BADTANTEN

Så kom vi då fram till Los Angeles och de sista dagarna på vår Ultimate road trip. Vi bodde i Redondo Beach som är en stad i Los Angeles County. Där njöt vi av sol och bad de sista dagarna. Men det blev poolbad då vattnet i Stilla havet var allt utom varmt. Men vi fick se både Delfiner och Valar som inte var rädda för det kyliga vattnet.  Inte lätt att få med dem på bild tyvärr. Men det viktigaste är att ha fått uppleva detta. Vi var även en tur till Venice Beach där det var betydligt mer liv och rörelse. 

Så var det dax att vända åter ner till Los Angeles. Vi tog Highway 1 längst västkusten. Men först ville Malin och tjejerna åka till Stanford. De har ju ett av de mest prestigefyllda universiteten i världen. Inte mindre än 16 Nobelpristagare har studerat där plus Tiger Woods, John McEnroe, Japans premiärminister och många fler. Inte så mycket att se utan mest känslan....Nästa stopp blev så Pacific Grove där 75% av husen anses vara historiska. Vidare till Del Monte Forrest och Pebble Beach med dess fantastiska natur och staden Montery Conty. Men självklart är det ju inget äventyr om allt går som på räls. För då vi kom till Big Sur så var vägen avspärrad då den hade rasat efter allt regnade i vinter. Så det vara bara att vända om ca 10 mil innan vi kunde åka in på Highway one igen. Så då vi kom fram till Morro Bay blev det en skön nattsömn trots att Sjölelefanterna höll låda hela natten. Sen gick färden vidare  till Sant Barbara och Malibu innan  vi så kom fram till Los Angeles och Redondo stranden där vi tillbringade de sista dagarna.

Häftigt att så många Nobelpristagare gått här på Stanford universitetet

    Här är den fina staden Montery som är en historisk stad. Inte just de här husen men den låg så fint där vid Stilla havet.

 Den är även känd för sin Sardin fabrik.

 Här är ett utrotningshotat träd som heter Montery Pine som fanns i Pacific Grove. Där fanns många andra utrotningshotade växter oxå.

Det var såååå sjukt vackert där i Pacific Grove och Pebble Beach

Som en målning nästan....

Visst är det vackert?

 Här är vi nu Morro Bay där vi övernattade. Det fanns massor av Sjöelefanter som levde rullan på natten. Undrar just om de inte hade sömnapne hela högen.

 Inte bästa bilden kanske men här har en del av Sjölelefanterna  lagt sig för kvällen.

 Lekte paparazzi och smygfotade en Sjöelefant som låg på rygg och njöt av solen.

Här är i Santa Barbara stannade vi till för lite kändis spaning. För här bor ju bl.a George Clooney, Britney Spears, David Beckham, Brad Pitt och Angeline Joline. Om vi såg nån av dem??? Nää, bara deras häck...alltså häcken runt deras hus.

Det blev ett stopp med lunch i Malibu oxå. Där fastnade jag för denna lilla tjej. Är det kanske Se och Hör hon läser?

Men så småningom så kom vi så till Redondo beach och vårt hotell där vi levde strandliv de sista dagarna.

Vi såg både Valar och Delfiner. Mer om det sen i nästa inlägg......Jag lovar att det blir det sista inlägget från vår fantastiska resa.

             KRAMELIKRAM

Självklart så blev det en tur över Golden Gate bron och fotografering från alla håll och kanter. Sedan vidare mot en av Kaliforniens charmigaste vingård Cline i Sonoma där vi fick följa med på en gaidad tur och de hade även gratis vinprovning. Väldigt kul och framförallt vackert där. Staden var liten och där tiden stått still. Kändes som att vi befann oss i en High Chaparall film. Vi hade även bestämt oss för att besöka Alcatraz men tyvärr fick vi inga biljetter till den dag vi hade tänkt oss och dessutom håller de på att renovera där så det var inte mycket som var öppet. Lite besvikna blev ju allt men vi tröstade oss med en heldag med shopping istället....

