I morse då jag vaknade så var hela vår lilla stad täckt av ett tunt lager med vit fin snö. Efter ett tag så visade sig även solen i exakt 3 minuter och 20 sekunder. Det räckte för att jag skulle gå i gång ordentligt. Så in i förrådet och fram med alla kartonger med jul och adventspynt. 

Ja just det....alla....kartonger, inte en utan fem stycken.. Hur mycket pynt har jag köpt eller fått under alla år egentligen? Plötsligt kom jag att tänka på vad jag och en vän diskuterade för ett tag sedan. 

Det hela började med en annons där vi  skänkte bort lite diverse möbler. Oj, oj vad många intresserade det fanns. Men den som var först var just min vän. Då hon kom för att hämta möblerna så frågade jag om hon kände nån som kanske ville ha kläder som jag hade rensat undan i två säckar. För annars så skänker jag det till Erikshjälpen sa jag. Då berättade hon om några som jobbar ideelt med att hjälpa svenska familjer som inte har det så gott ställt. Hon är en av dessa vardagshjältar.. Det finns massor med familjer som av olika anledningar inte har råd att ens handla på just Erikshjälpen. 

Tro nu inte att jag är rasist, men då hon berättade om alla som hon kommit i kontakt med så förstår jag att det är inte bara invandrare som har det tufft. Utan massor av svenskar som har knappt råd att köpa mat. Så hon fick ta säckarna med kläder och ringde sen och berättade om glädjen hos dem som hade fått ta del av dem. 

Redan i våras så började jag att ta mig en funderare. Efter att vi rensat bort en massa kvarglömda kläder, skor, simglasögon, badkläder m.m nere på badis så ringde jag till två olika gruppboenden för just invandrare och för ensamkommande barn och frågade om de villa ha detta, men att de fick sortera och tvätta upp det själva. Tyvärr så fanns det inget intresse. Ringde ett tredje samtal som var till migrationsverket och bad om att få ett namn på någon som kunde ta hand om grejerna. Hon som svarade lät inte särskilt intresserad men skulle höra av sig. Nu har det gått 6 månader och inte ett ljud. Hmmm......

Så nu kommer jag att skänka lite av allt mitt onödiga pynt och Julgardiner till dessa toppen fina medmänniskor som hjälper till så att fler barnfamiljer får känna att det är jul. Eller varför inte glädja de som firar julen ensamma. Oavsett om de valt det själv eller inte...

Det måste vara en mänsklig rättighet att tycka att det är fint att vara ensam också på en julafton.

IBLAND GÅR JAG RUNT OCH ÄR GLAD UTAN ATT VETA  VARFÖR - DET ÄR NOG DÄRFÖR JAG ÄR GLAD