Det har gått en hel vecka sen jag var här. Så nu blir det ett extra långt inlägg. (förlåt). 

Det är så att jag har försökt släktforska lite. Sååååå roligt. Häftigast är att läsa om våra förfäders livsöden. Sen om det dyker upp ett namn på nån kändis så är ju det kul förstås.

Som att Lennart är släkt med Tomas Ledins farfar Nils Jonas Ledin, ni vet han som gick i tåget under kravallerna i Ådalen 1933. Och att jag är släkt med hans fru Sara Kristina.... alltså Tomas farmor. Vilket sammanträffande. 

På min farmors sida så blev man väldigt gamla. Som båtsmannen Per Nilsson som föddes 1916 under Gustav 11 Adolf regering och han skulle hinna uppleva sex olika regenter samt fredssluten 1617,1629,1635,1645 och 1648 innan han själv 1657 gick ut som båtsman och deltog i krig mot Polen, Danmark, freden i Olivia, krig med Brandenburg och slaget vid Lund. Vid 65 års ålder avskedas han som gammal och oduglig. Han var gift tre gånger och äktenskapen varade 2, 55 och 24 år. Han dog 1732 och blev alltså 116 år. Han hade en son som blev 103. 

Om man nu inte har fått deras gener så finns det ju tydligen små knep för att bli äldre.....jag har testat ett.... Läste att Kineserna käkar ju starka kryddor som tex chili och det är därför som de blir gamla. Så iväg till Willys för att köpa hem ett gäng grön, gul och röd chili. Hittade så ett recept där denna fantastiska krydda ingår. Nu tillhör jag de som oftast höftar lite då jag kryddar så jag slängde i några extra chilifrukter.

Lennart brukar berömma min mat och oftast ge mig 10 gafflar av 10 möjliga.  Efter ett par tuggor så ser jag hur han skiftar färg i ansiktet. Det började med en röd näsa som sen spred sig över kinderna och bort till öronen. Samtidigt så började det rinna svett i pannan och ögonen ploppade nästan ut och han började flåsa som en törstig hund. Jag blev rädd för att jag hade tagit livet av honom istället för att förlänga hans liv.

Var det gott? frågade jag lite försiktigt. Det tog exakt 3 timmar och 20 minuter innan han fick fram ett ljud och väste då fram.... 9 gafflar. Han är väl ändå för gullig och snäll min Lennart. Men....  jag börjar misstänka att han ljuger ibland.

 Vi var upp till Lunde för nåt år sedan och tog då en bild av monumentet från skotten i Ådalen 33. Vi funderade faktiskt då på om vi kanske hade nån släkting som hade varit med. 

                

                        

            ”Alla morgondagens blommor gömmer sig i de frön              som sås idag.”