Om

 

 

  MIN VARDAG              .                



Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer. 

Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.

Är numera gift med Lennart som jag har varit sambo med i närmare 40 år. Vi har två barn Malin och Staffan, två härliga barnbarn Linnea och Emelie. Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.

                                                                                                                                    

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från oktober 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Min egen video

bland så skriver jag nog så mycket text att mina bloggvänner varken orkar eller hinner läsa det jag skriver. Har fullt förståelse. Så jag tänkte variera mig lite med en egen video istället. Tar bara nån minut att se. Den kallar jag för Äntligen helg.  För trots att jag har en jobbarhelg framför mig så är det ändå helg...

(Om ni ser videon på datorn så se den inte på helskärm för då blir den inge bra.  Så behåll den som den är.  Om det dyker upp nån annan konstig film efter min så är jag inte inblandad i den)

Hmmm... jag gör ju reklam för Norrlands Guld. Undra om jag får nåt för det....

                                                   

                        HA NU EN FIN HELG


Man blir vad man äter???

Har berättat förut att då jag lyssnar på kvällspasset i P4 så väcks många minnen till liv. Inget undantag i går då frågan var om lyssnarna hade misslyckats i köket nån gång.

 Nu skvallrar jag på stackars Lennart igen. (förlåt)

 Detta var för en oherrans massa år sedan och jag slutade lite sent den här dagen. Hade tagit fram Lever på morgonen som jag tänkte göra i ordning då jag kom hem. Då Lennart kom hem före mig så ville han överraska mig med en färdig middag. Nu är det så att spisen var mitt revir och är så fortfarande. Men visst blev jag glad då han hade lyckats göra i ordning en Levergryta. Det var ju inget jag brukade tillaga så ofta.

Han hade kokat potatis och tagit fram Lingonsylt så allt såg perfekt ut. Han var så mallig och hade rosor på kinderna efter att ha stått där i värmen. Vi satte oss och jag tog för mig av maten. Tyckte att han kanske hade kunnat skära Levern i lite mindre bitar, men nu ska jag inte vara sån.....Jag tog kniven för att dela den i mer lämpliga bitar. Men det gick bara inte. Hur jag än försökte så sjönk Levern bara ihop för att sen sprätta upp igen. Jag tog i ännu mer och nu började även jag få rosor på kinderna men av en annan anledning. Jag tittar upp och ser hur Lennart smaskar på och ser så nöjd ut.

Då jag gör ett sista försök så ser jag att min Leverbit är lite gul och grön. Vad är detta? Kliver upp och går fram till vattenkranen för att spola bort såsen för detta måste bara undersökas......I min hand har jag en Scotch Brite svamp!!! Hmmm....Antingen så låtsas man som ingenting och fortsätter att äta av den riktiga levern som ligger i grytan eller så gör man kocken ledsen. Tyvärr.....det gick bara inte att fortsätta att äta. Den där svampen hade ju varit med i köket ett tag så....Det fick bli lingonsylt och potatis för min del.

Anna Skipper sa ju att man blir vad man äter. Men vem faan vill bli en Scotch Brite svamp?

Men Lennart om du läser detta så: 

 BÄTTRE ETT FAT KÅL MED KÄRLEK ÄN EN GÖDD OXE MED HAT



Bildresultat för roliga kockar


Arthur och Foppa....

Vilka skojsiga dagar jag har haft. Först var vi i Ö-Vik på Norrlandskonferensen där vi fick lyssna på många bra föreläsare. Bäst var Mikael Lindnord som berättade om gatuhunden Arthur som följde med VM laget genom djungeln efter att han för första gången fått kärlek...en köttbulle var allt han behövde för att sen följa efter i flera dygns löpning, cykling och forsränning på 4.500 meters höjd. Så gripande och bra framförande. Hela historien finns nu i en bok han skrivit.

Så kom Peter Forsberg "Foppa"  upp på scen och man blev ju nästan lite småkär. Vilken otroligt fin människa. Inge skryt där inte...utan han lyfte hela tiden fram att hockey är en lagsport där alla gör sitt bästa och att man hjälps åt. Sen på kvällen efter att vi ätit så dansade vi så man kunde tro att även vi varit ute i djungeln och sprungit. Men kul hade vi.

På Lördags kväll var det dax för mer dans. Men nu hemma i stan där en vän som tyvärr har fått cancer ordnade en välgörenhetsgala där alla pengar går till cancerforskning. Det var både mat och dans. Företagare i stan hade skänkt jättefina priser till lotterier. Tyvärr vann jag inget men däremot min svägerska som var med vann en kryssning på Göta kanal. 

Som ni nu förstår så  måste jag  ta och ladda batterierna så jag orkar med den nya veckan som vi har framför oss. 

Här är boken om Arthur som nu bor i Ö-Vik tillsammans med Mikael och hans familj.

Bildresultat för boken arthur

Lyckliga Foppa...eller jag menar lyckliga jag:)

                      Hej svejs

                                        

Så här efteråt är det ju riktigt roligt

Lyssnade nyss på kvällspasset på radion där de ställde frågan: Har du tagit nåt som inte är ditt?  

