Om

 

 

  MIN VARDAG              .                



Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer. 

Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.

Är numera gift med Lennart som jag har varit sambo med i närmare 40 år. Vi har två barn Malin och Staffan, två härliga barnbarn Linnea och Emelie. Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.

                                                                                                                                    

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från februari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

100 meter solstol......

En sån  här otroligt vacker dag som idag då känner man sig lycklig. För även om jag nu inte är så förtjust i snö och vi har massor kvar så får man göra det bästa av det. Solen gassar och de flesta spänner på sig skidorna eller sina skridskor....men inte jag. Utan det blev solstolen istället. Då det blir lite tråkigt att sitta still så kom jag på en ny OS gren....100 meter solstol. Vår dotter har sin fina sommarstuga vid Södra Sundet och det är en riktig tvärbacke ner till den. En perfekt pulkabacke alltså men....nu fick det bli med solstolen istället. Gissa om jag fick upp en jäkla fart.

VISAT0:17

Här puttar Malin på mig så jag får upp farten ordentligt....

Tjohooo....vad roligt det var...Även om den slutade i snödrivan.

  

Man har ju inte roligare än man gör sig...(Klippet finns på Youtube och heter 100 meter solstol)

Förresten visste ni att den största snöflingan man hittat var 38 cm bred och 20 cm tjock. Det var i USA i Montana....Då kan man snacka om snöflingor. Men nu vill jag ha vår i luften....var har ni er? Men egentligen så är vintern den bästa årstiden för då kan vi ju längta till sommaren. För visst är det härligt att ha nåt att se fram emot. Den här bilden säger allt......

 

En liten man i GPS:en

Egentligen så tar det emot att skriva detta, men det är ju vetenskapligt bevisat så:  Lennart har bättre lokalsinne än mig. Män har alltså bättre lokalsinne än kvinnor, så  mycket som 50% bättre.  Det bor faktiskt en liten man i våran GPS. Sååå Lennart jag ger mig....

Men jag har ju självklart  svaret på varför. Detta beror på att vi använder olika strategier för att hitta rätt väg. Lennart litar på sin generella riktningskänsla och kan dessutom ta genvägar, medan jag är mer beroende på landmärken. 

Så om jag ska förklara vägen till t. ex en speciell adress så kommer jag att berätta vad det finns för nåt i skyltfönstret man först passerar och  sen vilken färg det är på det stora huset med det trasiga fönstret. Att man sen ska ta till höger precis vid statyn och  då passerar man  frisörsalongen med den roliga skylten och caféet som har en uteservering som alltid är fullsatt. När du så kommer fram till en skylt där det står Storgatan så är det bara att leta igen numret på huset som ligger på vänster sida bredvid trappuppgången där de har målat väggarna rosa.  Då är du framme...

Medan Lennart kommer kort att förklara att man åker rakt fram sen tar man till höger och du är framme.... 

Nu är jag ju inte ensam om  att ha dåligt lokalsinne, för i forntiden var ju män jagare och vi kvinnor samlare. Våra hjärnor har ju utvecklats lite olika. Även om Lennart nu lättare hittar till ett hus så är jag  desto duktigare att hitta i huset. Jag vet precis vart alla saker finns. Där är vi kvinnor duktigare då vi har en inre karta över var precis allting ligger.

 Lennart kan ju leta efter en tidning som ligger precis framför näsan på  honom utan att se den.....då säger jag : Den ligger på bordet med den vita duken. På duken står det en bukett med röda Tulpaner. Då du ser dessa Tulpaner så  flyttar du  blicken en liten bit till vänster, där står kaffekoppen med de gröna små bladen på. Lyft på koppen  då kommer du att se  ett par läsglasögon . Sätt nu på dig dem så ser du nog tidningen framför dig.

Så Lennart kommer även i fortsättningen att få cykla framför mig då vi är på utflykt......

Men....Att gå vilse är ju ett sätt att hitta rätt förstås.

 Dessutom så bor jag ju på en ö. Så förr eller senare så kommer jag väl hem.

Det känns rätt rätt så tryggt att veta att det har varit nån där före mig

 Annars så är det är ju bara att lägga sig ner och skicka ett sms till Lennart

För jag vet att han skulle komma som ett jehu...eller? ? 

