Jag brukar spana efter fåglar och djur på våra resor. Men det enda djur jag såg i Icmeler var en elak Ekorre och några magra små fåglar. Just fåglarna runt hotellområdet var extra magra. Förmodligen därför att det var så kliniskt rent så de hittade inget att äta. 

Så jag spanade på folket nere vid stranden istället. Jag vet att det är jätte fel att fota folk i smyg men kunde inte låta bli. För det kom en muslimsk kvinna och tog sig ett dopp. Har sett många olika Burqinin som deras heltäckande badkläder heter men denna kvinna hade för sjutton min vaxduk på sig. Det såg ut som ett regnställ med exakt samma mönster som vaxduken jag har på bordet utanför husbilen???

                                                                                

Ibland önskar jag att man kunde stoppa huvudet långt ner i sanden så man inte syndes.....Just så hade jag velat göra den dagen då jag låg där i solstolen och myste.....Lennart hade köpt sig ett par skor i modell kliv i. De var fina men jag störde  mig lite på honom  då han släpade fötterna då han gick. Så gjorde han även denna morgon då vi gick ner till stranden och tog solstolarna som låg bredvid trärampen som ledde ner till vattnet. Den var skön att gå på då sanden blev så het.

                                                           

Plötsligt blev Lennart tvär skitnödig och skyndade sig tillbaks till hotellet. Jag ligger kvar och blundar och njuter av solen. Men efter en kort stund så hör jag de välbekanta släpande stegen som stannar vid min stol. Utan att öppna ögonen så tog jag ett fast grepp om benet och sa - Har du redan skitit? Då känner jag att mina fingrar har trasslat in sig nåt väldigt hårigt och jag kikar upp och ser ett par stora bruna skräckslagna ögon och ett stort gap som vilken tandläkare som helst ska ha jublat över. Om denna främling log eller morrade vet jag inte, men jag kände att jag snabbt behövde ett bad.  

Vårt Hotell var riktigt gulligt. Men det bodde några Skottar där som halv ett på natten tog fram sin Säckpipa och började spela Amazing grace. Inte mitt favorit instrument precis.

                                

             Här sitter Lennart och väntar på Båt taxin som tog oss till Marmaris

                             

              Här vid kanalen kunde vi sitta på eftermiddagarna och filosofera

                          

 Vi tog en minst timmes promenad varje morgon efter denna vackra 7 km långa strandpromenad.

                             

 Visst ser jag väl ut att ha haft det bra. Värmen tog jag dessutom med mig hem.

                         

    Så nu fortsätter jag att njuta av vår fina Svenska sommar. Kramelikram.