig. Så då är det myskläder som gäller. Men visst är det väl konstigt att dessa sköna myskläder ofta ser rent förjävliga ut. Eller är det bara jag som har såna. Just nu är det ett par linnebyxor som gäller. Och ni vet väl hur skrynkliga de kan bli. Sen en stor härlig tröja som av nån anledning har små hål precis vid naveln. Det är bara att hoppas att det inte ringer på dörrn så nån ser hur man ser ut.

Det är ungefär som med strumbyxor som man har under de rätta byxorna på vintern. Förr köpte jag alltid såna på rea men då var det ju i de mest bedrövliga färger. Spelar det nån roll då man ändå ska ha dem så ingen ser dem. Så tänkte jag tills en kollega berättade om en händelse. Hon hade ett par knallgula rätt så fula långkalsonger på sig, och så gick hon och ramlade och hamnade på sjukhuset. Det enda hon tänkte  på var att herregud jag som har så fula kalsingar på mig. Så nu brukar jag alltid köpa några jag tycker är snygga, för man vet ju aldrig.....

Jag brukar verkligen inte glo då jag är inne i herrarnas dusch och spolar. Måste säga att det finns inte så mycket att glo på heller. Hittills har jag inte sett nåt som har förvånat eller chockat mig, inte förrän igår. Det var en som hade NALLEN med sig. För nu förstår jag varför en del kallar mobilen för nalle. Det är nåt man har svårt att vara utan. Barnen har ju svårt att skiljas från sin gosenalle. Det finns en bänk (ljugarbänk) inne  i herrarnas dusch. Där sitter en karl och knappar på mobilen. Då måste jag bara få glo lite för att få veta var han förvarade den medans han duschade. Vem vet han kanske är som en känguru och har en påse på magen. Hoppas bara att den var vattentät. Vet inte men han kanske forsatte att knappa på den inne i bastun.

Igår hann jag med att träffa dessa underbara bröstsystrar en stund. Jobbade kvällen men kunde gå lite tidigare då jag har så snälla arbetskompisar. Önskar att ni fick träffa dessa fantastiska tjejer nån gån gång. Vi har två nya tjejer med oss. Det är så roligt att vi blir fler samtidigt som det är förjävligt att denna sjukdom finns så att vi blir fler. De flesta har varit med om eller är just nu uppe i dessa fruktansvärda cellgiftsbehandlingar med allt vad det innebär. Måste bara få säga att jag är så GLAD att jag slapp detta helvete. Att det upptäcktes i tid så det räckte med att ta mitt bröst. Men visst tänker jag ibland,  tro vart det dyker upp nästa gång. Men den dagen den sorgen.