I går var det ett år sedan min mamma somnade in efter en rätt kort men fruktansvärd jobbig kamp mot den där jävla cancern. Även om hon inte hade varit så pigg innan så var det nog cellgifterna som hennes kropp inte orkade med. 

Så igår tänkte jag tillbaks på förra November och December, men konstigt nog så minns jag inte så mycket. Funderade lite på varför jag inte minns. Jag kommer ihåg de sista dagarna då vi satt på sjukhuset med henne då hon fick palliativ vård. Kan det vara så att kroppen ställer in sig på att klara av en svår situation och då tar man en dag i sänder. 

Jag har skrivit några brev till vår mamma, känns skönt att kunna berätta lite hur jag känner och hur jag mår. Ibland vill jag bara skriva av mig vardagliga saker som händer omkring mig. Ungefär som i min blogg. Skillnaden är att det bara är hon som får läsa det jag skriver och ingen annan, för jag vet att hon läser dem. Har försökt att skriva några dikter oxå, men det är nog inte min grej. Kan se hur hon sitter och småflinar åt mig då hon läser dem. Däremot så hittade jag en dikt på nätet som jag tycker väldigt mycket om därför att jag tror att vi ofta ändrar tonläget då vi pratar om de döda. Precis som om vi vore rädda att de hör vad vi säger eller .....Läs själva så förstår ni kanske vad jag menar.

Döden betyder ingenting

 Döden betyder ingenting.
 Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
 Jag är Jag, Du är Du.
 Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
 Kalla mig vid mitt vanliga namn.
 Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
 Ändra inte Ditt tonfall,
 Håll sorgen borta från Din röst.
 
 Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
 Skratta som vi alltid har gjort.
 Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
 Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
 Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
 Utan spår av skuggor.
 
 Låt livet gå vidare med samma innebörd som
 tidigare.
 Det går vidare därför att det måste gå vidare.
 Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
 gemenskap.
 
 Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
 inte längre kan se mig.
 
 Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
 Allt är väl.

Canon Henry Scott-Holland 

Engels original "Death is nothing at all"


                              

 Visst är det bra att det finns julklappar som är gratis. Dessutom som  man kan dela ut varje dag året runt.

                               EN KRAM OCH ETT LEENDE.