Om

 

 

  MIN VARDAG              .                



Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer. 

Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.

Är numera gift med Lennart som jag har varit sambo med i närmare 40 år. Vi har två barn Malin och Staffan, två härliga barnbarn Linnea och Emelie. Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.

                                                                                                                                    

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från september 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Jag tror att jag åt upp Svanen...

  
Då vi åkte ospecificerat till Kroatien så var det ju lite spännande att se vart vi skulle bo. Vi passerade bl.a detta hus och fick lite puls innan vi såg att det var fel nummer.

Sen kom vi fram till detta kråkslott. Tur att det var fel kåk för det drog säkert väldigt kallt då det inte fanns några fönster och vem vill bo med ett gäng Fladdermöss. 

  

Strax efter så såg vi denna fina trädgård med Clementiner och Granatäpplen. Det vore väl nåt? Nu visade det sig att det var vår granne  så vi fick  smyga över och palla lite då det blev mörkt istället.

    

Äntligen så kom vi fram till rätt adress och då vi öppnade dörren så möttes vi av denna turkosa lägenhet.  Det var en trerumslägenhet och jag delade rum med Carin. Gissa om vi tyckte det var gulligt av hyresvärden då vi såg att han satt in en barnsäng och att vi fick dela på ett enda täcke?????

Vi införskaffade dessa fina badskor då stranden var rätt så stenig. Vilket var tur för vi hade besök av ett Svanpar som var väldigt nyfikna och försökte krypa upp på våra solstolar. Man vet ju inte om de skulle bli sur och nypa mig då de upptäckte att jag inte hade varken mat eller någon gosig handduk att ligga på.

Men visst var de vackra?

Samma kväll så beställde vi in Schnitzel som var enormt stor. Vi satt och grunnade på vad det kunde vara för kött som var så ljust och smakade lite fågel. Det var jättegott men.....

Nästa dag så var den ena Svanen borta!!!!!!! Stackarn gick runt på stranden och letade och letade efter sin vän. Då han kom fram till mig så höll jag andan så han inte skulle känna att jag luktade Svan. För hade vi ätit upp hans fru i går?

 Tur att vi hade en egen pool på innergården ifall att.....

 

 Undrar just om det blir Svanar av dessa ulliga blommor???

 

Här hittade jag en härlig plats där jag kunde sitta och fundera på både ditt och datt.

  Sen fanns det ju mycket vackert att vila ögonen på.

 Visst är det häftigt.

Nu börjar jag fundera på vart nästa resa ska gå. Det är ju så roligt att planera och fundera innan man gör slag i saken. Men då får Lennart följa med. Kramen på er.





Dopust je gotov (ledigheten är över)

                                                    

"Packa 20 kg sten i den mest otympliga resväskan du kan hitta. Bär sedan runt på den ca 2 timmar i din lägenhet. Sätt dig i en barnstol, bind fast armarna från armbågarna i armstöden och be en så stor människa som möjligt att trängas bredvid dig. Försök sedan att äta med kniv och gaffel ur en liten papplåda. Be personen bredvid dig välta ett glas rödvin på dig och spy i en papperspåse"....... Så kan det vara att flyga......Men så har inte jag haft det.

 Har nu varit i Kroatien där det låter som att man  bara pratar med konsonanter, för vilket jäkla språk. Men oj så gästvänliga och trevliga de är istället. Jag åkte ju med världens härligaste tjejer Neta, Carin och Lena. Vilket innebär att det har inte varit en tyst eller lugn stund på hela tiden (nästan).

 Hade stora förväntningar på Kroatien då alla vi pratat med tycker att det är såå vackert och fantastiskt där. Visst kan jag hålla med om att det var bra. Men är kanske inte så där överväldigad ändå. Själva stranden och stadsdelen var som de flesta turistorter tycker jag.  Men då vi gjorde utflykter så fick vi ju se lite annat så klart. Vattnet var helt fantastiskt klart och fint och de har ju en skärgård med massor av öar. 

På tal om vatten så har de inte haft en sån dålig sommar på 7 år. Normalt kan man dricka kranvattnet, men det gick inte nu efter allt regnande. Vi fick oxå vara med om några fruktansvärda åskoväder. Fy bubblan vad det blixtrade och dundrade. Men då solen även visade sig från sin bästa sida några dar så var det även varmt och vi både solade och badade (med badskor). Maten var jätte billig och riktigt god. Nu då det är slutet på turistsäsongen så var det mesta redan stängt. Så det var väldigt lugnt, tills vi kom förstås....