  Vi brukar ju alltid göra det berömda hoppet då i är ute och reser. Men som ni ser på Lennarts min så blir det jobbigare för varje gång. 

    Det var verkligen mycket trafik på Golden Gate bron så vi gav oss iväg uppför en kulle där vi hade bästa utsikten istället.

 En bit att gå men väl värt besväret...

Här hade vi utsikt inte bara över bron utan över hela San Francisco.....

Sen åkte vi då till Sonoma och vingården Cline. Såååå vackert det var där

 Här står Emelie och kollar om vinrankorna växer som de ska...

Men än dröjer det innan de kan skördas

  Här ligger skörden från tidigare år och gonar till sig....

  De hade minst 5 olika vinsorter som även finns på Systembolaget här hemma.

Efter vinprovning (inte Staffan som körde förstås) så drog vi vidare in till stan. Visst känns det som att det skulle kunna komma en revolverman smygandes fram bakom knuten på dessa fina hus.

  Här vilar Emelie och Linnea upp sig framför kyrkan.

Men Lennart han spanade in puben istället....Kolla kortleken som ligger kvar på bordet efter en spelkväll...

 Jag smygtittade in i ett av sovrummet ovanpå Puben...

 Jamen kolla....det fanns faktiskt lite Indianer och Cowboys där....

 Det var ett tag sen man använde denna vagn misstänker jag

  Dagen efter så hade vi tänkt åka över till Alcatraz men som jag skrev tidigare så fick vi tyvärr hoppa över det... Tänkte ett tag ta och simma över då det såg så nära ut....

Det blev alltså en shoppingdag istället....Här är då två som inte blev så ledsen över det beslutet.

 Så var det då dags att lämna denna stad som jag nu blivit småförälskad i för att åka söderut igen och mot LA på Highway one......

(Denna bild är lånad från nätet)

Alltså mot nya äventyr.......Men det blir i nästa inlägg

               KRAMELIKRAM

Så kom vi då fram till "Västerns Paris" San Francisco. Jag blev genast lite småkär i denna mysiga stad som är byggd på 43 kullar.  Då vi kom in till vårt Hilton hotell som är en ovanligt hög byggnad för att vara i San Francisco så tyckte både Linnea och jag att det skakade och gungade till under våra fötter. Vem vet...det kanske var ett av 10.000 jordskalv som faktiskt förekommer varje år där. Måste erkänna att jag kände en viss oro då jag vet att forskare tror att inom 20 år så kommer det stora skalvet och det kommer att bli en omfattande stor förödelse. 

Som tur var så hände inget utan vi kunde njuta av både staden och det runt omkring i några dar. Då jag nu passade på att fylla år då vi kom dit så blev jag firad på ett skojigt sätt av bästa familjen. Först en typisk Amerikansk frukost som nästan alltid består av bl.a tjocka pannkakor med en massa sött på.  Sen fick jag återuppleva Hippie kulturen som faktiskt började där i San Francisco på 60 talet.

Familjen hade tagit med sig kläder och vi klädde så på oss och gav ut på stan. Jag lovar att vi gjorde succé. Folk följde efter oss och ville fota, vi kände oss som riktiga kändisar.

Kolla bara vad häftiga vi var...Peace and Love.

  Sen gav vi oss ut på upptäckfärd. Så många vackra hus.Vi såg inte många vanliga hyreshus utan de flesta verkar bo med egen ingång. Visst är det fiiint?

 Här hittade vi igen huset där de spelar in "Huset fullt" till Emelies stora glädje.

Det sägs att San Francisco skulle kunna nomineras till världens skönaste städer. Kolla bara målningen på detta hus.

 Känslan av hippietiden sitter kvar i väggarna på många ställen. Otroligt många vackra målningar. Här poserar Emelie och Linnea framföra en av dem.

Svårt att ta foton som visar hur gatorna verkligen går upp och ner för alla dessa kullar. Men det var verkligen häftigt.

