Jag brukar inte tycka om då man säger att kärt barn har många namn. Men det finns undantag, som tex "Snöbjörn".  För den kallas ju även för Snösläde, Snöräv, Snöstyrare, Snölasse, Snöråka, Snöskjuta, Snöförare, och Takräv. Hur ska jag ha klarat denna vinter utan den. Ja, jag skriver jag för L. har varit sjuk i vinter så det är mest jag som har fått tagit hand om snön. Men i morse då det var dax för en snösväng igen upptäcker jag att den har gjort sitt. Den var sprucken på flera ställen och så vind och sned att hälften av snön blev kvar. Ungefär som då en traktor inte sätter ner skopan ordentligt. Hmmm...hände detta i natt? Såg då inget konstigt i går då jag skottade. Men även en Snöbjörns liv har ett slut.

In och googla för att kolla vart närmaste inköpsställe finns. Det var då jag upptäckte att det inte är alla som säger Snöbjörn. Fick inget napp på min sökning. Men då jag sökte på Snösläde fick jag fram att närmaste återförsäljare är Sundsvall 5 mil bort....och lagerstatus SLUT. 

Det sägs att har man silvertejp så klarar man sig utan gubbe...Nu tror jag jag väl inte riktigt på det men...just idag funkade det så bra så. Så efter lite omplåstring så hänger min vän Snöbjörn kanske med vintern ut. En vinter som vi sent ska glömma.

Just då jag stod där på knä och kände mig lite ledsen över att min vän Snöbjörn snart skulle lämna mig och sååå jäkla less på vintern så hörde jag nåt som fick mig att stanna upp. Några Talgoxar sjöng högt och tydligt ut sina lockrop.  Oh...vilken lyckokänsla jag fick i maggropen då...Här gnäller jag över att det är snö fast det är vinter. Vad spelar det för roll att det är 130 cm snö då det BARA är 130 dagar kvar till Midsommar. 

 Då vårt fågelbord har snöat över så får jag mata mina små vänner i Äppelträdet istället.

LIVET ÄR INTE DE DAGAR SOM GÅTT, UTAN DE DAGAR MAN MINNS


       KRAMELIKRAM