Om

 

 

  MIN VARDAG              .                



Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer. 

Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.

Är numera gift med Lennart som jag har varit sambo med i närmare 40 år. Vi har två barn Malin och Staffan, två härliga barnbarn Linnea och Emelie. Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.

                                                                                                                                    

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från augusti 2014

Tillbaka till bloggens startsida

En hel familj är utplånad

Jag är inte rädd för spindlar men har svårt för att ta ihjäl dem. Detta tror jag beror på en man som bodde hemma hos oss då jag växte upp. Han var slaktare och alkoholist. Han dödade alltså djur mest varenda dag. Dessutom var han oftast elak och dum mot oss. Men en sak vägrade han göra och det var att döda spindlar. Detta tyckte jag var så konstigt för ibland var han så arg att han hade lätt kunna slå ihjäl nån av oss i familjen om vi inte höll oss undan.

Han sa att han hade dödat en spindel en gång och hade då sett Hin Håle själv och blivit allvarligt sjuk. Gissa om jag önskade att han skulle kliva på en spindel av misstag.....

Därför fattar jag inte att jag kunde göra detta fruktansvärda att döda en hel spindelfamilj med vilje. Det var idag det hände då jag putsade fönstret i köket och  såg  en liten hög av jord mellan rutorna och där sitter en spindel. Då jag alltid brukar ge dem en chans så tog jag trasan och slog till den för att den skulle få leva men fortsätta sitt liv nån annanstans. Men nåt gick fel för den låg plötsligt på fönsterbrädan alldeles platt och livlös....Jag låtsades som att jag inte hade sett vad som hände den och fortsatte mitt putsande då jag i ögonvrån ser en liten mindre spindel springa över brädan. 

Faaan... nu är den stackarn utan mamma. Så då  fick även den en dask av min fönstertrasa. Kände mig lite smånöjd över att jag iallafall inte lät den lille behöva växa upp utan föräldrar......Vad är det jag säger? Föräldrar består ju av två personer oftast. För självklart så hade spindeln en pappa oxå. Men var är den? 

Då vi senare sitter och äter lunch så ser jag den. En riktigt stor och stöddig en som sitter vid Pelargonen och glor på mig. Utan att ens tänka så tar jag soppsleven....... och så finns han inte mer.

 Nu har jag en liten konstig känsla i magen för jag har även hört att om man ser en spindel i dörröppningen så får man besök. Förstår ni hur orolig jag är då mina spindlar var i fönstret, och inte vill då jag ha nå besök den vägen. 

Nä nu ska jag tänka på nåt annat och ta och göra en Lasagne och sen blir det Bio. Ska se "Medicinen" av Colin Nutley.                                        

                          

Bilden lånad från nätet.






Åt vilket håll ligger Mekka?

Nu har jag lärt mig nåt nytt idag igen. Det första är att om man har ont i ryggen så ska man inte krypa ner på knä och vända sig mot Mekka. Det andra är att mitt sätt att sova på är den bästa sovställningen.

Då jag kom hem från badis idag så kände jag nåt välbekant molnande nere i ryggslutet. Nu var det länge sen jag hade känning av "Ikea ryggen". Har varit så bra sen jag var till Osteopaten. Men vad var det för övningar man nu skulle göra. Jo stretcha och åter stretcha. En bra övning var visst om man sätter sig ner på knä och gör som Muslimer gör då de ber och vänder sig mot Mekka. 

Så jag spanade mig omkring för ett hitta ett bra underlag till denna övning och fick se köksmattan framför diskbänken. Så det fick bli där jag sakta, sakta böjde på knäna för att så småningom hamna i rätt ställning. Jag sträckte ut mina armar så långt att jag nådde mattfransen och kände hur skönt ryggen rätades ut men.......Så hör jag ett välbekant ljud från spisen ovanför mitt huvud.....Potatisen storm kokade. Fråga mig inte hur det gick till eller hur jag tänkte men jag försökte sträcka mig upp till spisknappen utan att kliva upp. Nu kan jag lova att jag fick känna av en annan del av kroppen. Jag fick senadrag ända ner från fotsulorna och upp över vaden vidare till låret och så slutligen skinkan. ONT är bara förnamnet. Nu har det gått ett par timmar och jag känner fortfarande hur det drar därbak.

