Nu har jag flyttat ut till mitt sommar-rum som är vår trädgård. Det sägs att ens trädgård är en form av självbiografi. Hmmm....Ja det kan nog stämma för det är ganska fullt där precis som i mitt huvud, men ändå en viss ordning. Dessutom möblerar jag om där lite då och då. Det som är bra med detta sommar-rum är att jag behöver inte tapetsera eller lägga golv utan lite vatten och gödsel så blir det så fint så. Taket delar jag med alla andra varelser på vår jord, likaså lampan som lyser på dagen och den som även lyser så fint på natten. Mina hyresgäster som är diverse fåglar får så gärna dela rummet med mig gratis bara de sjunger så där vackert som de brukar. Jag älskar våren för då känner jag mig så rik. För även ett liv i fattigdom behöver inte vara ett fattigt liv.

I går kände jag för att besöka min syster som bor i vårt föräldrahem och ta en liten nostalgitripp ner till den sjö där jag lärde mig att simma bl.a. Det var inte så mycket som var sig likt men jag kunde ändå se hur vår mamma kom gående med en skottkärra full med mattor och sänglinne som hon skulle koka i såna där värmare och med lut. Jag kände lukten från elden som hon höll vid liv under dessa stora kok kärl. Såg även hur hon stod på knä på bryggan och skurade trasmattor med såpa. De blev jätte tunga då de var blöta men hon kämpade på och hängde sedan dem på ett stadigt hässjevirke.

Under tiden fick vi bada i sjön. Det var gyttjebotten och det fanns bara en enda sten som man fick försöka att pricka med foten för att sen kasta sig i och sen var det bara att simma. Då vi började frysa så kröp vi ihop under en filt för att värma oss och åt av de goda mackorna mamma hade gjort. Sen var det dags att gräva fram blå lera som det fanns gott om. Så många fina alster vi gjorde av denna härliga lera som sen fick torka i solen. Det var där vid sjön som jag nog rökte första gången. Vi tog ihåliga vass strån och satte dem i elden tills det började glöda och sen drog vi in röken precis som vi sett de vuxna göra. 

Det var härliga minnen som kom fram där i går.

 Idag var vi för att titta om Blåsipporna äntligen har börjat blomma i den kända Blåsippsbacken här på ön. Jaaa.... så fint det var med en hel slänt som var alldeles blå. 

Oj vad mycket text det blev idag. Vill bara avsluta med att be er om ni har tid att gå tillbaks till mitt förra inlägg och läsa dikten som min vän Offan delar med sig av i hans kommentar.

 Här är den plats som jag tillsammans med mina syskon tillbringade många sommardagar.

             

      Synd att inte Blåsipporna syns så bra på bild för det var så himla fint.