Hallo. En hälsning från London där mobiltelefonerna är sååå stora så jag skriver i stället trots dålig uppkoppling. Vi har det toppen och hinner med massor, både shopping och besöka olika sevärdigheter. Vi hörs snart igen.
Om
MIN VARDAG . 
Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer.
Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.
Är gift med Lennart . Vi har två barn Malin och Staffan, tre härliga barnbarn Linnea ,Emelie. och Nora . Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.
Visar inlägg från mars 2016
Detektiverna M&D
Hej på er så här mitt i Påsken.
Jag och vår dotter Malin brukar ta oss en lång promenad nästan varje dag då de är här i sin stuga. Det är inte ovanligt att vi får se eller uppleva spännande saker under våra motionsrundor. Som på Långfredagen då vi möter en äldre dam med gåstavar som stoppar oss och säger att hon gått vilse.
Malin och jag plockade fram våra roller som "detektiverna M&D" (mor och dotter) och ställer alla möjliga frågor men...hon kommer inte ihåg nåt...varken vad hon heter, eller vart hon bor. Hon talar väldigt tydligt och ansiktet ser helt normalt ut. En äldre väldigt stilig kvinna men som har helt tappat minnet. Ska man gå vilse så ska man göra det med stil.... Vi ringer polisen för att få hjälp. Men de har inte tid med oss just nu då det just hade fått en anmälan om en våldtäkt.....
Hon irrade runt med oss i släptåg för hon var lite arg och ville verkligen hitta hem. Hon yrade om att hon hade en grupp människor som väntade på henne och att hon kommit med en buss. Hon gick mitt i gatan så vi hade fullt upp med att få upp henne på trottoaren. Jag ringer några samtal till några som jag känner och som jobbar på äldreboenden, men inget napp. Vi frågar henne om vi inte ska gå in till Hemköp för att vila oss och fundera på hur vi ska lösa detta. Hon sätter sig på en stol och vi ber henne att titta i sin väska efter en ledtråd. Och där finns hennes lånekort med namn och adress och ett kvitto från just hemköp med samma datum men nån timme tidigare. Hon var helt säker på att det var hennes förra adress och att hon hade flyttat. Vi går till kassan för att be nån kolla om de känner igen damen. Där fick vi napp. Tjejen i kassan säger att tidigare på dagen hade hon varit in och köpt en liter mjölk men blev så illamående och yr. Då var det en man som erbjöd sig att skjutsa hem henne....Vi tror att hon kanske hade fått en så kallad tia.
Nu började minnet sakta komma tillbaks. Hon minns att hon gick och lade sig på en säng då hon kom hem, men vart?.....Hur hon hamnade på Östanbäcken där vi träffade henne hade hon ingen aning om. Vi bad henne kolla igenom sina fickor ordentligt efter fler ledtrådar och tar då upp en lägenhetsnyckel. Nu går vi till den där adressen som står på lånekortet sa vi, och det var hon med på. Just då vi kom fram och upptäcker att nyckeln passar till ytterdörren så ringer polisen och vi ber dem komma och följa med oss in.
Vi ser då att det finns ett larm i lägenheten och vi larmar hemtjänsten. Kvinnan var 91 år och så otroligt stilig och klar i huvudet förutom denna minneslucka. Hon satte sig på en stol och började skratta. Vilken jäkla tur att jag tog på mig kläderna innan jag gick ut. Tänk om ni hade hittat mig i bara nattlinne.
Det var med blandade känslor vi lämnade denna trevliga men lite förvirrade dam....Tänk om det skulle hända mig...plötsligt vet man inte vem man är.....
Men vi har ju inte bara jobbat som detektiver utan firat Påsk som alla andra och målat ägg bl.a. De här fina äggen har Linnea och Emelie målat.
Hej svejs på ett tag för nu drar Emelie och jag till London.
Det går lika bra med lovikkavantar
Om ni undrar hur det gick i Fredags då jag badade i isvaken så är svaret SKITBRA.
Jag började redan då jag vaknade att förbereda mig mentalt med att duscha i kallt vatten. Det var förbaske mig det vidrigaste av allt. Just då sa jag högt...vad fan är det jag håller på med? Men nån har ju sagt att "klok blir man av erfarenheter - erfarenheter får man av dumheter" Sååå...jag tog min väska och gick ner till vaken.
Strax innan det var vår tur att hoppa i så hade TÅ:s reporter lovad att oxå hoppa i plurret, viket han gjorde men....han fick panik och en brandman fick hoppa i och hjälpa honom upp. Helt okej, men det var då jag fick mod och kraft...ingen ska då hoppa i och hjälpa mig upp för... jag kan....jag kan själv.
Först var det min kollega Anneli som galant fixade detta och sen var det min tur. Ingen återvändo utan det var bara att hoppa i. Vet ni att jag kände nästan ingen kyla trots att jag hade lite problem med att få fram den ena isdubben, så det tog en stund innan jag kravlade mig upp.....Fan vad mallig jag var då jag stod där blöt från topp till tå, det var först då jag kände att det var lite kallt. Så det var skönt med ett bad i varma poolen på Relaxen efteråt.
