Idag för ett år sedan så föddes min Blogg. Grattis till den. Har blickat tillbaks lite för att se vad som hänt. Det är en hel del minsann, här är några saker jag minns särskilt.

Januari: Då var det mycket tuttprat här. Var ju sjukskkriven och hade inte så mycket annat att göra.

Februari: Då hörde tidningen Arbetet av sig för att göra en intervju om hur viktiga arbetskamraterna är då man är långtids sjukskriven och då något tråkigt och jobbigt händer. Journalisten hade sett min blogg och ville komma och göra ett repotage. Jätteroligt!

Mars: Då var det resan till London med barn och barnbarn som var det roligaste.

April: Då åkte jag och L. till Cypern med ett par av våra vänner. Underbart. Tidningen Yippie ville oxå göra en intervju om hur viktig bloggen har varit för mig då jag fick cancerbeskedet. (linslus)

Maj: Då var det Weekenden i Stockholm som var höjdpunkten, vi var till Stadium och rockade fett till Ozzy.

Juni: Äntligen började det kännas sommar. Den årliga personalfesten hos chefen och en trevlig midsommar var det jag minns mest av den månaden

Juli: Semester och då vi gjorde många härliga utflykter.

Augusti: Åter en härlig resa, denna gång till Rhodos med min svägerska.

Oktober: Det var en rosa månad.

November: En tråkig månad, för då fick vår mor beskedet att hon fått cancer.

December: En jätte jobbig månad. Vår mor somnade in efter några fruktansvärt jobbiga veckor. Men det blev Jul iallafall och den firades med barn och barnbarn.

Ja och vad detta bloggår har att bjuda på får vi väl allt se. L. har fått plocka ut nåt under året som jag skrivit om och som han tycker var roligt. Då valde han en av våra sommar utflykter:

DET VAR DÅ DEN MINSTA JAG HAR SETT

2012-07-15 Publicerat av Annika

I morse då vi vaknade så bestämde vi oss för att det är ett perfekt utflyktsväder. Så vi packade ryggan och gav oss iväg en bit Norrut. Vi kom en bit från Högakustenbron sen var det som himlen öppnade sig, bara att vända om hem och intaga matsäcken på altan.

Men efter ett par timmar så var det åter fint så vi packade väskan igen och bestämde oss för att inte åka så långt. Barsviken är ju jättefint, dessutom har vi aldrig varit till Skarpuddens fyr. Så det fick bli så. Oj, vilket äventyr det blev då. Trodde att vi hittade stigen som gick dit. Jo, fram kom vi men det var nog bara en stig som nån älg trampat upp. För då vi gick hem hittade vi den rätta. Betydligt bredare.

Ni vet då man blir så där jämans pissnödig så får man ju sätta sig bakom en buske. Men....då det finns en miljoner mygg som jublar över att få bita en i rumpan. Då drar man sig in i det längsta. L. han har ju inga problem. För han kan ju nåt som inte jag kan kan och det är att stå och pissa rakt fram. Men då vi kom till ett klapperstenfält så upptäckter jag att där fanns inga myggor. Jag skiter om det är K märkt eller vad det heter. Jag drog ner byxorna. Jag har gjort ett litet bildspel här där ni kan se vad mer som hände.

Halvvägs så tog vi och grillade hamburgare. Det blev ett par stycken.                                  

Plötsligt ser jag rester av nåt. Är det inte från en människa????


Hjälp, dessutom hör jag ett visslande ljud. En BJÖRN!!! Jag vet att björnar visslar då de vädrar fara. Klättrar snabbt upp i ett träd. Jag vet att man skall spela död. Men vad fan jag kommer ju att dö ändå. Ni såg ju benpipan.


Jäklar, varför åt jag så många hamburgare. Jag sitter fast, för fet över arslet. Har väl aldrig sett L. så snabb att ta fram kameran. Men varför hjälper han inte mig istället?


Vilken tur, det var ingen björn, utan bara en troll gubbe som visslade efter mig. Kul att nån gör det nu förtiden.


Men så småningom så nådde vi vårt mål. Men det var den minsta fyr jag har sett. Vi hade alltså gått sammanlagt ett par timmar för att se detta.


Men vi gick på historisk mark. Fick se flera gravrösen. En del var flera tusen år gamla.


Ja det var vår söndag. Nu somnar vi nog ovaggade. Eller ska kanske läsa en liten saga för L.