Ibland bara kryper det i kroppen då jag har lite tråkigt. Som idag efter att jag har haft en "göra nytta dag inomhus" Fått massor av tråkiga vardags sysslor gjorda. Men sen då det var klart så börjar jag vanka av och an, är för pigg för att bara vara inne och inte ha nåt att göra, L. är likadan som tur är. Så vi började grubbla lite på vad vi skulle hitta på. Var lite sugen på att fiska men det blåste så väldans i dag så det fick bli en utflykt med bilen.

Ni har väl hört talas om Robert Lind från Kramfors? Jo, han förekom i Hasse å Tages "dubbelgöken" första gången. Sen blev det en religion för Hasse. Enda beviset på att han fanns var en postorder annons i Saxons veckotidning. Hasse  sa att hade man varit snäll så fick man tillbringa livet efter detta i Kramfors annars så hamnade man i Dals Långed. "I Kramfors är det ljust och vackert medan Dals Långed är ett rent helvete". Ja L. och jag bestämde oss för att kolla upp om det stämmer. Fanns han på riktigt?

Vårt första stopp på väg upp till Kramfors blev Lunde och monumentet som restes till minne av händelserna i Ådalen 1931, där fem människor sköts ihjäl av militär som stod under polismans befäl. Sen var frågan om vems skuld det var att tragedin inträffade. De borgerliga och vänsterinriktade var oense om detta. Var det Robert Linds fel? Tja vem vet? Vi fortsatte vår tripp utan svar.

Kom då fram till ett kulturminneshus Wästerlunds konditori. Så himla häftigt. Men hade Robert  varit där och fikat nån gång tro? 

Vi var då inte de enda som hade besökt detta konditori. Det fanns hur många foton och autografer som helst på kändisar, men ingen Robert Lind.

Blev så sugen på hamburgare och strips och vad passar då bättre än Amerika huset i Bollsta inredd bara med 50 tals prylar. Back to the 50´s. Men ägaren av det häftiga matstället såg ut som ett frågetecken då jag frågade om Robert  hade varit där och käkat nån gång. Så det var bara att ge sig iväg vidare.

Stannade efter vägen och tog ett snack med ett gäng kossor. De håller med om att Kramfors är ljust och vackert, men de bara muade åt mig då jag nämnde Robert Lind. Visste de nåt kanske?

Då klockan nu hade blivit så mycket så var det bara att ge upp. Får leta vidare en annan gång. Men vi hade så mycket vackert att se på vägen hem så jag skiter i den där Robert Lind.

 

Då vi kom hem så hade äntligen tankbilen kommit. Så bra. 

Fortsätt och njut av sommaren. Kram på er.