Om

 

 

  MIN VARDAG              .                



Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer. 

Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.

Är numera gift med Lennart som jag har varit sambo med i närmare 40 år. Vi har två barn Malin och Staffan, två härliga barnbarn Linnea och Emelie. Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.

                                                                                                                                    

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från januari 2018

Tillbaka till bloggens startsida

Helt insnöad

Visst var jag skitglad över de där solstrålarna som kom in genom fönstret en kort stund i helgen. Men det var verkligen bara en kort stund för nu börjar jag tappa tålamodet.... Den som skrev texten till "jag ser det snöar, det var väl roligt hurra" Han skulle jag vilja ta ett snack med. För nu är det inte roligt längre. Och den där Kung Bore måste vara en riktigt ond en...Varför ska all snö komma precis där jag bor? Dessutom ska det komma upp till 40 cm till de närmaste dagarna. STOPP!!! Nu har vi inte plats för mer snö på vår gård och vår gata ser mer ut som en upptrampat ko stig.


Tant Astrid var ju väldigt klok och hon skrev ju bl.a " Det blir ingen sommar om nån inte sätter fart" Så efter lite funderande så har jag svaret.
 Nu åker trädgårdsslangen fram och på med varmvattnet....för här ska vattnas gräsmattor så jag får lite fart på sommarn.
Man vill ju inte vara en sån där sur pessimist som gör möjligheterna till svårigheter utan en optimist som gör svårigheter till möjligheter

Vi hörs väl av snart igen om jag inte har snöat in helt och hållet. 

                                KRAMELIKRAM




Delad glädje är dubbel glädje

För en liten stund sedan så fick jag en sån där lyckokänsla i maggropen som jag brukar få vid den här tiden varje år.....Den första solstrålen sen lång tid tillbaks kom in genom vårt fönster. Vårdkasberget står under flera månader liksom i vägen. Jag ropade på Lennart och han mumlade nåt som typ: Ja,ja då går det åt rätt håll. Är det bara jag som känner sån glädje över att få in lite sol i fönstret. Ska jag kanske öppna fönstret och skrika min glädje rakt ut? Nja, ingen höjdare kanske. Det var då jag kom på det.....Bloggen.

Det är ju här jag kan skriva av mig och dela med mig av alla min känslor. Vilken tur att jag inte gjorde som jag hade planer på, att grävde ner "Badtanten" i en av de fruktansvärt stora snödrivorna vi har detta år. Men det är klart... om jag hade gjort det så hade hon ju ändå tinat fram nu då solen återvänt......

Nu var det inte bara i maggropen det kändes bra utan i hjärtat oxå. Jag kände att jag har ju faktiskt saknat min Blogg. Så här sitter jag nu och försöker förmedla den glädje jag känner över att ha vaknat till liv igen. Om delad glädje är dubbel glädje så är ju delad sorg halverad sorg. Så här kommer jag nu att fortsätta att surra på  som vanligt.

Men det får bli lite senare för nu ska jag ut och njuta av ljuset. Måste bara få dra en liten historia först.

 Det var ett par som satt på restaurang för att fira sin 50 åriga bröllopsdag. När de sitter där så säger mannen:

- Jo, nu då vi varit gifta så länge, så kan jag ju ta och erkänna en sak.

- Jasså, säger gumman, och vad är det då?

_ Jo, säger gubben, jag är färgblind.

- Okej, jag har också en sak att erkänna, säger gumman....jag är inte från Borås, jag är från Gambia.

 Det är fler än jag som längtar till våren. Vi har två Rådjur som kommer varje morgon och tjyvar lite fågelfrön. Har funderat på att bjuda dem på en kopp Gevalia då man nu får oväntat besök.

                KRAMELIKRAM