Nu har han äntligen sträckt fläktremmen. Jag syftar inte på L. även om han låter så på nätterna, utan någon som åker tidigt varje morgon till sitt jobb och tror att han är en modern tupp som har fått i uppgift att väcka upp hela kvarteret. Fast jag nu hade sovmorgon så vaknade jag ändå samma tid som fläktremsmannen brukar passera vårt hus men det var nåt som inte stämde....det var tyst......Först blev jag så jätte glad  men så började jag att fundera på vad som kan ha hänt. 

Antingen så har han helt enkelt sträckt på den där jäkla fläktremmen eller.... tänk om han är allvarligt sjuk, han kanske har fått sparken från sitt jobb, hans fru har kanske kastat ut honom så han nu bor på andra sidan stan och väcker de stackarna som bor där i stället. Kanske nån helt enkelt har hoppat sönder hans bil då de lessnat på oljudet. Han kanske har blivit kidnappad.... Där låg jag alltså i min säng med ett leende samtidigt som kanske den människans liv just hade förändras till ett rent helvete. Vad som än har hänt honom så är jag oskyldig bara så ni vet. 

Det är lättare att förlåta en fiende än en vän sägs det. Vet inte om jag riktigt håller med om det men nu förlåter jag iallafall honom i vittnes närvaro.

Gillar uttrycket att en trädgård aldrig ska bli färdig, för jag har så många planer på hur jag ska möblera om bland mina rabatter. Just nu ska jordgubbslandet flyttas och jag hade tänkt hinna börja lite innan plikten kallar. Så Hej Svejs och kramen alla ni som orkar med mitt surr.

  Finns det nåt godare än att äta en grillad korv ute. Även om den som i det här fallet är väldans liten. Barndoms minnen kallade L. den för.