 Vi besökte självklart Lombard Street som väl är den mest kända gatan. Där kör man inte fort....

 Lånar en flygbild från nätet som verkligen visar hur den ser ut....

Vi var ner till den gamla fina fiskehamnen Fisher Wharf. Där var så fint så vi bestämde oss för att äta middag där senare på kvällen.

Där finns ju även den berömda Pier 39. Med butiker, restaurager och gatuföreställningar m.m. Om inte annat så hade vi en egen liten föreställning....

 Det fick bli restaurangen Bubba Gump som ligger längst ut på Piren med utsikt över AngelIsland, Alcatraz och Golden Gate-bron och Bay Bridge. Kan man äta födelsedagsmiddag på nåt bättre ställe?

Hamnen ar full av Sjölejon som skällde som skadeskjutna hundar...inte för att jag vet hur de låter men kan tänka mig.....Dessutom luktade de inte gott.

Vi är ju en rätt så slamsig familj och lite nyfikna av oss. Men det höll på att gå riktigt illa där nere vid hamnen. Vi hade kunna bli haj mat faktiskt.

 Här ser vi Alcatraz från Piren. 

Vi såg även Golden Gate bron därifrån piren, men den här bilden är från nästa dag då i åkte över den.

 Ja det var vad vi gjorde på min födelsedag. Vi blev kvar några dagar till och hann uppleva en hel del. Så fortsättning följer.....

            KRAMELIKRAM

Vi besökte Hooverdammen som var världens största reglering damm, ett ingenjörs tekniskt mästerverk innan vi drog vidare mot San Fransisco. Men först så blev det ett stopp i Three Rivers för att besöka Nationalparken Sequoia vid foten av Sierra Nevada. Ni vet där de stora träden finns. Vägen dit gick genom Nevada öknen och brukar normalt säkert vara skit tråkig. Men då det har regnat så mycket i Kaliornien sista tiden så var det grönt och med en hel del blommor/kaktusar. 

Vi hade läst på lite innan vi åkte och visste att i Three Rivers så finns det massor av Svart Björnar. Skolan hade fått stänga veckan innan då det var Björnar på skolgården. Så det kändes både pirrigt och spännande att åka dit. Vi kom fram på kvällen och såg inte så mycket då. Men på morgonen då vi vaknade möttes vi av en helt fantastisk natur. Påminde lite om Alperna. Det var då vi stod där och njöt utsikten som vi såg dem. Nu var det bara Malin och jag som såg dem visserligen...tre Björnar i en sluttning. Ja just det. Det var bara Malin och jag som såg dem. De andra i familjen påstår att det var kor???? Vi är fortfarande inte överens. Visserligen såg vi svarta kossor senare men.....

 Den häftiga  Hooverdammen som låg exakt där Nevada och Arizona möttes och över Coloradofloden. 

  En grön Nevada öken. 

En bensträckare. Dan och Staffan funderar på om detta är ett träd eller en Kaktus.

Det fanns verkligen inga lyxvillor efter denna väg. En otrolig kontrast till Hollywood och Bevely Hills. Men en kyrka i varje by fanns det minsann.

 Då vi kom fram till Three Rivers så fick vi inte lämna något ätbart i bilen eller utanför dörren som kunde locka Björnarna till oss.

  Så otroligt vackert utanför lodgen där vi bodde.  Visst ser ni Björnarna där nere i dalen???? Inte i fridens namn är det några kossor heller? 

 Mer vacker natur......

 Efter frukost bar det iväg uppför. 2000 meter upp i bergen. Då vi lämnade Las Vegas var det nästan 30 gr. varmt nu var det noll gradigt, Riktig läskig väg med tvära stup. Men hisnande vackert. Här börjar nationalparken Sequoia.

Naturen är verkligen fantastisk.....

 Vi var inte beredda på att det skulle vara snö där....inga sommardäck precis eller vinterskor. 

 Men oj så häftig skog. Det kändes som att man var i en sagofilm. Här är det Linnea som går in i ett av träden.