Innan jag slutar så måste jag bara berätta om en händelse som en kund berättade. Det var en vän till honom som för många år sedan tog sig en skidtur på isen och råkade så hamna i en isvak. Han hade inga isdubbar utan försökte med hjälp av stavarna ta sig upp. Det lyckades inte och kände att nu orkar jag inte mer. Så han lade sig på rygg och slängde ut armarna mot iskanten....det var då undret skedde. Han hade Lovikkavantar på sig och då de var blöta så fastnade de på isen. På så sätt kunde han dra sig upp en bit...sen slet han loss dem och upprepade samma sak. Efter ett tag hade han så med hjälp av Lovikkavantarna kommit upp från vaken.....Så om ni inte har isdubbar så skaffa iallafall ett par Lovikkavantar.
Tack alla ni som skickade värmande kramar och till Palle som tog foton på mig så jag har lite bevis på att JAG GJORDE DET.
Ha nu en fin start på veckan....Påskveckan dessutom.
Hur känns det att vara en isglass
I morgon Fredag tänker jag bevisa att jag har rätt att bära namnet Badtant. Varje år om det finns is så har livräddningssällskapet och räddningstjänsten isvaklivräddning utanför simhallen. I år är isen 30 cm och det är framförallt elever från Gymnasiets Barn och fritids program som får visa upp hur man bäst tar sig upp från en isvak.....Men om nån fler vill testa så får man....Jag har funderat på detta många gånger och nu jäklar ska jag testa. (Jag är fullt medveten om att det inte finns nån badstege att ta sig ner och upp med) Igår då jag bestämde mig var det 13 grader varmt och solen visade sig från sin bästa sida och det kändes inte alls så farligt att hoppa ner i en isvak. Men i morse då jag vaknade var det inte lika frestande då det blåser isvindar trots några plusgrader. Undrar just hur många grader det är i vattnet?
Jag har just läst på lite om vad man bör tänka på innan man utsätter sig för detta och läser då följande:
Var nykter.......inga problem då jag ska hoppa i på förmiddan
Ha med en kompis........inte heller nåt problem då Tidningen Ångermanland sänder detta live.
Svalka dig ordentligt innan du går ner.........Inte heller nåt problem då det blåser svinkallt och vaken ligger minst 100 meter från bastun.
Var frisk........Idag är jag iallafall det.
Vad är det jag försöker bevisa med detta då? Tjaaa, en kul grej och jag får väl passa på innan jag måste hoppa i med rullatorn. För nu börjar jag närma mig den där åldern då jag måste vissla varje gång jag går på toa för att höra i vilken ände jag inte ska torka mig i, för utseendet börjar bli snarlikt. Dessutom vore det kul att få veta hur det känns att vara en Isglass.
Nån klok människa har sagt att "mod är att våga vara rädd"
Den här bilden från förra vintern kommer snart att bytas ut mot en Badtant som kravlar sig upp ur en isvak istället från ett varmt hav i Kap Verde....
If I were sorry
If I were sorry....Nää..jag var inte ledsen i helgen, utan mer fundersam på hur korkade vi människor är, eller en del av oss. Var alltså på genrepet av melodifestivalen tillsammans med 32.000 småkorkade människor till. Detta var på Lördags eftermiddan, kvällen innan hade det varit nästan lika många och så slutligen fullsatt på finalen på kvällen....det är en jäkla massa knäppa människor det. Men då under finalen så satt vi framför TV:n med en chipspåse och hade absolut bästa platsen.
Visst är det häftigt att vara på plats men....hur mycket ser man egentligen? Det är ju tur att det finns en storbilds TV bredvid scen som man kan titta på. Har ju varit till både Globen och Friends arena många gånger tidigare och då har det varit stenhård säkerhetskontroll där de går igenom väskor osv. Men nu kollade de ingenting utan vi gick bara igenom. Jag småblängde lite i smyg på alla i kön både före och efter mig och tyckte att alla hade fickor som putade ut...
Då vi satt där på läktaren väldigt högt upp och såg hur mycket folk det var så tyckte jag att läktaren började gunga och jag kände mig lite illamående, dessutom så är jag ju så jäkla höjdrädd. Innan föreställningen börjar så talar de om hur det hela går till eftersom det är en direktsändning och uppmanar publiken till att applådera, heja på högljutt och om man vill så får man stå upp och dansa!!!!! Helvete vad orolig jag blev då. Bredvid mig satt överviktiga familjen på fyra personer. Kände hur jag började blekna då jag tänkte på hur det skulle bli då Samir och Victor började sjunga - vi ska dansa nakna.... Började spana efter närmaste nödutgång....men det ser ut som att det verkligen är en bristvara i Friends arena.
Hur som helst så var vi väldigt nöjda efteråt och vi hade lite olika favoriter. Innan vi åkte tillbaks till Uppsala till vår dotter så måste vi ju bara besöka Mall of Scandinavia. Men nå värre.....Nä jag tror att ICA Maxi får duga...
