Idag då jag satt en stund i solen så fick jag en sån konstig känsla. Tänk att just nu så ligger det folk på vår strand i Cypern och stirrar på samma sol. Mannen som hyr ut solstolar går även idag och tar betalt. Städerskorna fortsätter att städa rummen. Folk sitter och äter på restaurangerna, allt fortsätter precis som vanligt, fast vi har åkt hem. Och i morron då fortsätter allt som vanligt för mig. Då är det upp före tuppen igen och ner till badis.

Då man har semester då är det helt okej att ligga i en solstol och inte göra nånting alls utan att ha dåligt samvete. Likaså så kan man ta sig ett glas vin till lunch. Men om man gör det en vanlig vardag då känns det som att man skall skämmas. Är det bara jag som känner så. Önskar att jag kunde skita i vad andra tycker och tänker nån gång. Har blivit lite duktigare men har en hel del kvar.

Jag har ju berättat om artikeln om mig och mitt jobb som skrevs i Tidningen Arbetet. Men nu ska ni få höra, det är inte allt. För vi har en gratis tidning som delas ut till alla hushåll här i vår stad. Och en dag efter att jag ställt upp i intervjun  så ringer det en journalist från tidningen Yippie som den heter och ville att jag skulle berätta om mitt bloggande. För hon hade oxå följt och läst i min blogg. Det skulle då handla om varför jag skriver. Först tänkte jag säga nej, men sen så ångrade jag mig. Nää tänkte jag, jag tycker  att det är viktigt att även vi lite äldre vågar visa att vi oxå gillar att blogga. Även om det är om andra saker än ungdomarna. Så nu blir man väl kallad för linslus. Men det skiter jag i. Så visst har jag blivit lite tuffare. Här är adressen om ni vill läsa http://yippie.nu/ Det är nummer 4 och bara att bläddra fram till sidan där jag är med.

 Det gäller att ha mod att vara den man är och inte tappa modet för att man är den man är.