Visst är vi fruntimmer fantastiska? Jag tjyv spelade in några samtal som vi hade på balkongen medan vi fixade till oss innan middagen. Det är ju helt otroligt vad skickliga vi är som kan prata så mycket om just ingenting dessutom samtidigt alla fyra och ändå förstå vad som sägs. Det är halva meningar och ord som hoppas över och konstiga slanguttryck eller prata i gåtor. Gissa om det är kul att lyssna på det nu efteråt. 

Jag lovar berätta lite mer om vårt lilla äventyr där i Vodice senare. Som då Lena skulle testa hur fort man kan springa runt i en rondell? Eller hur man bär sig åt att charma Tysken vid bordet bredvid och få honom att bjuda på Musslor?

Men nu ska alla reskläder in i tvättmaskin. Zbogom za sada (hej så länge)

      Visst är det vackert? Från naturreservatet i Krka. 

 Här är själva floden Krka. Kolla regnbågen över bron....

        Vatten.,vatten bara vanligt vatten..... 

                              En gata i Sibenik.

                                    Vy över Sibenik

                             Naturen var grön och fin på sina ställen

      På stranden med brudarna. Vodice i bakgrunden.



                    



Jag kan flyga, jag kan flyga...

I somras då det var så varmt  sa jag: Vi behöver då inte nån utlandsresa till hösten då vi nu fått så mycket sol och värme. Men man får väl ändra sig, eller hur? Mitt liv är summan av alla mina val och nu har jag gjort ett litet val. Jag och tre "tjejer" åker till Vodice i Kroatien om några dagar. Det var en tillfällighet att det blev så och lite snabba ryck, men såååå roligt det ska bli. Vi fyra var till Turkiet tillsammans för några år sedan och bestämde då att detta gör vi om. 

Jag tänker på några kloka ord jag hörde en kvinna säga som vi träffade i Indien: Jag samlar inte på saker utan på minnen. Det har jag tagit till mig.

Har berättat tidigare att jag gillar verkligen inte att flyga, är skiträdd helt enkelt. Som den gången  då jag och min dotter åkte hem från London en vinterdag och det var riktigt skitväder. Planet kunde inte landa i Västerås som tänkt utan vi fick cirkulera runt, runt. Det enda vi fick veta var att det var blåis på landningsbanan och snöyra, sen blev det tvärtyst. Ingen information alls utan knäpptyst i kabinen. Efter en halvtimme och vi inget fått veta så började folk plocka fram sina mobiler för att skicka sms hem.

Jag hade blodsmak i mun så rädd var jag. Vi höll varandra i handen då vi efter kanske en timme märker att planet börjar gå ned för landning. Vi visste inte var vi var för vi fick fortfarande ingen information. Men ner kom vi och de spelade en fanfar.......vi var Västerås.

Eller den gången jag fick sitta  med en okänd kille och jag berättade för honom att jag är jätte rädd och vill inte prata under tiden vi ska lyfta och landa. Vad gör han då? Jo, börjar berätta de värsta flyg skräckhistorierna bl.a att  hans pappa var med på planet som störtade i Gottröra. Kanske var han själv rädd och därför surrade på utan att tänka sig för.... Men det gick ju bra även den gången.

Hörrni nu säger jag hej så länge och så hörs vi då jag är tillbaks igen.

Puss och kram.

                  Snart sitter jag där igen. Men jag kan flyga. jag kan flyga.....

                            


 





Är hämnden ljuv?

Det sägs att hämnden är ljuv, men jag vet inte om jag håller med. Kommer ni ihåg den där läskiga dockan Lennart la under vår säng för att skrämma skiten ur mig. Jag lovade att han minsann skulle få tillbaks. Har grubblat en hel del på vad det kan vara som skrämmer honom.  I Fredags kom jag på nåt, han är nämligen livrädd för Fladdermöss. 

Då han nu tillhör gruppen som måste upp och kissa på natten så bestämde jag mig för att det är nog då det skulle passa bra med en liten hämnd. Så jag var in till leksaksaffären och köpte en låtsas fladdermus med en sugkopp under sig. Sen satte jag så fast den på insidan av toalettlocket innan jag gjorde kväll. 

