Nu då snön är borta så är det så kymigt och mörkt på morgonen då jag går till jobbet. Dessutom inte många själar som är ute och går redan vid halv sex tiden. Så härom morgonen då jag såg en kvinna jag känner igen som kund hos oss knata på en bit framför mig så ökade jag farten för att få lite sällskap.

Jag kom ikapp henne och och sa utan att låta så andfådd: - Godmorgon...vilket blåsväder vi har, vår Adventsgran blåste faktiskt omkull.

Hon svarar utan att titta på mig: - Oj, låter inte bra. Hände det i natt?

-Ja viss, svarade jag. Tur belysningen höll.

-Men har du tagit tempen? säger hon. Nu blev jag lite ställd men svarade.

- Njaaa, den såg så grön och frisk ut så det behövs nog inte.

-Jag tycker iallafall att du ska ta tempen och se till att ge henne mycket vatten. 

Visste inte vad jag skulle svara utan blev tyst och hon fortsatte.

-Ta nu och åk in till vårdcentralen så fort de öppnar så de får kolla upp vad som hänt. De klarar sig säkert  utan dig på jobbet idag. 

Jag drog ett djup andetag och bytte snabbt samtalsämne. För även om jag gillar naturen så får det vara nån måtta. Inte ska väl hon ge mig dåligt samvete för att jag inte är hemma och pysslar om vår Adventsgran....

Jag fortsatte att surra på under tiden som jag närmade mig badis. Men då hon nu var så tyst så sneglar jag på henne för att se om hon var förbannad på mig som inte tänkte vända om hem och ta hand om sjuklingen. Då ser jag att hon står 50 meter bakom mig och.......... pratar i telefonen.

Nu gick det upp ett Liljeholmens för mig, hon hade ju självklart inte pratat med mig överhuvudtaget utan med någon i telefonen. Kände mig jäkligt dum. Fy vad hon ska ha varit irriterad på mig som inte kunde hålla igen truten då hon talade i telefon. Det var väl nåt stackars barnbarn som inte mådde så bra. Men skit samma jag fick ju lite sällskap i mörkret den morgonen iallafall.

                                         

                                           

Och granen den mår så bra så.....