Plockade fram min nostalgi resväska igen, där ligger bl.a mina gamla dagböcker och alla dikter och små berättelser jag skrev som liten. Har ju alltid tyckt om att skriva och sen haft svårt för att kasta bort dem. Har även sparat nästan alla  meddelanden som jag lämnat på köksbordet då jag jobbat kvällen då barna var små. Så himla roligt att läsa dem nu för det kommer fram så många minnen runt dessa små lappar.

  

En av mina så kallade dikter tycker jag är rätt kul. Var väl ca 10 år då jag skrev den. Vill ni höra? Ja nu har ni inget val för här kommer den:

                                 Lappgubben

Pirko heter en liten lappgubbe, han är ful och ingen snubbe

Han bor i en kåta med sin fru, och alla de ungar sju

De dricker svart kaffe varje kväll, medans ungarna sover så snäll

Han vallar renar tills skorna är nött, då slaktar han dem och äter dess kött

De har alltid snö inpå knuten, så då slipper de va rädd för snuten

Men däremot vargar och lo, de kan ta dem då de går på klo

För skita får man göra på dass, som inte är av första klass

Nej tacka vet jag våran stad, där kan man då ta sig ett bad

Vilket man ej kan i fjällens dis, för där är vattnet gjort av is.

Jag måste bara le då jag hittar alla de små berättelser eller sagor jag skrev med så konstiga rubriker. Som tex: Tre år under soffan, En natt i skurhinken eller Ett dussin gubbar på rummet. Jag ska kanske använda dem som blogginlägg nån gång då jag har bloggtorka. Vore ju en rätt roligt ide faktiskt.

 Hittade även ett foto på mig och min ena syster Mia. Så mallig jag var över den mössan, men däremot var jag inte lika förtjust i den årliga julklappen från mormor som var lovikka vantar. Varma... men vägde ju bly då de blev blöta.                                           


    Nä nu ska jag fortsätta min nostalgitripp. Ha en fin fortsättning på den nya veckan som har börjat med en stor sol. Kramen.