Tillbaks till vardagen igen. Men efter en sån här helg så är det inga problem. För den har gett mig så mycket glädje så jag ler fortfarande. Mina systrar och jag har ju varit i Hofors/Barkhyttan hos våra släktingar, och vi har fått höra så många fantastiskt roliga självupplevda händelser och sånt som andra i vår släkt har gjort i sina liv. Vilken tur att vi alla är lite tokroliga även om man inte vet om det, för det finns nog ingen påhittad historia eller fräckis som kan slå det som hänt på riktigt. (men visst har jag några nya fräckisar med mig hem oxå)

Tack till alla som vågar vara sig själv även om man anses vara lite udda av andra. Våga sticka ut och göra det man känner för.  Jag undrar om det var lättare förr att vara annorlunda. Idag så ska vi ju alla vara som om vi vore stöpta i samma form, till och med dialekterna håller väl på att försvinna. Vår morfar som inte var vår biologiska men som vi kallade för morfar då vi växte upp var just en sån person.

 Han började sin karriär med att plocka hästskit på gatorna som han sen torkade på ett element och  sålde i små påsar som gödsel.............

Jag var så stolt över att jag hade en morfar som var en seriefigur, för jag tyckte att han såg ut precis som Lilla Fridolf. Dessutom var min mormor rätt lik Selma oxå. Tänk er att ha Lilla Fridolf och Selma som mormor och morfar. Han hade alltid en rock och hatt på sig och var korpulent med en snygg hållning. Så då kan ni tänka er att folk tittade till en extra gång då han promenerade till arbetet med en egen målad Rosa unikabox i näven. Nu var det ju inte bara den han målade rosa.....

Hur sugen tror ni inte att jag är på att skriva om honom och alla andra underbara kvinnor/män i vår släkt. Både allt roligt som hänt men lika mycket sorg och elände oxå. Vem vet........

Men nu ska jag försöka samla ihop mig innan det är dags för veckans första pass.