Idag är det "Gummigutta Parkas små Bootser, Galoscher" som gäller. Den ramsan flög genom mitt huvud idag då jag gick hem i det ruskiga höstvädret. Är inte säker på att det var riktigt så den gick,, men kanske nån av er som läser kommer ihåg. Samtidigt så blev jag påmind om tiden då vi gick i skolan på Lördagar. En konstig blandning av glädje och rädsla.

Jag hade några kilometers väg att gå till och från skolan och såna här blöta Höstdagar så var det ju inte så kul. Men just på Lördagarna så småsprang jag hem och kände varken av regnet eller blåsten för vi hade haft roliga timmen och vi fick låna böcker. Vi fick låna upp till tre böcker och en av dem jag  nästan alltid lånade var en djurbok av Nils Linnman. Där berättade han om sina Resor och visade de mest fantastiska bilder.

Jag rusade upp till mitt rum och kastade mig på sängen och drog ett djupt andetag innan jag öppnade boken med de vackra natur och djur bilderna....från och med då var jag okontaktbar....min fantasi tog mig med på de mest häftiga äventyr i djungeln. Jag var plötsligt Nils Linnmans dotter. Kan känna den där lyckokänslan jag hade i maggropen där jag låg på magen och drömde mig bort. 

Min fantasi har hjälpt mig många gånger då det har varit tufft och jag vill bort från verkligheten. Vi är uppväxt med en alkoholiserad man i huset och jag var skitnervös varje gång jag öppnade ytterdörren för man visste aldrig vad som väntade en. Men att då plocka fram en bok eller som jag gjorde många gånger tog fram papper och penna och skrev de mest fantasifull berättelser eller dikter. Då var jag lycklig och i en annan värld där jag varken hörde eller såg vad som hände omkring mig. 

Men nu behöver jag inte fantisera och drömma mig bort utan har fått vara med om många roliga resor i verkligheten som jag kan drömma mig tillbaks till då jag sitter där på hemmet.