Förmodligen vände jag mig åt fel håll för Mekka ligger nog mot Sundsvalls hållet och jag vände mig mot Kramfors. Undrar just om Muslimer oxå får ryggskott?

Jag tog och studerade en hälsotidning och såg då att bästa sättet att ta igen sig och sova på är precis så som så jag gör. Så jag lär nog vara fit for fight i morrn. Hur sover ni?

                                             


                          Men denna sovställning ser helt klart skönast ut    

                                    bättre sömn                          

 

Vilse på Abborråsen

 Tyvärr blir det ett långt inlägg idag. Svårt att korta ner. Hoppas ni orkar läsa.

I går fick vi äran att få följa med ett glatt gäng på vandring till Abborråsen. Det är en liten by som nästan har fallit i glömska då det idag inte bor någon där. Men det finns många rester kvar. Det är redskap, rester efter en smedja, husgrunder och även lite byggnader. Idag håller allt på att rasa ihop tyvärr. Nu har ättlingar till några som bott där startat en grupp som  släktforskar och vill bevara det som finns kvar.
Då även jag har mina rötter från denna bygd så ville jag ju självklart följa med.

 En bilresa på 6 mil där de sista milen  inte är värt namnet väg, sen en promenad på ca 30 minuter. Iallafall då vi gick dit. För det var på vägen hem nåt gick galet.

Regnet vräkte ner hela tiden, men vad gjorde det då vi fick höra så många fantastiska historier om de som hade bott där och sååå roligt att se det som nu fanns kvar. Men så småningom så var det dags att knata hemåt. Två av grabbarna skulle bara gå en sväng för att kolla på nåt först. Vi andra började sakta ta oss tillbaks. Den äldste i gruppen som även hade varit där många gånger tidigare gick först i ledet. Efter ett tag så ser vi att grabbarna inte hade kommit i kapp oss och då säger vår ledare att vi har nog gått lite fel. Medan vi står där och funderar hur vi ska göra  så ser vi att en tredje person har avvikit från oss. Ohps.... nu fattades det tre stycken.

Vi försökte att lokalisera oss och bestämde oss för att gå den riktning som kändes rätt.  Att använda telefonen var inte att tänka på då det inte fanns nån  täckning.  Vi klättrade upp för berg, ner för berg klev över omkullfallna träd, blöta myrar och halkade på mossan då regnet vräkte ner. Vi skojade och höll humöret uppe men det blev lite tystare ju längre tiden gick.
Tänkte göra mig en näverlur att blåsa i och jag försökte joddla men det gick inge bra.....

Min ena syster som oxå var med och har den äldsta telefonen fick äntligen tag på en av de två grabbarna som skulle komma ikapp oss. De hade kommit fram till bilarna och var väldigt oroliga för vad som hänt oss. Vi bad dem att  tuta så mycket de bara kunde så vi lättare kunde ta oss mot målet. Ja så kom vi fram blöta och jäkligt trötta. Men....Fortfarande fattades han som avvikit från oss.

Efter en timmes tutande med våra bilar så bestämde sig en kille för att ge sig in i skogen och leta. Han hade rätt bra koll på läget där sa han. Jaha....nu var åter två inne i skogen och virrade runt. Vi bestämde att några skulle ta bilen och åka längst vägen vi kom från för att se om någon av dem hade kommit fram där. Mycket riktigt där var den som vi först tappat bort. Nu var det bara han som gått in för att leta som inte kommit till rätta. Det skulle snart bli mörkt så det kändes lite oroligt och vi funderade på om vi skulle ringa efter hjälp.

Men slutet gott allting gott. Han hade gått precis samma väg som den andre och kom så ut på vägen några kilometer bort från bilarna.

Gissa vilka som somnade ovaggade i går kväll. Men nu har vi verkligen lärt oss nåt. Karta och kompass och plastremsor där vi snitslar vägen kommer att ligga i ryggan nästa gång.


