Om

 

 

  MIN VARDAG              .                



Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer. 

Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.

Är numera gift med Lennart som jag har varit sambo med i närmare 40 år. Vi har två barn Malin och Staffan, två härliga barnbarn Linnea och Emelie. Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.

                                                                                                                                    

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från december 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Nu ringer vi in ett nytt spännande år

Kom just på att jag får nog ta och skriva årets sista blogginlägg redan nu för jag har lite annat hyss som jag måste hinna med. Vänta lite nu.....  Vad är det jag skriver. Årets sista....har knappt med tid ???? Vad är det för struntprat? Nu har jag alltså haft 365 dagar på mig och jag har då inte missat en enda dag vad jag vet och ändå så räcker inte tiden. Vad är det för dumheter jag håller på med? Årtal är väl ändå bara en siffra? 

 Nä nu ska jag ta och klippa av bandet mellan mig och det gamla och inte dra med mig nån skit in i det nya utan bara allt bra som jag har fått uppleva 2015....  Nä vet ni vad, världen behöver människor som verkligen har vaknat till liv.... och bättre sent än aldrig. På tal om det...

Var ju och såg filmen "En man som heter Ove" Tyckte att den var jätte bra. Ove är en person som jag tror finns lite överallt mitt ibland oss. En vanlig man som har blivit bitter på livet då det hänt en del tråkigheter och detta låter han gå ut över alla i hans omgivning. Han vill inte vara med längre utan försöker flera gånger att ta sitt liv. Som tur är så lyckas han inte. Vad han inte har förstått är att folk gillar honom för den han är trots alla elaka kommentarer han spyr ur sig.  Men så träffar han en person som sprudlar av liv och får honom på andra tankar.....

Jag älskar verkligen Rolf Lassgård som skådespelare och jag fick skratta många gånger trots lite allvar och ger filmen 8 nyårsraketer av 10.

 Hörrni nu blickar jag tillbaks på allt  fantastiskt som jag har fått uppleva 2015 och tänker ta med mig till 2016 och resten av mitt liv oavsett vilken siffra det är. Men först vill jag ge massor av varma kramar till alla ni fina varelser som tittar in och läser mina blogginlägg och hoppas att ni inte lämnar mig kvar här i det gamla utan att jag får följa med in i det nya. Ett riktigt

                               GOTT NYTT ÅR

Det allra bästa från 2015 är självklart två bröllop. Efter 40 år så blev jag fru....

   

Och efter 20 år så gifte vår dotter sig med sin Dan  i Florida.

 

 Det blev två utlandsresor en till Turkiet och Icmeler

Och så till Kap Verdes härliga stränder

Men bäst var nog den Svenska sommaren och livet i Husbilen

  

Vi åkte från vårt vackra Höga kusten 

 

 ner till Skåne.  Här är Lennart vid Ales stenar

 Och självklart så hälsade vi på Wallander i Ystad.

Stannade till vid Göta Kanal där vi umgicks med goa vänner

 

Besökte den  mysiga staden Söderköping

 

Vi njöt av vackra solnedgångar på Öland

 och av den annorlunda naturen där

 Fick lära oss hur man bakar polkagrisar i Gränna.

 Vi hann även med ett besök i Vadstena

Det blev några båtturer här hemmavid  även om det regnade en hel del

Dessutom många grillkvällar med de jag älskar mest...

vår underbara  familj. Här är våra barnbarn Emelie och Linnea lite coola....

Fick även äran att träffa två av mina bloggvänner som Eva-lotta "Ezter"i  Kivik

Och Anita "skogssnuvan" i Kälarna 

Sist men inte minst så har jag ju fått umgås med dessa underbara människor. Mina kollegor på simhallen.

Ja detta var bara  liten del av allt roligt som hänt. Men nu säger jag återigen ett riktigt


                               


                 

Av choklader blir jag glader

God fortsättning....Det betyder väl att man ska fortsätta att äta av det goda. Skinka och Jansson kan jag nog sluta äta så här efter fyra dagar men....CHOKLADEN.....Dessa underbara chokladaskar. Jag har ju läst att choklad är nyttigt men hur nyttig är den egentligen? Att både hjärtat och ens humör mår bra av den visste jag men så hittade jag detta........

Choklad är en vegetarisk kost då den tillverkas av kakaobönor. Bönor är ju en grönsak och socker tillverkas av betor som oxå är nyttiga grönsaker. Sen innehåller choklad mjölk som är hälsosamt.  Dietrecept: Ät choklad före varje måltid för den tar bort matlusten och hungern och om vi äter mindre mat så går vi inte upp  i vikt. Choklad innehåller antioxidanter som förhindrar åldrande och ger oss energi, då innebär ju det att ju mer vi äter ju yngre blir vi.....

De som säger att lycka inte kan köpas för pengar har nog aldrig ätit Choklad. Dessutom sägs det att det enda sättet att bli kvitt en frestelse är  att ge efter för den. Så jag frossar på tills det tar slut.

Nu handlar det inte bara om en chokladask,  för jag köper alltid ett par själv och dessutom så har vi fått några av våra vänner osv. Såg bl.a en så fin choklad ask som skulle bli en perfekt kakburk. Denna gick ju inte att köpa utan choklad så......