Detta träd har varit med om 8 skogsbränder.... 

Detta är Mammutträdet som är världens största enskilda träd sett till dess volym. Det är mellan 1900 - 2.500 år gammalt. 84 meter högt ock över 11 meter i omkrets. Man måste se detta för att förstå hur stort det är. Ett glädjeskutt fick det bli. 

.

Vi kände av höjdskillnaden för vi började flåsa då vi gick. Innan jag fattade att det var Lennart som gick bakom mig och flåsade så hann jag få lite puls. För visst var det i dessa trakter som de har sett Big Foot eller var det Snömannen? Vi körde så sakta, sakta ner igen och det blev åter lite varmare.

Efter att ha åkt genom öken landskap blev det nu gröna fina kullar. Så himla fiiiint. Det var som vi såg en naturfilm utanför bilfönstret.

Mil efter mil med vinodlingar och hela skogar med Apelsinträd. Här tänkte Emelie och Linnea provsmaka ett Apelsin från soliga Kalifornien men.......det fick man nog inte så de bara låtsades...

  Jag har alltid tyckt att det är så fult med vindkraftsnurror......det tycker jag fortfarande. 

Det började bli mer trafik och....

Vid skymningen så kom vi så fram till San Fransisco som nu har blivit min favorit stad.

Där blev vi nu några dagar och vad vi hittade på där tar vi i nästa inlägg....

                    KRAMELIKRAM

Vi lämnade så Los Angeles bakom oss för att dra vidare till Las Vegas. Det blev många timmar i bilen på raksträckor som man aldrig såg nåt slut på. Åkte förbi en hel del små byar/samhällen som såg spökligt döda ut. Men så kom vi så fram till nästa delstat som var Nevada och Las Vegas....kasinolandet. Waow!!!.säger jag. Vilken fantasi stad. Visserligen lika stor som Stockholm men det är de 6,8 km som kallas The Strip som är det häftiga med alla sina hotell/kasinon/restauranger/nattklubbar-komplex. Vi hade turen att få ett bra hotell alldeles i början av hela härligheten. 

Här är början av The Strip....

Hur många häftiga byggnader som helst...

Vi fick minsann lite motion de två kvällar vi var ute gick. Men vi tog även bilen sista kvällen och åkte med nervevade bilrutor och hög musik gatan fram tillsammans med Limousinerna som åkte skytteltrafik. Vilken känsla....

 Här är det berömda Caesars Palace. En av de mest prestigefyllda Kasino Hotell i världen. Man får en känsla av liv under romarriket då det innehåller många statyer, kolumner och ikonografi. Detta hotell har man ju sett  i en massa filmer som t.ex Rocky 3, Rain man, Iron man, Hangover, The sopranos,och Friends m.m. 3976 rum och sviter på över 28.000 kvm. De har en fantastisk fontän framför byggnaden som till hög musik kommer till liv i en sju minuters show med speciella ljuseffekter och rök. Jätte häftigt.

  Självklart så ville vi in och se hur det såg ut där.....vi kom iallafall till Hotellets foajé. Här står Emmelie och Linnea som levande bevis.

Jamen, spelade jag nåt då? Självklart...Ser ni lappen jag har i  handen? Oxå ett bevis på vinst.

Nu till nåt helt annat. Då Grand Canyon ligger rätt nära Las Vegas så åkte vi dit över dan. Den ligger i Arizona och blev så vår tredje delstat.  Nu snackar vi om häftig natur. Det är Colorado floden man ser där nere.

 Kändes som att man var i High Chaparall. Gissa om jag var höjdrädd. Inga skyddsnät där inte. Det är mellan 4-8 personer som ramlar ner och dör varje år. Huga.

Hisnade vackert. Tyvärr så är det svårt att få bilder som verkligen visar hur högt och häftigt det var.  Men den är 1,2 kilometer djup på sina ställen.

Fick nypa mig i armen för att förstå att jag  verkligen var där. Grand Canyons nationalpark är ju med i Unescos lista över världsarv.

