Idag är det teckenspråkets dag. Då vi har Kristinaskolan här i stan som är en skola för döva barn så borde man ju faktiskt ta och lära sig detta språk. Vår dotter gick  i en skola där de på försök  blandade döva och hörande barn.  Hon har verkligen haft nytta av det senare i livet. Men det var kanske ingen höjdare iallafall för den skolan upphörde strax efter hon gått ut sexan. Nu tycker ni väl att jag har haft världens chans att lära mig teckenspråket då Malin nu kan det, men tyvärr.....Jag är så rädd att jag gör fel, för tänk så pinsamt om jag gör ful finger till någon. 

Tur att många är duktiga på att läsa på läpparna. som våra tidigare grannar som var döva men vi kunde konversera hur bra som helst ändå. De var toppen grannar  för vi behövde  inte vara rädd att vi störde dem med att spela för hög musik eller om vi körde gräsklipparen för tidigt på morgonen eller för sent på kvällen.

På tal om skola så måste jag berätta om en liten pinsam situation jag var med om häromdagen. Det kom två elever  till badis och säger att de är där med skolan och ville ha var sin nyckel. Jag svarar då att de måste vänta tills läraren kommer för det är ju trots allt lektionstid. Då svarar den ena grabben: Det är faktiskt jag som är läraren.

Var  jag så där ung då jag började jobba? Eller vad är det som har hänt? Jag har nog svaret faktiskt för jag fick ett tecken av en kund som kom fram till mig och sa: Vad du ser pigg ut Annika. Nu tror ni väl att jag blev glad men.....Det finns tre perioder i livet: Ungdomen, medelåldern och "vad du ser pigg ut"  Ja och där är jag tydligen nu. 

 Men livet är inte slut för det:

En äldre dam blev intervjuad på ålderdomshemmet.

-Säg mig fru Olsson, när hade ni sex senast?

-Tja. Det var nog kring 1945...

-Jaha, då är det rätt så länge sen?

_Ni ungdomar har inget begrepp om tid...klockan är inte mer än 2030...

                                                         

Ha nu en fin avslutning på veckan och jag ska fundera över det där med teckenspråk.