I går var jag nära att lyckas ta årets vackraste bild. Jag var ute och cyklade i det otroligt vackra höstvädret. Då ser jag en stor fin Skata sitta på en sten i vassen vid vattenbrynet. Solen lyste på den så man såg de vackra färgerna och det var helt vindstilla och spegelblankt på vattnet. Jag klev av cykeln och letade fram mobilen. Sakta smög jag mig fram och ställde mig på knä....då hör jag en hög gäll röst säga: Nämen vilken fin Skata, ska du fota den?.....Jaha där flög mitt foto objekt iväg. Jag drog ett djup andetag och vände mig om och svarade. Jaa...jag skulle fota den. Tänkte säga nåt mer om just Skator men sa tack och lov inget mer.

Skam den som ger sig, så jag drar cykeln och fortsätter att spana efter nåt fint att fota denna vackra Novemberdag. Då ser jag en Citronfjäril sätta sig på en sån där gul blomma som ser ut som en Maskros men inte är det....Jag kollar runt omkring mig men är alldeles ensam på cykelvägen så nu kan ingen hindra mig från att få en fin bild. En Citronfjäril denna årstid är väl ändå lite unikt. Tro´t eller ej men just då jag zoomat in den så kommer det en liten lurvig sak farande som ett jehu och börjar hoppa runt. Nä nu jäklar .....en Pudel! BERTIL KOM HIT!!! ropar en kvinna som jag bara ser skymten av vid en garagelänga. Det var en jäkla tur att hunden hette Bertil för vem kan bli arg på en som heter så? 

Det blev inget fotat igår som ni förstår. Men apropå min rubrik så tänker jag påminna er om vad vi har framför oss. 

Jag med Emelie och Linnea på en sparktur.