För första gången på över 2 år så har jag gått hem från jobbet för att jag har känt mig dålig. Har åkt på en dunderförkylning och har ingen röst. Det kanske låter värre än det är för varenda en som jag har  tilltalat säger: Oj vad förkyld du är, du borde nog gå hem och kurera dig din stackare. För några år sedan så hade jag ryggskott och då var det samma sak att folk tyckte synd om mig därför att det syntes hur ont jag hade.

Jag tänker nu på alla ni som mår så  dåligt men det syns inte utanpå. Förstår hur jobbigt det måste vara att kanske inte bli trodd bara för att ni inte haltar eller har tappat rösten. Det finns ju hur många sjukdomar som helst som inte visar några synliga symtom men som som både gör ont och som gör att man verkligen mår skit.

Visst är det svårt att avgöra om man är tillräckligt sjuk för att vara hemma från jobbet? Måste man ha feber? Hur mäter man annars hur sjuk man är? Ena stunden så får jag dåligt samvete då jag tänker att jag kanske hade orkat jobba hela dagen. Men i nästa stund så tänker jag att jag kan ju faktiskt smitta andra. Dessutom är det väl ingen som tackar en för att man försöker att vara duktig.

Skitsamma nu är jag hemma iallafall och har laddat med pappersnäsdukar, nässpray, hostmedicin, ingefära och honungste så nu jäklar.... Ni behöver inte vara orolig för det är inte datavirus så det smittar inte. 

Hade planerat in en Relaxkväll med mina s.k bröstsystrar i morrn men nu vet jag inte hur det blir. Vore verkligen synd om jag inte kan gå för vi har ju så roligt tillsammans. Dessutom då två i vår lilla grupp just har fått veta att de fått tillbaks den där jävla cancern så vore det skönt att få prata och ventilera detta med varandra. 

Prosit......nu kryper jag ner under filten med en bok istället.

   

                         


                   Att ta medicin är inte roligt men att ha roligt är en bra medicin.

                                                    Dessutom gratis