Hej alla fina vänner. Vår mor nu ligger på sjukhus och de har bestämt sig för att ge henne palliativ vård. En helt fantastisk fin personal, som verkligen gör det bästa för vår lilla mamma. Men då hon är vaken och klar så är det ju så jobbigt att se henne lida. Även om hon inte har ont. Men hon vet vad som händer, hon pratar om det med oss. Frågade vad vi tycker. Inte lätt att svara på den frågan.  Hon talar om för oss vad vi inte får glömma. En hel del  små vardagliga saker som hon vill att vi ska hjälpa henne med först. Vill bara få somna in nu. Vi fick prata med läkaren igår som var helt underbar. Kändes nästan som att få prata med en präst. Han hade oxå haft ett samtal med mor så hon har själv kunnat säga hur hon vill ha det. Svåra beslut. Det viktigaste är att hon inte har ont eller behöver vara rädd och orolig. Vi syskon försöker vara där med henne nu så mycket som möjligt. Så det blir inte att jag bloggar så mycket nu ett tag. Eller så blir det tvärtom. Jag vill surra av mig.

Läkaren sa att man kan aldrig vara beredd. Så är det. Även om mor är gammal och vi vet att hon inte har ett evigt liv. Så känns det så fruktansvärt att veta att plötsligt så bara är det slut. Jag är glad över att jag har en tro även om jag inte är religiös. Men jag vet att hon snart får träffa vår pappa och sina barnbarn som gick bort allt för tidigt. Det är bara att det är den där jävla cancern som skulle ta henne som gör mig så arg.