Om

 

 

  MIN VARDAG              .                



Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer. 

Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.

Är numera gift med Lennart som jag har varit sambo med i närmare 40 år. Vi har två barn Malin och Staffan, två härliga barnbarn Linnea och Emelie. Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.

                                                                                                                                    

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från december 2016

Tillbaka till bloggens startsida

I morrn är i fjol (fjor)

Hej svejs. Har tyvärr inte varit in och skrivit nåt på ett bra tag. Men mitt nyårslöfte blir att nu ska det bli ändring på det. Jag lovar att jag skall bli duktigare på att besöka  alla fina bloggvänner som trots att jag inte besöker er tittar in hos mig. Så tack till er och till alla ni andra som inte har en blogg men som läser mina inlägg. Detta gör mig så glad.

Julen har varit såååå bra och nu är det Nyår och jag gör ett avslut på detta år för i morrn är det ifjol eller heter det i fjor? Det är i allafall i går i morrn......

 Här är hela min underbara familj. Vi har i helgen planerat för vår resa som vi ska göra tillsammans i Påsk. För då blir det Kalifornien. Vi har hyrt bil med start i Los Angeles och upp mot San francisco Så vi har verkligen nåt att se fram emot 2017.

 Här är vår tänkta resrutt.  

Men nu först ett riktigt GOTT NYTT  ÅR till er alla från oss.

2017 års julklapp

Har sovit dåligt några nätter och tyckte lite synd om mig själv då jag masade mig upp ur sängen. Jag slänger ett getöga på telefonen för att se om jag har fått nåt meddelande. Jo, ett från Aftonbladet och ett från Tidningen Ångermanland. Det första lyder:

God morgon. Detta hände medans du sov.....Sen ser jag den ena hemska rubriken efter den andra. Det är dödsskjutningar, lägenhetsbränder, Putins hund som skäller ut besökarna, ökad spänning i USA, en tomte som har krockat och så en  ICA handlare som tjänar miljoner på min mat. Ja och där satt jag alltså på sängkanten och klagade på dålig sömn. Nä skäms på mig.

Så det andra meddelandet som var från vår lokaltidning. Det fick mig verkligen att vakna till riktigt. Rubriken lyder: 

Satsar på underkläder tillverkade av gran och  barrskog i Norrland. Hela världen som arbetsplats.

Två kilar från Härnösand tänker alltså tillverka boxershorts av cellulosa från Domsjöfabriken. Min första tanke var att de som använder dessa kalsonger kommer alltså att gå runt och lukta Julgran. Undrar just om de verkligen blir sköna? De kanske sticks, och kommer de att bli stela som om man hade kört dem i mangeln? Märket på dessa kalsonger kommer att heta ALLVAR. Hmmmm.... Men det är utan tvekan en kanon idé.

Jo detta är ALLVAR för de har just vunnit ett pris och dessa underkläder kommer att säljas NK.

 Det händer verkligen mycket på natten då en annan ligger i sängen och försöker sova. Men  om det blir en till sömlös natt så ska jag ta och utnyttja tiden till att klura ut nåt jag kan ta och tjäna lite pengar på.....Det finns ju en hel del Björkskog här i norr oxå.....

Förresten undrar just vilket tryck de kommer att välja? Kanske 2017 års julklapp blir ett par rejäla boxershorts från Norrland som luktar Julgran. Tänk vad fint då de ligger där under granen inslaget i grovt sandpapper utan tjafs och  konstigheter. 


Bildresultat för roliga kalsonger

Har lånat bilden från nätet

Jag får väl skylla på mörkret....

Nu då snön är borta så är det så kymigt och mörkt på morgonen då jag går till jobbet. Dessutom inte många själar som är ute och går redan vid halv sex tiden. Så härom morgonen då jag såg en kvinna jag känner igen som kund hos oss knata på en bit framför mig så ökade jag farten för att få lite sällskap.

