Förr då tog man ju tillvara på allt som gick att äta och då maten tystar mun så var det bara att äta och hålla igen käften. I går då jag tittade i ICA:s köttdisk så ploppade de upp några minnen från min barndom.

 Som de två kaninerna som vi fick på ett villkor och det var att vi syskon inte bråkade om vem som skulle mata dem. De hade ett eget rum i lagårn där det inte fanns nåt lyse och då det så blev vinter så blev det väl lite tjafs om vems tur det var att gå dit och ge dem mat. 
Så en Söndag då vi var mätta och belåtna och tackade för maten så berättade mamma att vi hade ätit upp våra vänner Kaninerna. Jag tror att det är därför som jag har förträngt vad vi hade döpt dem till. 

Vi hade en slaktare inneboende hos oss och en dag så berättade han att han skulle ta hem en kalv. Oh...snälla kan inte jag få ha den som min? frågade jag. Jo, det var okej bara jag var medveten om att den skulle gå till slakt senare. Den kom till oss en Skärtorsdag och fick då även heta så. Gissa om det tog emot varje gång jag såg att vi skulle äta kött...tänk om det var Skärtorsdag som vi skulle äta upp. Jag som älskade kött men plötsligt hatade jag kött...framför allt Kalvkött.

Då jag nu stod där på ICA så tänkte jag att vilken tur att det inte står från vem köttet kommer ifrån. T.ex denna skinka kommer från grisen Oskar. Eller idag har vi extra pris på lever från Rosa och Majros.......Tack ock lov så har väl de flesta  djur bara ett nummer idag. För om jag får välja att äta en stek som kommer från K12700 eller från Ferdinand så är valet rätt så lätt.  
                               
Har funderat på hur länge grannens häst Pia klarade sig med bara två ben. Vi kanske åt upp henne oxå.  ;-) 

Tro nu inte att jag är en vegetarian, för det sägs att man blir vad man äter....och vem vill  bli en morot?