Har alltid känt en blandning av välbehag och obehag just vid skymning nu på höst/vintern. Det blir så tyst och det känns både sorgligt samtidigt som lite mysigt. Man säger ju att man kurar skymning och har funderat lite på vad som menas. Har nu läst på och fick en intressant läsning om just skymning.

Kura skymning är då man  sitter och grunnar medan man ser skymningen falla ute. Läser oxå att skymning är ett särskilt tillstånd för poetsjälar. Många är de som har fått inspiration till sina vackra och lite djupa dikter vid den tidpunkten på dygnet. Dessutom i många dödsannonser så är ju ofta skymning ett symboliskt slut på vår levnads dag.

Sen kallas den här tiden även för skumtimmen. Det är många författare som har kommit på läskigt innehåll till sina böcker just den här tiden då kan man se skymningsvarelser skymta....Huga!

Så nu inser jag att jag inte är ensam om att ha den här lite konstiga känslan just vid skymning/skumtimmen.  Om man nu inte gillar detta så får man väl flytta runt Medelhavet nånstans, för där har de inte detta halvmörker. Men jag stannar nog kvar i Skymningslandet. För det är helt enkelt vackrare då det skymmer.......

Letade bland mina foton om jag skulle hitta några skymningsbilder. Oj,oj. ...undra just hur många bilder man tagit av vackra solnedgångar. Men hittade även några andra som passar in. Looki, looki...

SOLNEDGÅNG SETT FRÅN VÅRT SOVRUMSFÖNSTER

 SOLNEDGÅNG UPPE PÅ VÅRDKASEN 

SOLNEDGÅNG SETT FRÅN VÅR HUSBIL

 SKYMNINGSBILD PÅ MIN VÄG FRÅN JOBBET

 MALINS KATT GRÅSTEN KURRAR SKYMING

MAN SKA ABSOLUT INTE VARA UTE I SKOGEN I SKUMTIMMEN

MEN ATT SITTA OCH GRUNNA PÅ ETT GRUND INNAN SKUMRASKET ÄR OKEJ

Det var faktiskt skymning då jag satte mig här vid datorn men nu är det becksvart och magen kurrar så.....På återseende.