Nu vet jag hur en kamel känner sig. En puckel större än den andra och det kluckar då den går. Precis så känns det idag. Men nu är jag opererad och det ska väl förhoppningsvis bli bra denna gången så jag slipper de besvär jag har haft med mitt bröst. 
 
Jag blev lite snopen då det dök upp en helt annan läkare och började rita på mig innan operationen. Men hallå! Vem är du? Rodja din läkare är sjuk idag så det blir jag som opererar istället svarade han. Jamen, vet du vad hon hade tänkt göra då? Han gillade självklart inte min fråga. Men jag fick till svar att han gillade inte det han såg och inte det som stod i min journal. Så han  ville ta bort hela skiten och börja om igen.  Trots att han var lite kaxig i sitt sätt så fick jag förtroende för honom. En av sköterskorna på uppvaket sa att han var en av de bättre trots att han verkade ha vaknat på fel sida. 

 Så åkte jag iväg in på operationen och fick mig lite härlig fylla innan jag somnade utan öronproppar. Då jag vaknade så hörde jag en mansröst som  sjöng högt eller snarare bräkte.  Vart har jag nu hamnat? tänkte jag. Inte sjunger väl änglarna så där förskräckligt? Nu hade det inte varit fel med öronpropparna.  Men det visade sig att det låg en man bredvid mig som inte hade nyktrat till riktigt ännu. Jag kan inte heller sjunga, viskade jag till honom och han stirrade på mig som att han såg ett spöke. Inte konstigt då vi alla hade så fula Lucialinnen på oss. Men han blev i allafall tyst.

Men nu är jag hemma och känner mig riktigt pigg och jag är ju frisk. Dessutom har jag nu ett nytt bröst igen. Tänker tillbaks på förra gången då jag åkte in på operationen och inte visste vad jag skulle få för svar då jag vaknade. Att det var cancer och att de skulle ta hela bröstet det visste jag. Men hur mycket hade det spridit sig? Under operationen så tog de bort lymfporten och såg då att det tack och lov inte hade spridit sig. 
 FUCK CANCER. Mig ska du då inte få ta tänkte jag då och säger det samma idag.

                   Vem vet snart får vi kanske göra jobbet själv....