Detta var tre dagar av vår resa och nästa stopp blev i Three Rivers vid foten av Sierra Nevada.....ni vet staden som Svart Björnarna har invaderat.  Men om det får ni läsa i mitt nästa inlägg. 

(svårt att korta ner våra upplevelser i små blogginlägg. Skulle kunna berätta såååå mycket mer. Men det får väl komma lite då och då framöver)

    KRAMELIKRAM

Nu har jag landat och hämtat mig efter den bästa resa vi någonsin gjort. Två veckor med bästa familjen i Kalifornien. Då vi upplevt så mycket så får jag dela upp äventyret på flera blogginlägg.

 Först bil tidigt på morgonen från Härnösand till Arlanda. 14.00 lyfte vi och landade 16.00 samma dag. Detta trots att det tog 11 timmar till Los Angeles, men tidsskillnaden är ju 9 timmar. Rätt bra faktiskt. Vi flög över Grönland...häftigt att se då det var så klart väder.

Det började med lite strul med biluthyrningsfirman som inte hade nån bil inne trots att vi bokat och betalat i förväg. Så det hann bli kvällen innan vi väl kom därifrån och då med en tillfällig bil som vi skulle få låna till dagen efter. 

Upp med Tuppen på Söndagen så vi skulle hinna utnyttja tiden till max. Vi laddade med en brakfrukost och beväpnade oss med bananer innan vi gjorde L A .

Först så ville vi ju självklart se Hollywood skylten. Så vi åkte upp till Griffith Park där vi kom rätt så nära. Här är Emmelie och Linnea så lyckliga för att vi äntligen är där.

Vi fick självklart promenera en bit......Jamen där är den ju.....

 Att det varnades för Skallerormar kändes lite si så där.

 Ett besök på Griffith Observatorium blev det oxå då vi nu ändå var där. Här ligger det på höjden med L A i bakgrunden. En fantastisk utsikt över Los Angeles slätten, Hollywoodskylten liksom L A centrum och Stilla havet 

 Rätt så häftigt att veta att här tränades piloter under andra världskriget i navigering. Och på 60 talet för att förbereda Apollo astronauterna inför de första resorna till månen.

Sen blev det kändis spaning. Vi åkte runt i Beverly Hills och Hollywood Hills. Snacka om snygga villor. Nu har ju de flesta höga murar och häckar runt sina hus. Men de vi såg var otroligt fina. På eftermiddagen var det dags för Walk of Fame i Hollywood Boulevard. Ni vet de där berömda stjärnorna på gatan. Det var minsann inte bara en gata som jag trodde. Så vi gick en hel del. Hade inte föreställt mig detta riktigt så. Kändes som vilken gata som helst och med rätt så många utslagna människor. Förmodligen några som en dag kom hit för att de hade hoppet om att bli upptäckta. Men tyvärr blev det inte så för alla.

Här har Emmelie och Linnea hittat en favorit.

  Här har jag hittat en....

 Men framåt eftermiddagen så lämnade vi Hollywood och drog oss ut mot en av alla de fina stränderna.

Det blev Santa Monica, och det var verkligen en fin strand. 

 Massor av människor i rörelse men nästan ingen som badade. Utan här motionerade man bl.a på gågatan Third Street Promenade eller ett besök på Palisades Park med utsikt över Stilla havet. På den berömda Santa Monica Pier var det fullt med aktiviteter av alla de slag. Många som sjöng, dansade eller trollade...... 

 Efter den tuffa flygresan och tidsomställningen så var det skönt att framåt kvällen bara ta det lite lugnt. Här tar tjejerna igen sig lite.

Men innan vi avslutade dag ett så hämtade vi den bil som sen tog oss 330 mil genom Kalifornien. Den var jätte fin och nästan ny... 

Ja detta var dag ett på vår fantastiska resa.  Dag 2 och nästa stopp blev Las Vegas.....Men det tar vi i nästa blogginlägg. Hoppas att ni vill hänga med..

                                     KRAMELIKRAM