Vi hade bestämt oss för att vi skulle göra årets premiärtur med husbilen den här helgen för att kolla att allt fungerade som det ska. Då vädret inte skulle bli det bästa så valde vi att åka upp till syrran och campa på deras gård. Vi tänkte grilla på kvällen så vi köpte lite korvar med olika smaker. Det kan man ju inte misslyckas med så vi bjöd in även syrran och svåger på middag.
Men jag lovar att man kan misslyckas även med en så lätt lagad middag. 

För då det blev dax för att lägga kolen i grillen så kom vi på att vi hade ju inte skruvat ihop den nya som vi köpt.  Lätt som en plätt.....NIX......Små jäkla skruvar och muttrar som inte ville riktigt vara med. Klockan gick och vi började bli riktigt hungriga. Efter 40 minuter  så  kunde jag äntligen  öppna påsen med kol. Nu snackar vi om kol...tror att det var högst 4 kolbitar i hela påsen för de var  stora som stubbar. Vi kommer ju att dö av hunger innan dessa har blivit klara för att grillas på. Men bara gilla läget och vänta. Men nu ville vi ju äta innan solen gick ner bakom lagårn så jag chansade och lade korvarna på gallret. Ingen bra ide.....de förvandlades snabbt till några svarta saker. Syrran undrade om vi skulle bjuda på Kolbullar. Ja, ja man får inte vara så kräsen. Då det nu inte var så varmt så dukade vi inne i husbilen och satte oss för att skala korvarna innan vi kunde börja äta. Sååå mysigt vi hade tills......

Jag tittar ut genom fönstret och ser en stor timmerlastbil komma mot oss. Jäklar... skriker syrran. Nu kommer de med veden som vi har beställt och den ska lastas av där husbilen nu står.  Nu blev det fart på oss. Vi hoppade ut och Lennart sätter sig i förarstolen för att flytta på hela ekipaget. Nu skrek våra magar i kapp med måsarna nere vid sjön och vi fick åter vänta. 

Men så äntligen kunde vi gå in för att fortsätta äta. Det var bara det att nu låg korvarna och rullade runt på golvet och potatissalladen låg där vi skulle sitta.....Jäklar och det  är nästan 3 mil till MC Donalds......Jag blängde bort mot grillen och ser då att nu var  kolen så där grå och fin. Nu tillhör jag de där som oftast köper för mycket vilket var tur denna gång.  Så på med lite nya korvar och snart så hade vi äntligen fått vår efterlängtade Lördagsmiddag precis då solen försvann bakom lagårds knuten.

                                Bara att flytta på sig.....
                                            
                        


 "Kärlek, hosta och hunger kan man inte dölja" ...