        Det är den som går vilse som finner nya vägar sägs det. 

   En lie och en potta fanns kvar.                  Plogen har växt in i Granen

   

De var skickliga som planterade träden så exakt. 

 En jordkällare

Minnen från smedjan

Det var en gång en ladugård

Inte mycket kvar.

 Hoppas att de inte börjar avverka så byn försvinner helt.

 

Vi tog skydd under en gran då vi åt våt matsäck.





En Simpa i personalrummet

Nu tror ni nog att jag har blivit alldeles tokig då jag säger att vi har hittat en Simpa nere i vårt kvinnliga personal omklädningsrum nere på badis. Ofta möts vi av Silverfiskar, Spindlar, Gråsuggor, Tusenfotingar eller andra små trevliga småkryp. Men detta slår nog alla rekord. 

Det hela började då en av mina kvinnliga kollegor skulle städa där och vi hör ett väldigt bekant tjut. Hon tar trappen i två steg ( det är 16 trappsteg) och skriker att det är ett monster fossil nere i omklädningsrummet. Då vi vet att hon hatar allt vad insekter och kryp heter och ibland ser spindlar som väger 3 kg så tog jag det lugnt och gick ner för att se vad nu detta kunde vara. 

Där på golvet ligger den. Vad i hela fridens namn var  detta? En krokodilunge eller en ödla? Nu var det inte mycket liv i den läskiga varelsen men det var definitivt inget som hörde hemma i vårt omklädningsrum. Då en av  tjejerna i restaurangen såg vårt fynd så berättade hon att hon hade sett en dubbel så stor för nån vecka sen. 

Tänk om det är nåt djur som lever i avloppen och har kommit upp ur golvbrunn eller ur toaletten. Huga!

Så fram med mobiltelefoner för att fota och googla på vad det kunde vara. Nu tror vi att vi har svaret. De objudna gästerna var Skäggsimpor som älskar räkor och det har funnits gott om det i restaurangen i sommar då de har haft räkfrossa flera kvällar. Men hur de i har hamnat i vårt personalrum som ligger på en annan våning är fortfarande olöst.

Nu kollar jag ner i toan innan jag sätter mig och håller koll på golvbrunnen i duschen. Dessutom skakar jag ur skorna innan jag tar på mig dem ifall att....

   Vad gjorde han i damernas personalrum? Förresten jag vill  nog inte veta.

                   

           Här är en bild från nätet som visar  att det måste vara en Simpa.            

                         

 Men nu är det helg och jag är ledig så jag ska nog inte möta några Simpor. Men däremot kommer jag att träffa många andra betydligt trevliga varelser i morrn. Mer om detta efter helgen.

Ha det gott och mys så mycket ni bara kan. Kramen.






Det ska va gott att leva.

Har nu provat på att bara äta 500 kalorier på en dag som man gör i 5:2 metoden. Kan meddela att det gick åt helvete redan före kl 12.00. Så nu pratar vi inge mer om det men...

     Om du misslyckas med plan A så kom håg att det finns 27 bokstäver till.

I helgen då vi var i Nordingrå så var det Lysnatta eller Stugsista på Lördags kvällen. Det är tydligen en tradition som man  firar främst i Norrland. Man tänder en massa marschaller på stranden för att ta farväl av sommaren. Traditionen kommer från Finland och där handlade det om att man eldade upp gammalt skräp vid stranden innan man lämnade sommarstället i slutet av sommaren och samtidigt åt upp all mat man hade kvar.....

Det var det jag ville komma fram till att jag inte har nåt dåligt samvete längre över att jag åt och drack lite för mycket i helgen för det skulle man ju göra då det var just lysnatta/stugsista. Nu ska ju detta egentligen ske sista helgen i Augusti men jag rår ju inte för att de hade detta lite tidigare.....Oj, nu kommer ett sånt där klokt ordspråk igen:

         Ju större skuld du känner, ju större är behovet av att skylla på andra.

Äh, nu är det färdigsurrat om detta och jag ska ta och värma upp lite varmkorv. Undrar just om det inte finns en kall 5,2 i kylen oxå.