Kom då att tänka på en gång för många år sedan då jag hade ett ärende till vår lokaltidning. Jag bad Lennart skjutsa mig på sin lunch vilket han gjorde trots att jag såg att det inte var så populärt.  Jag lovade att jag skulle skynda mig så fort det bara gick. Han parkerade vår röda bil precis utanför ingången till tidningshuset och jag fullkomligen slänger mig ur och rusar in. 

Då jag jag har lämnat in min annons och skulle betala så upptäcker jag att jag glömt börsen kvar på sätet. Jag rusar ut och ser vår bil stå kvar på samma plats så jag rycker upp dörren och tar min börs. Samma fart tillbaks in för att betala. Då ser jag att detta inte var min!!!!! Vad ända in i glödheta.....Hur har detta gått till? Jag ber om ursäkt och springer för andra gången ut igen och ser att där står mycket riktigt en röd bil men inte med Lennart bakom ratten utan en kvinna som precis tar fram sin mobil för att ringa....förmodligen till polisen. Jag har ingen aning om vad jag sa, men nån ursäkt hade jag iallafall. Stänger snabbt dörren och ser att Lennart ligger dubbelvikt över ratten en bit längre bort och skrattar så hela bilen guppade.....Vad jag sa till honom det minns jag mycket väl men tror inte att ni vill höra det.

På tal om bilar så kom jag att tänka på mannen som bodde hos min mamma då vi växte upp. Han var en sååå jäkla dålig förlorare och hade en så kort stubin. Trots detta så åkte de ofta på Bingo. Den här kvällen så var det över fem mil hemifrån och som vanligt så vann de inget och han blev ju skogstokig. Vilket skitspel, jävla bluff, vilket tjyvsamhälle...ja det var några av hans favorit uttryck. 

Min mamma öppnade dörren för att sätta sig så de kunde åka hem igen. Men han var så arg så han såg inte att hon inte hann sätta sig utan for iväg med en rivstart. Där står min mamma kvar på parkeringen och ser hur hennes skjuts for iväg i ett moln av makadam.....Då han efter några mil lugnat ner sig och tyckte att min mamma var lite väl tyst så såg han varför....Han var ensam i bilen. 

Ja hem kom de och jag tror inte att han var så stor i käften nå mer den kvällen....    

                                              (smyg reklam)

                                                                                        Nog med gamla minnen. Nu ska jag ta och se över vad jag ska packa ner då jag ska åka till Ö-Vik på Norrlandskonferans som badmästarförbundet och Paradiset ordnar. Ska bli kul. 

                                                     PUSS OCH KRAM                                              

Rosa är inte bara en färg

En dag i Oktober för 5 år sedan så fick jag samma fruktansvärda besked som minst 20 kvinnor till fick den dagen. Du har Bröstcancer...Det är alltså minst 20 kvinnor per dag eller nästan 8000  per år som får bröstcancer. Jag ska snart på min sista koll men är inte ett dugg orolig utan jag känner mig pigg som en mört och skulle de nu hitta nåt så tar jag itu med det då....Men visst känns det väldigt tryggt att vi få möjligheten att få gå till mammografin. För det är trots allt 80% av alla drabbade som blir friska.

Tänkte tillbaks lite idag på hur min omgivning reagerade då jag nu var så öppen och berättade om eländet. Många blev så glada för de hade inte haft nån att dela sin egen oro med. Andra tyckte nog att jag var lite väl öppen.  Min blogg föddes just då och en lokal tidning skrev ett fint reportage om mig och min blogg. Men då stan är liten så var det många som kände igen mig efter det och hälsade glatt på mig. Men de tittade inte mig i ögonen utan en bit längre ner......

En gång då jag var på Lindex för att köpa mig en BH så känner jag mig lite iakttagen. Ser då en man stå och spana in mig. Först blir jag ju glad...vid min ålder ni vet...Men så kom jag att tänka på att jag var på damavdelningen för underkläder. Han ville tydligen se vad jag köpte för BH. Faan... vad snopen han ska ha blivit då han såg att jag köpte en med två kupor.....

En annan dag då jag var på väg hem från badis möter jag en kvinna som jag inte känner men som tvärstannar och gapar som en fågelholk då hon ser mig....VA! Lever du? Jag trodde du var död, sa hon.....Jag svarade: Jooo, visst är jag död. Kan du verkligen se mig? Jag lovar att trots att hon haltade då jag mötte henne så försvann hon likblek och i en hastighet som man normalt måste ha EU körkort för.                              

Alicia Vikander har designat årets rosa  band och säger så här:

För mig är rosa bandet en symbol för en gemenskap som ger hopp om att det är möjligt att bli frisk. Att köpa det rosa bandet kan kännas som en droppe i havet. Men många små droppar blir tillsammans en kraftfull våg, ett viktigt bidrag till den forskning som gör att färre drabbas och fler överlever cancer. Det vill jag visa med min design."

                                            Bildresultat för rosa bandet 2016                                                    

 Jamen då avslutar jag detta med att säga trevlig helg.....Men om ni vill så kan ni fortsätta att läsa för här kommer veckans Fredags fräckis

Det var det lyckligt gifta paret Agneta och Bengt som en dag var ute och rodde på sjön, då Bengt plötsligt säger till sin fru: - Börjar du få grå hår på musen älskling? Agneta svarar lite surt:- Nää, det är spindelnät din slöe fan.....