Har nu haft ett litet brejk för att hinna ikapp mig själv och alla måsten.  Fick en känsla av att allt bara snurrar på fortare och fortare och jag inte riktigt hinner med. Samtidigt så är jag glad  att jag bor där jag bor. För det hade varit jobbigare om jag t.ex hade bott närmare ekvatorn där jorden snurrat 1 670 kilometer i timmen men här hos oss snurrar den endast 860 kilometer.  Då jag tänker på det så känns det genast lite bättre och jag blir inte lika åksjuk....

                                                      

Vad var det nu som fick mig att dra åt handbromsen? Jo, en liten skitsak faktiskt.

Som ni vet så har jag ju min trappstädning som extra knäck. Ibland är det tajt med tid för att hinna med det innan mitt ordinarie jobb. Som den där morgonen för några veckor sedan......

Jag kastar i mig lite frukost och slänger mig sen upp på cykeln och sätter fart mot trapporna. Hinner inte mer än sätta mig på sadeln så känner jag att jag borde ha besökt ett visst ställe först men...äsch jag kan nog hålla mig ett par timmar. Det går bra de första trappuppgångarna men så kommer jag till den tredje...då vrider det ihop sig nå så djävulskt så jag bara måste få lätta på trycket. Lyssnar och inser att jag är ensam i trapphuset så jag gör det......ni vet hur det kan eka i trappuppgångar....men det gjorde det inte, för detta var en sån där  rackare med ljuddämpare...värstingen.

Självklart så hör jag hur det rasslar till i ett lås och ut kommer damen som alltid har så mycket rouge på kinderna och som alltid har så bråttom. Hon tar ett djupt andetag och säger:  Mmmm.... det luktar alltid så gott då du är här och gör fint. Detta säger hon alltid och jag har ju faktiskt trott på henne tills nu.......Jag försöker le samtidigt som jag hör mig själv mumla nåt om avloppet nere i källaren: Då jag sneglar på henne så ser jag plötsligt hur den där röda rougen plötsligt bleknar och blir mer naturlig. Hon stannar till två sekunder och lägger en sop mellan dörren för att släppa in luft innan hon rusar vidare.

Det var då jag bestämde mig för att ta det lite piano.  För hur lever vi egentligen? Man ger sig inte tid att gå på dass och inte ser vi varandra utan säger några väl inlärda artighetsfraser i förbifarten. Vi rusar till gymet  trots att vi redan är döslut. Blir överlycklig då det ringer på dörren och Linas matkasse räddar middan. Innan vi lägger oss så säger vi god natt till våra låtsas kompisar på nätet....

                                          Bildresultat för en brakskit

                                                   

Människan offrar hälsan för att tjäna pengar, sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Hon är så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig ska dö och så dör hon utan att någonsin ha levt.
Dalai Lama