Vad lite man har men så gott man mår......Så brukade alltid min mamma säga, och visst är det sant. Det är då man är ute och reser och ser hur fruktansvärt eländigt många människor har det och hur dåligt många mår som man uppskattar det man har. Vi såg så många  i Barcelona som letade sin mat i soptunnorna eller som tiggde  pengar. Knepen är ju många för att få lite mat eller tjäna ihop en liten slant.

En blind kille med svarta solglasögon satt och spelade och sjöng efter en husvägg (samma låt hela tiden) Att han var blind visade han med olika tecken. Han hade en mössa som folk fick lägga en slant i. Men.........Då en man stod och fotograferade honom  så gjorde killen ett tecken om att han ville prata med honom. Vet ni vad han ville? Jo han ville se fotografierna han hade tagit. Vilket han fick, han log och visade att han var nöjd med bilderna och fortsatte sen sjunga efter att mannen fått ge honom en slant för att han tog bilder utan lov. Vafan var han inte alldeles nyss blind?

En annan man gick runt  och kollade i alla papperskorgar efter mat. Så hittade han en papperslåda med matrester i. Då kollar han utgångs  datumet och såg att tiden gått ut, så då slängde han det igen...... Ja han var nog inte så väldans hungrig just då. 

Jag kan ibland känna mig lite less på mitt badis och tänka att man skulle kanske ta och hitta på nåt annat. Men efter varje resa så ångrar jag mig och tänker att: fy fan vad jag har det bra.

 Tänk de som varje morgon sprayar sig med tex guld färg för att sen ställa sig på La Rambla för att föreställa en staty. Där står de blickstilla tills nån lägger en slant i deras burk och då kan de röra på sig lite, sen är de blickstilla igen. Vilket jäkla jobb. Vad jobbar du med? Jo jag är en staty.  Näää vad jag har det bra.

Nu vill jag till sist bara berätta att jag har sett Staren idag. Jippi!! det är ett av mina bästa vårtecken. Så än finns det hopp om en vår. Jag litar på att fåglarna har koll på läget och inte kommer för tidigt. 

      Tänk att stå på detta viset hela dagarna.