                             DET SKA VA GOTT ATT LEVA

                    




 



 



Nattsudd

Nu måste jag ta och varva ner lite. Det har blivit många sena kvällar den här veckan. Som nu i helgen då vi åkte till Norrfällsviken med husbilen. En helt underbar plats i Nordingrå. Men då vi träffade både gamla vänner vi inte sett på många år och fick nya bekantskaper så hann det bli morgon innan vi kom i säng både på Fredag och Lördag. Ångrar ändå inget då vi nu har många nya roliga minnen att plocka fram i vinter. 

Men då jag har stoppat i mig en massa onyttigheter hela helgen och fått för lite sömn så kommer det där förbannade samvetet krypande. Så i bilen hem bestämde jag mig för att nu måste jag skärpa mig och börja tänka på hälsan. Äta nyttigt, motionera och sova mer. Kändes så bra att ha tagit detta beslut ända tills jag började kolla lite på nätet om hur det ligger till med sömnen. Kan man ta igen förlorad sömn? 

Ja, det kan man tydligen, men när i fridens namn ska man hinna med det???? Men så läser jag plötsligt nåt intressant: De flesta stora djur som Hästar, Giraffer och Elefanter behöver bara sova runt 5 timmar om dygnet. Fattar ni vad jag menar? Ju större jag blir ju mindre sömn behöver jag. Så varför ska jag då försöka gå ner i vikt. Jag kommer att kunna nattsudda varje natt bara jag äter upp mig istället.

Förresten så är väl dessa djur jag räknade upp vegetarianer???  Blir nog lite svårt kanske att gå upp i vikt om jag bara äter gräs. Hmmm.... detta måste jag grunna lite mer på. Så jag får nog ta och krypa ner i lopplådan och sova på saken. 

                                   





Kick Off

I kväll har vi Kick Off nere på badet. Hela personalen och timanställda ska grilla och umgås på relaxens solterass. Ska bli så roligt och det är bra att vi träffas och peppar varandra innan vi sparkar i gång höstterminen. Men....

 Jag behöver även en Kick Off här hemma. Nu ligger jag efter med så himla mycket. I går då jag kom hem så tänkte jag: Var ska jag börja? Ska jag ta i tu med strykningen som normalt aldrig brukar få ligga mer än en dag men som nu har blivit till en väldans stor hög. Snart har jag väl växt ur kläderna. Sen är det inte trevligt med döflugor lite här och där. Lika bra att ta bort dem innan det blir liklukt. Men jag började med att ta ett djupt andetag och gick upp till sovrummet för att sätta på mig lite skönare kläder innan jag satte igång.

Så här i efterhand så är jag glad att jag tog det där djupa andetaget innan jag öppnade dörren till sovrummet, för det tog nog fem minuter innan jag började andas igen. Den syn som mötte mig skulle nog ha fått vem som helst att skita på sig. För där under sängen ligger det nån......en djävulskt ful dessutom. Då jag nu tack och lov hade syresatt hjärnan innan så började mina få hjärnceller att jobba.

Var det så länge sen jag städade så dammråttorna har växt sig så stor? Har Lennart en älskarinna? Är det en stalker? Men så började jag sakta men säkert hämta mig och inser att detta är början på ett krig!!!! Jag skrek så det slog lock för öronen och grannens hund började yla. LENNART!!!. 

Ja, så nu går jag här och bara funderar och funderar, för hämnden är ljuv.....det är ju jag som nästan alltid lagar maten hos oss....Nä den tanken kanske jag ska släppa.....

Lite roligt var det ju så klart och den får väl ligga där ett tag. För den må väl skrämma skiten även ur objudna gäster. Det har ju varit en hel del inbrott i stan den senaste tiden. 

MEN NU ÄR DET KICK OFF SOM GÄLLER. 






Färdigtjatat

Så har vi avnjutit årets första surströmming. Lika gott som vanligt, men då tiden alltid går fort då man har trevligt så blev det  nästan morgon innan vi kom i säng. Vilket betyder att vi är lite trötta idag.