If I were sorry? Nix, jag tycker att det är såååå kul att mina barnbarn vill ha sin farmor/mormor med sig på Mello. Nästa äventyr blir på Påsklovet, för då åker Emelie och jag till London...alldeles själva... det ni.
Där nånstans sitter även vi.
Emelie och Linnea trivdes i allafall.....
Kunde inte låta bli att smygfota dessa poliser... de måste bara kolla lite på Facebook först...Kändes tryggt att de var där.
Vi var alltså inte ensam som besökte denna galleria...
Lunchen fick vi käka sittandes på golvet då vi väl kommit in i Mall of Scandinavia..
Efter detta var det skönt att ta en tyst och skön promenad i Stadsskogen och gå i Linnés fotspår. Det börjar likna vår och träden hade tagit fram vårskorna....
Plötsligt kom vi fram till ett växthus och äntligen så har jag fått svar....Det är här de odlar Påskris.
Nu sparkar vi igång en ny vecka.....
Fredagsfräckis på en Torsdag?.
Nu råkade jag hamna vid datorn och passar då på att slänga ner några rader. Skall strax ner till badis och göra mitt kvällspass som blir rätt långt då vi har sportlovs disco ikväll. En tradition som är väldigt populärt för de i klass 1-6. Sen ska jag upp med tuppen i morrn för att ta tåget tillsammans med Emelie vårt yngsta barnbarn ner till Uppsala för att hälsa på vårt äldsta barnbarn Linnea. För på Lördag ska vi till Friends rena och kolla på melodifestivalens matineföreställning. Sen tillbaks till Uppsala där vi så ser den riktiga finalen på TV. En toppen helg har jag alltså framför mig.
Men en lite för tidig Fredagsfräckis ska jag väl hinna med.
EN KVINNA SKRATTADE OCH PEKADE PÅ ÖLMAGEN TILL EN GAMMAL TJOCK FARBROR OCH SA:
- ÄR DET FALCON ELLER PRIPPS DÄR INNE?
LITE STÄLLD BLEV HAN MEN SVARADE:
-JAG HAR INGEN ANING, MEN DET FINNS EN KRAN UNDER OM DU VILL SMAKA!
Vi har den allra finaste vårdagen här idag så nu jäklar får snön sig en omgång. Så snart så ska jag göra som Ernst Kirchsteigen sa.... Är man avslappnade nog för att sitta och titta på en nyckelpiga en stund så slipper man äta magmedicin till hösten...
Ha nu en mysig och solig helg. Kramen.
I fäders spår för framtida segrar
Kollade på Vasaloppet en stund i morse och blir ju väldigt imponerad av alla frivilliga som betalar en massa för att få åka skidor. Dessutom går det jäkligt fort. Tyckte jag hörde ambulansen i bakgrunden några gånger. Det var väl nån stackare som vars hjärta inte riktigt orkade med. Men om vi hade varit som Daggmaskarna så hade det inte gjort nåt, för visste ni att Daggmaskar har 5 hjärtan. Men de åker ju aldrig skidor förstås.....
Det är mycket som djuren klarar av som inte vi människor kan. Som att ett Honungsbi flyger upp till 85 km varje dag i 30 km/timmen....Och vi som tränar ett helt år för att åka 90 km en endaste gång. Dessutom så består ett Bis öga av 5.000 enskilda ögon....fattar ni vad mycket de hinner se under sina dagliga resor. Men så hinner de besöka 750.000 blommor för att få ihop 1 kg Honung. Undra just hur mycket Vasalopps åkarna hinner se?
Då jag nu ändå har börjat fundera på vad djuren kan som inte vi kan så kom jag att tänka på att jag har läst att ett Myrsamhälle kan innehålla 20 miljoner myror. Det är en jäkla massa myror i en enda stack, och på hela vår jord finns det ca 9 miljarder människor. Nu är inte matte min starka sida så rätta mig om jag har fel....Om man nu delar 9 miljarder i 20 miljoner så får jag det till 450......Alltså så skulle det räcka med 450 Myrstackar om det fanns lika många myror som människor. Eller om vi människor kunde komma överens här på jorden så skulle det räcka med 450 ordentliga hus/ samhällen och vi alla skulle ha tak över huvudet.
Innan jag slutar babbla så ska jag berätta varför jag inte själv åker Vasaloppet. Jo, jag vet inte hur man bär sig åt om man blir kissnödig......Killarna kan ju lätt åka undan och lätta på trycket men vi tjejer...hur gör vi? Man har ju skidorna på sig och inte lätt att dra ner byxorna då och skulle man lyckas så får man väl se till att ha valla för blötsnö...
Nu har vi en sportlovsvecka framför oss. Lite spännande och se vad det blir för väder, för just nu har vi inga grader alls...termometern står på noll.
PUSS OCH KRAM
19 kommentarer | Skriv en kommentar