I somras då det var så varmt  sa jag: Vi behöver då inte nån utlandsresa till hösten då vi nu fått så mycket sol och värme. Men man får väl ändra sig, eller hur? Mitt liv är summan av alla mina val och nu har jag gjort ett litet val. Jag och tre "tjejer" åker till Vodice i Kroatien om några dagar. Det var en tillfällighet att det blev så och lite snabba ryck, men såååå roligt det ska bli. Vi fyra var till Turkiet tillsammans för några år sedan och bestämde då att detta gör vi om. 

Jag tänker på några kloka ord jag hörde en kvinna säga som vi träffade i Indien: Jag samlar inte på saker utan på minnen. Det har jag tagit till mig.

Har berättat tidigare att jag gillar verkligen inte att flyga, är skiträdd helt enkelt. Som den gången  då jag och min dotter åkte hem från London en vinterdag och det var riktigt skitväder. Planet kunde inte landa i Västerås som tänkt utan vi fick cirkulera runt, runt. Det enda vi fick veta var att det var blåis på landningsbanan och snöyra, sen blev det tvärtyst. Ingen information alls utan knäpptyst i kabinen. Efter en halvtimme och vi inget fått veta så började folk plocka fram sina mobiler för att skicka sms hem.

Jag hade blodsmak i mun så rädd var jag. Vi höll varandra i handen då vi efter kanske en timme märker att planet börjar gå ned för landning. Vi visste inte var vi var för vi fick fortfarande ingen information. Men ner kom vi och de spelade en fanfar.......vi var Västerås.

Eller den gången jag fick sitta  med en okänd kille och jag berättade för honom att jag är jätte rädd och vill inte prata under tiden vi ska lyfta och landa. Vad gör han då? Jo, börjar berätta de värsta flyg skräckhistorierna bl.a att  hans pappa var med på planet som störtade i Gottröra. Kanske var han själv rädd och därför surrade på utan att tänka sig för.... Men det gick ju bra även den gången.

Hörrni nu säger jag hej så länge och så hörs vi då jag är tillbaks igen.

Puss och kram.

                  Snart sitter jag där igen. Men jag kan flyga. jag kan flyga.....