Då jag gick i småskolan så fick vi muta in ett litet område i skogen på ca. 2X2 m som vi sen skulle undersöka med jämna mellanrum. Det för att se vad som växte där och vilket liv som fanns där under de olika årstiderna. Oj, så intressant det var. Älskade verkligen denna lilla inhägnad och var så glad varje gång jag kom dit. Även på vintern var det lite spännande för det kunde ju ha blåst ner nåt från ett träd eller att få se hur det tinade där. Ibland var det ju skare och ibland blötsnö. Men på våren, sommaren och hösten var det ju självklart mest spännande.

Nu har jag min egen gräsmatta och rabatter där jag följer allt vad som sker under året. Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan att ha närhet till naturen och min egen lilla trädgård. 

På väg till badis så har jag valt ut en björk som jag tittar på varje dag för att se hur den förändras. Den här vintern har det varit lite tråkigt då den inte har haft någe frost på sig och knappt någe snö. Men längtar tills den börjar skifta i grönt igen.

 Då jag för drygt två år sedan fick mitt cancerbesked så hände även nåt med Björken. Plötsligt så hade den oxå fått liksom knölar. Det kallas visst för häxkvastar. Då jag upptäckte det så kändes det på nåt sätt lite bättre. Mitt träd ville visa sympati med mig. 

Jag har lite väl livlig fantasi kanske. Men har inte ni en hemlig vän?  En sten eller en stubbe kanske.

Nu ska jag iallafall hålla mig lite inomhus för här ska tapetseras. Jag är en fena på det ska ni veta. Köket ska få lite nya vår kläder. Så Tjo flöjt så länge.