Jag kom ikapp henne och och sa utan att låta så andfådd: - Godmorgon...vilket blåsväder vi har, vår Adventsgran blåste faktiskt omkull.

Hon svarar utan att titta på mig: - Oj, låter inte bra. Hände det i natt?

-Ja viss, svarade jag. Tur belysningen höll.

-Men har du tagit tempen? säger hon. Nu blev jag lite ställd men svarade.

- Njaaa, den såg så grön och frisk ut så det behövs nog inte.

-Jag tycker iallafall att du ska ta tempen och se till att ge henne mycket vatten. 

Visste inte vad jag skulle svara utan blev tyst och hon fortsatte.

-Ta nu och åk in till vårdcentralen så fort de öppnar så de får kolla upp vad som hänt. De klarar sig säkert  utan dig på jobbet idag. 

Jag drog ett djup andetag och bytte snabbt samtalsämne. För även om jag gillar naturen så får det vara nån måtta. Inte ska väl hon ge mig dåligt samvete för att jag inte är hemma och pysslar om vår Adventsgran....

Jag fortsatte att surra på under tiden som jag närmade mig badis. Men då hon nu var så tyst så sneglar jag på henne för att se om hon var förbannad på mig som inte tänkte vända om hem och ta hand om sjuklingen. Då ser jag att hon står 50 meter bakom mig och.......... pratar i telefonen.

Nu gick det upp ett Liljeholmens för mig, hon hade ju självklart inte pratat med mig överhuvudtaget utan med någon i telefonen. Kände mig jäkligt dum. Fy vad hon ska ha varit irriterad på mig som inte kunde hålla igen truten då hon talade i telefon. Det var väl nåt stackars barnbarn som inte mådde så bra. Men skit samma jag fick ju lite sällskap i mörkret den morgonen iallafall.

                                         

                                           

Och granen den mår så bra så.....

Jag är inte heller normal

Förra veckan var jag på flera föreläsningar som var ok. Men det var en som verkligen berörde mig. Det var "Ett cp bra liv" med Jonas Holgersson. Han har en cp skada sen födseln. Hans egen förklaring till hur det är att leva med detta är att han är som ett gammalt datorspel - där grafiken är värdelös och allt hackar. Helt enkelt en bugg i systemet. När jag går hackar det, när jag talar hackar det. Och när jag försöker sitta på huk är det gameover.......

Hade sett honom tidigare som stå upp komiker och tyckte att han var riktigt rolig. Men nu då han höll sitt föredrag om sitt liv så både skrattade och grät jag. Han började med att fråga publiken om det fanns nån av oss som var normal. Ingen sträckte upp handen. Han sa med lite ironi att det är okej för min brorsa är inte heller normal för han gillar dansmusik och min mamma är i högsta grad onormal för hon är hel förälskad i Ernst Kirchterger.  

Det är omöjligt för mig att återberätta allt han sa. Men jag lovar att han berörde.....Tros allt som han får kämpa med varje dag så säger han så här:

Men - jag älskar mitt liv! Jag har det väldigt bra på många plan och tarvliga omständigheter försöker jag omfamna till möjligheter så mycket jag bara kan. Jag är ett största fan till livet. Livet är ingen plikt - det är den största julklappen jag fått. Jag vill ta till vara på vad jag har -  inte bara förbanna det jag inte har. Livet är för stort för att haka upp sig på småsaker. Jag säger till mig själv. Ta ett djupt andetag. Lyckades jag? Då har jag det bästa kvar - mitt liv.

Jag måste erkänna att tidigare då jag lyssnat på föreläsare som har stått på scenen och varit så där klämkäcka och talat om att vi måste tänka positivt osv. så har jag oftast tänkt: Ja,ja...det är lätt att tala om för andra hur de ska tänka och vara. Men lever de upp till detta själva?

Med Jonas Holgerssons föreläsning så fanns inte den tanken....


                                  Bildresultat för roligt om normal