Nu ska jag erkänna en sak och det är att jag har aldrig varit till Blåkulla och kommer aldrig att åka dit heller. Och det är ju för att jag är så flygrädd. Men så i år så tänkte jag att nu ska jag förbaske mig ta mig i kragen och följa med. Måste bara först ta reda på lite mer om detta resmål. Det var då en jäkla tur att jag gjorde det, för till Blåkulla åker jag ALDRIG.

Kolla här vad som stod i Wikipedia: Blåkulla är en plats dit Häxorna flyger på kvastar för att fira häxsabbat med Djävulen. Där är det värsta festen med mat, dryck och dans. Medans orgierna pågår så ligger djävulen under bordet och skrattar så det dånar. Man gör allt baklänges mot hur man gör i verkliga livet, gifter sig med flera personer samtidigt och har sex med Satan .......Jag slutade att läsa där. För det var ett lätt beslut att ta.... Jag stannar hemma.

                                              

Då jag var ung så fick jag alltid fräknar på näsan så fort solen visade sig. Jätte gulligt sa de äldre. Skitfult sa jag. Då det så blev Påsk och vi skulle klä ut oss till Påskkärringar så målade mina vänner dit massor av fräknar på sina näsor. Jag gjorde det samma och förstärkte så de där eländiga prickarna. Vi gick så runt i stugorna för att önska Glad Påsk och det kändes rätt så okej då mina kompisar nu såg ut som mig och det kanske var rätt så fint ändå. Men gissa vad de äldre plötsligt sa nu då de såg oss i dörröppningen?  Nämen vad har du på näsan? Är det flugskit eller har du spottat snus i motvind.....

Det var i går då jag träffade en släkting jag inte sett på länge som jag fick tillbaks lite av den där lite olustiga känslan jag hade den där Påsken. Min släkting S. är 87 år och otroligt pigg och en jäkel på att prata. Då hon kramar om mig så säger hon: Nämen jisses vad du blir lik Selma, din farmor....Nu ska ni veta att jag tyckte väldigt mycket om min farmor men hon var nog den rynkigaste människan jag sett. Då vi var barn så frågade vi henne om hon ville låna strykjärnet.....och nu är jag alltså lik min Farmor. Jag kostade i allafall på mig ett leende och nickade. Då säger S. Men jisses så fina tänder du har. Oh, tack svarade jag och förflät henne genast för det hon nyss sagt. Men så fortsätter hon: Är det dina egna? .....Jag brukar inte bli försvarslös men nu stirrade jag på henne och tänkte. Vad är det hon ser egentligen? En rynkig badtant som har full sjå att hålla löständerna på plats......

 Äsch jag duger som jag är och jag tycker om S. lika mycket ändå. För även om jag ser ut som en Påskkärring så blir det ingen resa till Blåkulla i år heller.