Ibland brukar jag fundera på vart alla människor är på väg oavsett om de sitter i en bil eller om de går. Men det kanske finns fler som är som mig och L. och har inget mål alls vissa dar. Igår hade vi en sån kväll. Vi satt mest bara och glodde på datorn och slötittade på TV. Då kom jag ihåg nåt som vi har lovat varandra och det är att vi måste utnyttja tiden. Om vi inte gör nåt av den här kvällen så kommer vi inte att minnas den.

Så vi satte oss i bilen som många gånger förr och bara åkte dit näsan pekade. Det blev söderut en bit sen svängde vi av på en mindre väg. Jätte vackert med små sjöar och fina stugor. Det som inte var vackert var hur stormen Ivar hade förstört. Fy vad det såg ut på vissa ställen. Men av nån konstig anledning så hamnade vi plötsligt på Ikeas parkering??? Hur det kan bli....Men det var ändå tur för jag behövde tömma blåsan. Egentligen hade det varit bättre om jag hade satt mig bakom nåt träd som Ivar blåst ner för jag fick så dåligt samvete då jag just satt mig och påbörjat det jag skulle göra där på toan. 

För där sitter det  en affisch på dörren som det står följande på "Rent vatten räddar barns liv" Fattar ni hur jäkligt det kändes. Där sitter jag och kissar i rent dricksvatten. Det är inte bra att nypa av så där tvärt dessutom inte så lätt heller för den delen. Fan va smart att sätta den just där och  precis där i ögonhöjd så det inte går att missa den. Undrar just vart den sitter inne på herrarnas? Ovanför pissoaren kanske. Men jag fick mig verkligen en tankeställare om hur orättvist det är här i världen. Så visst kan jag betala en tia för det toabesöket.

Vi träffade en gammal klasskompis som vi kallade för marängen då vi var på väg till bilen igen. Hon kallades för marängen för hon var sjuk och hade både socker och äggvita.

    Vi måste utnyttja tiden som ett verktyg, inte som en soffa.

                                        Förstår ni hur jag kände det?