 Visst är den fin? Chokladen var kanske inte så god men jag är inte så kräsen, bara det är choklad.

                         

 Men jag rör ju på mig lite oxå, som i morse då jag tog  en promenad ner till badis. Är så glad att det är fullmåne nu då vi inte har nån snö som lyser upp....För risken finns ju att jag går fel och hamnar i vattnet....För även om jag är en badtant så vill jag inte bada ute nu.....Suddig bild men det blev kanske rimfrost på linsen och dessutom var det ju tidig Söndagsmorgon......

                    

Men ikväll blir det popcorn för vi ska på Bio och se "En man som heter Ove"

                                  GOD FORTSÄTTNING




Långt till Rovaniemi och Tomten

                                                   

Här är  Amigo Paulo från Portugal. Han bestämde sig för två månader sen att ta sina hundar och sitt pick och pack och promenera från Lissabon till Rovaniemi för att träffa Tomten. Han passerade Härnösand i går, så det är en bit kvar. Först tänkte jag att oj så skönt att bara gå och gå och inte känna nån stress.... Men han får han nog stressa på lite om han ska hinna komma fram innan Torsdag. För det är 719,8 km kvar. Om man tar E4 och bilen så tar det 8 timmar och 4 minuter. Men han promenerar ju så då blir det nog lite tajt med tiden....Undrar just vad han önskar sig i Julklapp? Ett par nya skor kanske eller skavsårsplåster. Lycka till  Amigo och hoppas du hinner träffa Tomten innan han sticker iväg för att dela ut klapparna till alla snälla barn.

Foto: Lennart Broman/Sveriges Radio

Han behöver då inte vara rädd för att han inte ska ta sig fram på grund av snö...för det blir tydligen en grön jul. Men grönt är ju oxå fint...

Nu kommer jag nog inte sitta nå mer vid datorn före Jul. Så jag vill önska alla ni  som tittar in och läser här i min Blogg en riktigt God Jul. Tack för att ni finns.

Anledningen till att vi alla går på högvarv inför julen med den eviga oåterhållsamma och ofta knasiga julklappsshoppingen är antagligen för att vi inte riktigt vet hur vi ska uttrycka vår kärlek i ord.

                                              GOD JUL

  


Problem är till för att lösas

Nu är det slut på lugnet här hemma för jag har börjat få tillbaks min röst och dessutom alldeles lagom till Lucia. Men egentligen spelar det ingen roll för jag kunde inte sjunga med iallafall. Kollade bara lite som hastigast på 4:ans Luciamorgon och måste erkänna att jag kände då inte igen många av de visor de sjöng...Jo "Hosianna" kände jag ju igen förstås men varför börjar man med ett trumsolo?  Det kändes som rena väckelsemötet stundvis ....Vad är det för fel på de gamla Luciasångerna? Förlåt men jag är nog väldans gammalmodig och lite traditionsbunden.

Tänker tillbaks på en Lucia då vår dotter var liten och skulle Lussa på skolan. Jag hade köpt ett nytt Lucialinne och nytt fint glitter. Så på morgonen så ställer jag mig för att stryka linnet så det ska vara riktigt slätt och fint men......Nåt hade hänt. Detta kan väl inte vara det rätta? Det såg då väldans kort ut. Jag ropade på Malin och bad henne prova. Efter lite protester så gör hon det och mannekängar för mig med ett linne som når strax nedanför knäna. Jag tittar på lappen där storleken står och inser mitt misstag....Jag har tagit fel storlek???? Nu var goda råd dyra. Jag öppnade linneskåpet och tog fram ett lakan och klippte av en lång bit och sen fram med symaskinen. Efter en kort stund så hade det nya fina Lucialinnet blivit förlängt några decimeter och jag var ett lakan fattigare. Nu var det ingen glad Malin som gick iväg till skolan men hon hade iallafall ett Lucialinne som gick ner till fotknölarna även om hon knappt kunde röra på armarna.

Vår son är ingen älskare av Lucia..... Han heter alltså Staffan. Hmm....Man kan  ju inte tänka på allt.

Men nu är årets Lucia snart slut och om 10 dar så är det dan före dopparedan och det har börjat vända och det blir ljusare igen.....

                                                Bildresultat för rolig lucia

Röst på rymmen

Här sitter jag och försöker hålla igen käften......Blev lite snopen i morse då jag kom ner till badis och skulle säga godmorgon och jag lät som en tupp som satt nåt i halsen eller snarare som en Korp. Nu är det ju inte hela världen om jag tiger nån dag men vi har ju personalfest ikväll och hur kul är det om ingen hör vad jag säger? 

I går var vi på Paradorkesterns julkonsert i vår fina domkyrka. Vårt yngsta barnbarn var med och uppträdde med både dans, drillning och så avslutningsvis i deras stora Luciatåg. Så duktiga de var och så stämningsfullt. Kyrkan var fullsatt men vi har ju förstås Sveriges minsta Domkyrka......

