Då jag bäddade rent i sängarna i morse så tog jag fram de där otroligt vackra örngotten som jag fått efter min mamma som i sin tur fått dem av sin mamma osv. Såna vackra hantverk som bara ligger där i linneskåpet. Varför? 

Jag bestämde mig just då för att nu ska dom få komma fram ur garderoben. Antingen så syr jag nåt annat av dem eller så får de vara som de är. Självklart så får de vara det som de är ämnat för. De allra finaste får äran att bli prydnadskuddar ovanpå sängen och de andra kommer jag att sova så gott på. Jag kommer nog att drömma och fantisera om kvinnorna i min släkthistoria, hur de satt där i skenet från en fotogenlampa och broderade. Njaa... fullt så gamla kanske inte alla är men jäklar vilket jobb de lagt ner.

Vet ni vem som är utan huvud på morgonen och får tillbaks det på kvällen? (kudden såklart)

Men hur i fridens namn kan man ha kommit på att det ska heta örngott? Jomensurre nu vet jag.... Det betyder inte birdie nam nam, alltså godis till örn. Nä det kommer från en fornnordisk variant där örn betyder öron och gott från ordet gitta. Det betyder alltså egentligen: Nåt som fångar upp öronen. Jamen kuddvar då? Det är det tyg som är närmast kudden som man sen stoppar örngottet över, kuddförvaring. Bara så ni vet.

Då jag var liten så hade vi såna där hårda kuddar med fjädrar i. De där fjädrarna kröp ju alltid ut ur hörnen. Vissa kvällar då jag hade svårt att sova så plockade jag nog ut en 25 stycken minns. Så på så sätt så försökte jag räkna ur hur många fjädrar som kunde finnas i varje kudde. Men tyvärr verkade de aldrig ta slut. Så det har jag inget svar på. Dessutom så var jag lite fundersam på varför undersidan alltid var kallare än ovansidan på kudden. Det har jag däremot listat ut svaret på.

Nä nu ska jag hänga på låset till Erikshjälpen för idag har de plockat fram julpyntet. Kanske har de den där gamla tomten som jag så gärna vill ha.

Puss på er. 

 Gillar den här gamla bilden på min Pappas mormors syster Märta där hon sitter vid spinnrocken.