 Då  han vet hur grinig jag kan bli då jag är hungrig så... 

tar han tar nog Lill Bleka och sitt inbyggda GPS och letar igen mig.

 

Jag säger som Maj Fant....Inget ont om män. De är ju det bästa vi har, i den vägen. 




Spöken på badis



Har vi verkligen spöken  i vår fina simhall? Jomenvisst har vi det. Jag har nu jobbat i 25 år i detta hus och bland det första jag fick lära mig var att se upp för spökena nere i källaren. Innan simhallen byggdes 1973 så hade bl.a Härnösands segelsällskap ett klubbhus och ett sommarcafé där vid kanaludden . Det sägs att någon hade drunknat i kanalen och dessutom så hade det varit ett kärleksdrama  som slutade med att någon av dem dog.  Ragnhild som  jobbade i kassan då jag började och hade så gjort sen simhallen invigdes,  berättade att byggjobbarna upplevde många konstiga saker. Vår dåvarande vaktmästare fick oxå uppleva mycket mystiskt där nere under bassängen. Ragnihild sa många gånger att detta hus kommer en dag att rasa ihop, för de där nere gillar inte detta nya.....

Då både kunder och några nyanställda började uppleva obehag där nere i undervåningen så bestämde vi oss för att ta reda på vad det kan vara. Först så tog en  dåvarande kollega dit en vän som han visste var medial och guidade honom runt utan att berätta anledningen. Den mannen mådde så dåligt och blev så arg då han både kände och såg sånt han inte var beredd på..... Nu blev det ju riktigt intressant. Så då bjöd vi in ett medium för att ta reda på vlika det är som bor där nere i källaren egentligen.  Mediet fick rätt snart kontakt med två stycken som "spökade" hon sa att de var snälla och bara lite busiga. Nu hade vi fått bekräftat att de verkligen fanns.

Sist jag kände av dessa busiga spöken var en kväll strax före Jul. Vi hade slutat vårt kvällspass och var nere i vårt personalrum nere i källarplanet. Hade just då laddat hem en app där man kan lägga in lite spöken i egna bilder. Vi skojade. skrattade och pratade väl lite " skit" om våra okända hyresgäster. Vi valde i allafall att gå bakvägen ut från badis som är just genom "källargången". Då känner jag hur nåt trycker mig på huvudet så jag nästan knäar och det kändes som att det brann  i håret. Jag skriker och kryper ihop. Då vi hade skojat om dessa spöken tidigare så trodde min arbetskompis inte på mig först. Men då hon såg paniken i mina ögon  satte hon handen på mitt huvud och kände även hon hur varm jag var. Jag lovar er att min puls hade nog inte gått att mäta för så hög var den.....och vi var ute på några sekunder....gissa vilken väg jag tar numera då jag ska hem???? 

Nu ska de ju bygga ett hotell alldeles  bredvid vår fina simhall, och jag brukar tänka på det Ragnhild sa....Kanske hon får rätt. För vad händer då de börjar påla och gräva? Om nu simhallen rasar ihop så får väl spökena flytta in i hotellet istället....

 Det var här i Segelsällskapets klubbhus som spökena trivdes bäst  

Idag bor de här i simhallen men trivs nog inte så bra....

Kanske kommer de att trivas bättre här....

   En stor kram på alla hjärtans dag till er alla

                      

Luktar det badhus? Inte bra.....

  Vår simhall och många andra har ett stort problem med att folk är så dåliga på att tvätta sig innan de hoppar ner i bassängerna.  Många tror att ju mer klor det luktar, ju renare vatten... det är inte sant. För ju smutsigare vatten ju mer klor måste ju användas. Då smuts från våra kroppar och hår kommer i kontakt med kloret så bildas det en farlig gas som heter kloramin och det är den som luktar. Så om du tycker att håret luktar klor så beror det på att du inte har tvättat dig ordentligt. Tänk så många olika hårprodukter vi använder som måste tvättas bort före badet....Denna gas är ohälsosam att inandas och tänk då på oss som vitsas i den miljön hela dagarna. För jag vill inte använda en sån här mask då jag jobbar....Så låt oss slippa lukten av badhus.