Men så i morse  upptäckte jag att min röst var puts väck och kom då att tänka på Luciafirandet då jag var ung. Hade verkligen en dröm om att få bli Lucia men.... icke sa nicke. Det kan ju bero på att jag inte har någon vacker sångröst. Var så avundsjuk på mina vänner som vågade ta i och sjunga så där vackert. Jag vågade bara inte, utan mimade istället. Jag skämdes så in i nordens över att jag inte kunde eller vågade sjunga så jag började smida en liten plan inför nästkommande Lucia. Någon har sagt att om man äter tavelkrita så tappar man rösten....Smart.

Så på Luciamorgon blev det ett par vita tavelkritor till frukost som jag sköljde ner med den äckliga Havregrynsgröten. Mycket riktigt jag hade plötsligt fått en röst som påminde om  Rod Stewarts men den lämpade sig inte för sång i ett Luciatåg. Nu jäklar kunde jag stolt tala om för alla att jag tyvärr måste mima istället för att sjunga då jag hade blivit så hes. 

Men idag har jag INTE käkat krita och jag lovar om jag bara får tillbaks rösten innan kvällen så ska jag ensam sjunga "Love me tender" för alla mina arbetskompisar.

Om nån möjligen har sett min röst nånstans så hör av er men fram tills dess så blir det Te med Ingefära och honung.

Ni som inte får den äran att höra mig sjunga får nöja er med Evert Ljusbergs version av Love Me Tender "Lån mä tändra" 

  1.              (klicka på den blå texten)



Badtanten rockar fett

Då har jag varit till huvudstaden för andra gången på drygt en vecka. Men för oss Norrlänningar är ju 40 mil ingenting, så man kan säga att Stockholm ligger  nästgårds. Ni vet att sörlänningarna ger sina barn en glasspinne då de lämnar affären för att de ska hålla tyst tills de kommer hem, men vi som bor här i Norrland  ger barna en 3 liters Bigpack så den inte hinner ta slut innan man är hemma. 

Jag har alltså varit till Globen på rockkonsert och lyssnat på Judas Priest. Nu är jag ju ingen riktig hårdrockare. Men bor i hop med en som är det och jag hänger gärna med på konserter och måste säga att det alltid är en upplevelse.

 Sångaren i Judas Priest är  nånstans mellan 60 och 70 och håller igång som värsta tonåringen. Sen är säkert 80% av publiken män och många av dem i samma ålder. Så gissa om jag var nå nervös då jag såg  hur de började headbanga. Alltså snurra med huvudet som värsta fläkten. Herregud ...de flesta av dem har ju säkert högt blodtryck....Jag  började repetera det vi lärt oss på HLR utbildningen (första hjälpen)

Ser lite lustigt ut då 10.000 vuxna personer sträcker upp sina armar och gör hårdrocks tecknet i takt till musiken. Ni vet då man riktar pek och lill fingret med en knuten näve i luften mot scenen samtidigt som de tror att de sjunger med. Men de låter mer som en skock med får som bräker....(förlåt)

Sen har vi volymen...Sångaren Rob Halford har en otroligt bra röst som säkert skulle höras bra utan högtalare......Men hårdrock ska ju spelas högt.... så jag behövde inga öronproppar den natten för jag hade fått tinnitus och Lennart kunde snarka och leva om hur mycket han ville.

Då jag läser vad jag skrivit så kan man ju tro att jag är en gnällkärring som hellre borde sitta hemma i köket och lyssna på Sven Ingvars.....Nä, knappast.....

Tror inte att Lennart och jag nånsin kommer att sitta på en parkbänk och mata småfåglar utan vi fortsätter att rocka fett.....

                                            



Uppe före Tuppen

Jag brukar skriva in i planeringskalendern i telefonen då det är nåt speciellt som händer. Som idag då jag är ledig...ifall man glömmer.......Men vad jag inte tänkte på var att ställa in ett klockslag då händelsen börjar, så jag blev väckt tidigt i morse av telefonen som ville göra mig uppmärksam på att jag var ledig idag....Inte smart.

Men istället så har jag ju fått massor gjort som att steka julköttbullarna och fixa julkakorna. Men det krävs lite planering först, för vi har problem med ventilationen i vårt hus och man vill ju inte gå runt och lukta köttbulle och Finska pinnar. Förresten är det bara jag som har problem med att få köttbullarna runda? Det ser så proffsigt ut då man ser TV kockarna skaka stekpannan och köttbullarna rullar runt där så fint...mina ser ut som små kottar.

Då barnen var små så sa vi alltid att vi skulle vrålfika samtidigt som vi kollade på Kalle på Julaftonen. Det där sitter fortfarande i så jag bakar och bakar  trots att jag vet att det är Måsjävlarna som får kalasa på de där kakorna i slutänden. 

Då jag stod där vid spisen så lyssnade jag på radion och det handlar ju rätt så mycket om klimatmötet i Paris.  De säger att det är viktigt att vi alla hjälps åt för att minska utsläppen....Funderade en stund och kom så på vad Lennart och jag kan göra för miljön och för att minska utsläppen....det blir inga Bruna bönor eller Ärtsoppa 2016.

                             

Om du går upp tidigt tre mornar, har du vunnit en hel dag....Smart!!!