Kan verkligen inte klaga på den här helgen heller då det gäller vädret. Har försökt få lite färg på magen nu då man snart ska vara lättklädd på stranden. Men det är ett problem bara, jag blir randig.....Varför blir inte de där vältränade killarna som har sexpack på magen randig.Vad är skillnaden? Jag kallar det bara för volanger istället för sexpack. Jag måste alltså ligga helt platt på rygg och spänna ut magen så den blir slät och fin. Men det ser ju ut som att jag är gravid eller har svalt grannpojkens fotboll istället. Så det får bli en zebra randig mage i år. Suck! Förresten sexpack ska man ha i kylen och inte på magen.

Har tidigare berättat att jag har lika nära till skratt som till gråt. En av mina fina kollegor är likadan. Så vi har suttit och gråtit tillsammans många gånger då ingen annan fattar vad vi egentligen lipar för.

Härom dagen var det dax igen. Jag hör hur två äldre män som sitter på en bänk i entren och diskuterar begravningar. Den ene säger att han har bestämt att han skall kremeras för att hans barn ska då inte behöva ha dåligt samvete om de inte hinner plantera på hans grav. Dessutom så bor de inte kvar i stan, sa han. Den andre mannen skulle då minsann ligga i en kista och det var inte hans bekymmer om det inte blev planterat vid graven. De blev riktigt upprörda där de satt och pratade om för och nackdelar.

 Då min kollega senare kom så berättade jag detta och då kom vi på att det vore nog inte så dumt att skriva i det vita arkivet, så det inte behöver bli några frågetecken den dan.... Det var då som det brast för oss. Inte så lämpligt att det står två stycken i receptionen och gråter över sina egna begravningar. Det var några som ruskade på huvudet åt oss då de hörde vad det var som fått oss så ledsna. Men vad gör man då man är så känslig. Som tur är så kunde vi efter ett tag skratta åt oss själva. Ja som jag sagt tidigare vi kallas för naturbarn vi som vågar visa känslor.

Nä nu mina vänner så ta jag min randiga mage och åker till Marmaris. Så vi hörs om drygt en vecka. Kan känna att det är lite synd att jag missar en vecka av allt det som händer ute i vår fina natur just nu. Men det är ju bara en vecka, och är jag hemma så ser man ju bara alla dessa måsten som man borde ta itu med. Så KRAM på er så hörs vi snart.

 Hoppas att ni inte tycker att jag är tråkig om jag visar lite bilder från några av våra tidigare resor.

Här åker vi tåg på bron över floden Kuwai.

 Kändes rätt häftigt att se Oriental express på Järnvägs stationen i Hua Hin.

 Håll tungan rätt i mun eller....snabeln.

 Här står jag framför en av pyramiderna i Kairo.

 Linnea ville självklart rida på Oscar då vi var i Hurgada.

 Här har vi fått var sin fez i present i Turkiet. Sååå glada L.och jag blev.

 Snacka om att kunna klättra. 

 Jag köpte frukt av henne varje dag och fick en ny vän i Goa.

 Man kan även försörja sig så här.

 Så en av alla de häftiga solnedgångar där i Goa.