I morse blev det ett litet äventyr då jag skulle ta mig nerför den branta backe som jag har innan jag kommer till badis. Det är fortfarande bara blåis, och då det dessutom är mörkt så är det lite extra läskigt. Jag börjar min färd till jobbet med att ta ett djupt andetag och sen spana lite försiktigt framåt efter några eventuella sandkorn, sen började jag min livsfarliga vandring....

Jag går med små, små släpande steg... meter efter meter utan att lyfta på blicken från vägen. Jag vet att det är klar himmel med  en nymåne och många stjärnor, men vågar inte släppa koncentrationen en endaste sekund för att titta. Då jag har släpat mig fram kanske hundra meter tycker jag att det känns som att jag går barfota....jag har just slitit ut det andra paret skosulor denna vinter....Undra just om det finns nån försäkring som täcker?

Plötsligt hör jag ett konstigt knastrande ljud...det kommer närmare och närmare.....Jag stirrar fortfarande på vägen men....nu ökar ljudet och jag hör även något som flåsar....STÅ STILL Annika tänker jag. Låt dig inte luras så du ramlar och bryter lårbenshalsen. Då plötsligt kommer det mystiska ljudet alldeles inpå mig....Vad ända in i glödheta.....En joggare!!! Denna tid på morgonen och på blåisen?

Då jag har börjat hämta mig efter chocken så fortsätter jag min färd och är snart nere vid vattnet. Nu ska jag bara gå de sista hundra metrarna efter Södra Sundets strand innan jag är framme. Men jag hinner inte mer än att få ner pulsen till 70 igen så hör jag BOOOM!. Vad är nu detta? Jag ökar farten och drar håret bakom öronen för att höra bättre. Då kommer det igen BOOOM! Nu önskar jag att det hade legat en Paparazzi bakom Björken och filmat...för den där joggaren kan slänga sig i väggen.... jag glömde både blåis och utslitna skor och sprang så fort att jag sprängde ljudvallen. Väl framme vid badis så tömde jag min väska upp och ner för att snabbt få fram nycklarna till dörren, men någon hann före mig....

Godmorgon. Hörde du vilka häftiga ljud det kommer från isen då det blir såna spänningar nu då det blir mildare? Jag tittade upp och såg min kollega stå där och flina trots att klockan bara var 5.45. Med en hes och ansträngd röst svarade jag. Ja,ja... visst är det häftigt,  dessutom vilken vacker nymåne det är nu.

DET ÄR VÄL FÖR VÄL ATT LÖGNEN FINNS - FÖR TÄNK OM ALLT MAN HÖRDE VAR SANT

Nä nu längtar jag tills det blir isfritt. Titta vad vacker vår simhall är där den ligger vid vattnet en varm sommardag.