                    Bildresultat för farlig gas      

Det sägs att renlighet är bästa smycket. Men det finns en man i Iran som fullkomligt skiter i detta. Han är 80 år och bor i ett hål i marken . Han har inte tvättat sig på 60 år!!!!! Han äter dessutom bara rutten mat och dricker smutsigt vatten. Han röker pipa men använder djuravföring som tobak.... Undrar just vad som skulle hända om han skulle hoppa i en simbassäng?  Värsta gasexplosionen kanske. 

 Även början på 1900 talet så hade man bad regler som måste följas. Kolla här:     

                         
            

   Jag är ju uppväxt i en liten by, men trots det så fanns där ett badhus. Det stod på min farmors tomt och det rann en å alldeles bredvid varifrån man då tog vattnet. Det var fallfärdigt och många, många år sedan det användes. Det sägs att det var kolarna som kom dit och skrubbade sig rena efter sitt tuffa pass där vid milan. Vi barn var jätte rädda för att gå in dit då vi trodde att det spökade...och vem vet vad som hade hänt där efter att gubbarna tagit sig en eller två supar för att fira sin ledighet......

Förresten så har även vi ett eller flera spöken nere på mitt badis. Ska berätta om dem en annan gång....

        KRAMELIKRAM

         
                          

Bloggoholic......

Nej, nej...... inga nättroll eller elaka sjukdomar har fått mig att göra ett tillfälligt avbrott. Förstår nu efter att ha läst kommentarer och de fina sms och mail jag fått att jag borde ha varit lite tydligare.

Det är helt enkelt mycket nu.....En dag lovar jag att jag kommer att kunna dela med mig av en riktig smaskig story från det verkliga livet. Detta handlar nu inte bara om mig personligen och jag säger bara att ensam är vi starka tillsammans är vi oslagbara. Fortsättning följer...... 

Den lilla energi jag har kvar då jag kommit innanför dörrarna hemma behövs för att inte bete mig som en ettrig Terrier mot stackars Lennart. Men allt löser sig sa killen som sket i badkaret.

Idag då jag vaknade så hade det vräkt ner en massa blöt äcklig snö vilket inte gjorde mig på särskilt bra humör. Fasiken vad jag längtar bort till sol och värme......Tänk om man kunde bygga en hiss där man istället för olika våningar kunde välja på olika väder...man trycker på knappen för högsommarvärme och plötsligt så kan man kliva ut mitt i sommaren och 25 grader varmt. Suck!! Men vi får väl stå ut med den där vita snön tills solen har tid och ork att smälta bort den.

På tal om det så kom jag just att tänka på vår vita helangorakatt vid namn Snövit som vi hade som barn  och min finurlige bror som älskade att testa allt möjligt för att se hur saker och ting hängde ihop. Då vi bodde på landet så fick ju Snövit röra sig fritt ute och det fastnade både det ena och det andra i den fina pälsen. Vår mamma hade ett otroligt tålamod  med att hålla pälsen ren och fin från allt som fastnat där. Men den där dagen då brorsan fick för sig att testa hur en katt reagerar då den kastas ner i fjölet (hålet) i utedasset då fick hon nog.....Vi hade fått lära oss att läsa kvällsbönen "Gud som haver barnen kär" men nu lärde mamma oss en annan vers vi aldrig hade hört.....

Förresten visste ni att förr ansågs det snuskigt att skita inne. Därför byggde man ibland utedassen långt bort från boningshusen och då hände det ibland att folk gick vilse på väg dit i snöyran..... Dessutom så älskade Grisarna att rota där under  fjölet och en gång bet en Gris av taskan på en bonde......

Nu då jag sitter här igen och skriver så inser jag hur jag har saknat bloggen...jag är nog en Bloggoholic. Avslutar med en limerick av Hasse Alfredsson:

Det var en man ifrån Viken
som var så oerhört sniken
att han, kan ni tro,
när han varit på klo
hängde pappret tillbaka på spiken.

Jag har alltid skydd med i fall att......

           PÅ ÅTERSEENDE