  

                                   



Då jag nu har haft jobbar helg och skulle upp 6.00 på Lördagsmorgonen så var det ju viktigt för mig att inte bli väckt. Ja vad tror ni hände?......Jo exakt kl. 02.15 då jag sover som hårdast så  hör jag det värsta vrålet. Jag flyger upp ur sängen och rusar yrvaken ut ur sovrummet. Men så kommer jag ihåg Fladdermusen. Jag ler och smyger mig in på toaletten för att få se Lennarts skräckslagna min. Men där är tomt, bara en Fladdermus som sitter och glor. Oj....han kanske blev så rädd att han rent av sprang ut på gatan. Jag går ner och kollar ut genom fönstret. Då hör jag honom ropa: Men kom upp och lägg dig  du ska ju snart upp och jobba.

Hade jag bara drömt att han skrek så hjärtskärande? Jag släcker så lyset och går upp och in i sovrummet, men blir stående helt förstenad i dörröppningen. Jag får inte fram ett ljud för jag är alldeles torr  i munnen och tungan har fastnat i gommen, känner hur blodet försvinner ner till knäskålarna och tar ett stadigt tag i dörrposten. Där.....där i sängen ligger inte Lennart. Eller är det han? Har ju hört talas om för tidigt åldrande.....var det detta som nu hade hänt honom.

Samlar mig lite och ser då att det är den där förbannade dockan igen men nu låg den inte under utan i sängen.

 Faan....Det var ju inte jag som skulle bli rädd. Dessutom är det inte lätt att somna om efter den upplevelsen.

 Ni undrar kanske om Lennart blev rädd för Fladdermusen och om det var han som verkligen skrek???? Ja fråga honom. Han bar flinar och ruskar på huvudet då jag frågar. Men jag undrar just......

                                                          

 


Inte lättpåverkad

Jag vet att det är många som säkert redan har skrivit om detta med alla valaffischer som "skräpar ner" överallt. Men jag kan inte låta bli att avreagera mig lite jag oxå.  Förstår att de har tillstånd att få sätta upp dessa färggranna bilder av sig själva, men valet av platser ogillar jag. Det som är lite konstigt är att det finns en paragraf som säger att: "På ett röstmottagningsställe eller i ett utrymme intill detta får det inte förekomma propaganda eller annat som syftar till att påverka eller hindra väljarnas deras val".

Men ursäkta mig....Vore det inte bättre om de gör reklam där istället.  De påverkar mig iallafall inte mer där än om jag ser en flinande Marit Paulsen ute på en åker. Eller en allvarlig Gustaf Fridolin som ger mig onda ögat på en pelare vid busshållsplatsen. Idag såg jag en stor röd pil där det stod "inte till salu" som pekade mot vår simhall? På den fina allmänningen här nedanför sitter Reinfeldt och ler som om han vunnit valet redan. Annie Lööf kan ju få vem som hellst att känna sig som ett troll då man efter ett motionspass ser henne sitta så fräsh och le i korsningen mellan Hovsgatan ovh Brännavägen. Hmmm.....vad tyckte man om HM reklamen? En trafikfara......Stefan Löfven har nu stirrat efter mig varje dag då jag susar ner för backen på cykeln. ..... Låt mig vara ifred!!!! 

Vad jag tycker om alla dessa valdebatter kan ni ju bara gissa. De låter precis som alla de där telefonförsäljarna som ringer. Alla har gått samma kurs tydligen. De upprepar sig och slänger in namnet på den de tilltalar om och om igen. Minst tre gånger ska de upprepa sig. Men ger fan på att lyssna på den de talar med för då slipper de höra eventuelle frågor.

Jag kommer självklart att rösta trots allt. Mitt val har jag gjort efter att ha läst mig till vad de står för. Så ingen har påverkat mig genom ett vackert leende eller att nån är  vass i käften. Det blir inte samma röst till Riksdag som till Kommunvalet. Ska nu ta och förtidsrösta så jag slipper jippot på valdagen.

INGEN IDE ATT NI FLINAR UPP ER FÖR JAG HAR GJORT MITT VAL REDAN.

                          

   Den här affischen gillar jag dock. Vet inte vem som står bakom. Men rätt bra.....

                                                    

POLITIKER ÄR SOM KROKODILER, STORA I KÄFTEN, MEN SAKNAR ÖRON