Nu är badtanten en riktigt surtant. Har varit ner till kirurgen i Sundsvall bara för att få höra att det fortfarande inte finns nån journal på mig. Utan istället för att jag skulle få svar på mina frågor så blev jag intervjuad. Läkaren ville veta vad de hade gjort i umeå, vad hade jag för inplantat m.m. Såååå arg jag är. Han sa att han hoppades att den skulle faxas till dem idag???? Jag undrade varför han inte ringde till mig och sa hur det var så jag slapp ta ledigt från jobbet. Det är ju trots allt 10 mil fram och åter. Han tyckte nog att det allt är väldigt pinsamt. Självklart är det ju inte hans fel. Han lovade att ringa så fort de fått rätsida på det hela. Och jag sa att jag vill veta ordagrant vad som står i den journalen.

 Det slog mig en tanke, tänk om den var borta redan då jag fick svaret i Umeå, för hon sa ju bara att nu var cancern borta då de hade tagit bort hela bröstet och det var med  marginal. Och jag nöjde mig med det svaret just då.  Tänk om proverna från mitt bröst har kommit bort innan nån läkare hann läsa dem. Jag kanske behövde nån behandling efter ändå. Det har ju trots allt kännts som att det har varit för bra för att vara sant. Men vad gör jag om de inte hittar den?

Som tur är skiner solen idag så det känns lite lättare. Sen är det ju bara några dar kvar innan vi åker till den riktiga värmen. Men nu är det bara att hålla tummarna, så jag slipper grubbla på detta nå mer. Ha en fin kväll alla.