 Det är lite som att välja mellan Aftonbladet eller Expressen då man köper surströmming. Ska vi ta Ulvens eller Oscars. Vem är bäst? Bestämde mig för att testa båda för att få svar på detta. Men tyvärr så kände jag ingen skillnad så det får bli priset som avgör hädanefter.

Jag kommer aldrig mer att tjata på L. om att han inte får glömma att ta på sig säkerhetsbältet. För det är så att han vill alltid backa ut från carporten ner på gatan innan han spänner fast sig. Vilket innebär att han ibland glömmer bort att ta på sig bältet överhuvudtaget. Det är då  min vanliga kommentar kommer: Men ta på dig bältet,tänk att du aldrig lär dig. Det har ju varit lag på det ända sen 1975...... blabla bla bla.....

Men så hände nåt härom dagen som har fått mig att inse att jag från och med nu ska vara tyst. Vi sätter oss alltså i bilen för att åka och handla och jag kör min berömda fras som vanligt. L. knäpper på sig bältet och vi kör vidare då vi plötsligt möter en polisbil. Ja vad säger jag då tror ni? Jamen titta nu, vilken tur att du hade bältet på dig. Vi hade kunnat åka på 2.500 kronor i böter om jag inte påmint dig.

Då vrider L. på huvudet och säger: Det är väl en jäkla tur att du aldrig glömmer nåt för du har ju bältet på dig ser jag. Då tar jag i bältet med handen och drar den utåt för att liksom visa att här ser du en som minsann inte glömmer. Men vad är detta......Det är inte bältet jag håller i, utan det är axelremmen på  min handväska som sitter tvärsöver magen istället. Hur gick detta till? Hur kunde jag bara göra en sån miss? Jag som aldrig brukar glömma bältet. Jag hade ju kunnat bli 2500:- fattigare. 

 Så nu lovar jag att jag ska hålla igen käften nästa gång. Gissa vem som gick runt och flinade hela den kvällen? Jag kan säga så mycket att det inte var jag.

Människan är det enda djur som kan rodna, och som har anledning att göra det.

 Den här vackra fjärilen har då ingen anledning att rodna.

  Tror inte att Älgen heller behöver kunna rodna

 


Myrorna rodnar inte heller även om jag tycker att de har anledning till det ibland

Jag gör tårna upp för den här helgen som har innehållit både födelsedagskalas och surströmmingsfest.

 Så stekpannan har fått vila den är helgen. 




99% luftfuktighet

Jag hade tänkt undvika att prata om väder och värmen som vi nu har haft i flera veckor men nu gör jag det ändå. Jag älskar verkligen då det är varmt men nu börjar det kännas lite väl jobbigt, framför allt på nätterna. Det är ju en sån luftfuktighet. Man blir ju lite grinig då man inte får sin nattsömn. När det till och med blir imma på mina linser då är det kris. Jag tänker ju även på de stackarna som bor runt Sala och branden som härjar där för nu behöver vi regn. Sen får det gärna bli varmt igen.

Men om vi alla skulle ta och gå ut och tvätta våra bilar eller putsa fönsterna så kanske det efterlängtade regnet kommer. Brukar ju aldrig slå fel i vanliga fall. 

Nu har jag ju fördelen som har gå/cykelavstånd till stranden om jag vill ta mig ett kvällsdopp. Apropå det så kom jag att tänka på den dan jag satt i min brassestol på stranden och inte kunde undgå att höra vad folk sa till varandra. Rätt kul sysselsättning faktiskt....

Som de två grabbarna i 10 års åldern som just hade anlänt till badet och den ena av dem stirrade med stora ögon omkring sig och sa: Jäklar va mycket folk, här kommer vi nog att hitta en tjej till dig.....

Eller pappan som hade full sjå att ha koll på sina ungar och plötsligt skriker: Varför måste varenda unge se likadan ut? De är ju lintottar allihop så nu tar jag och färgar håret blått och grönt på mina.....

Och så mamman som säger högt till sin dotter att om du inte lägger bort din mobil nu så kommer du att få mobilbränna..... Jag förstod först inte vad hon menade men så såg jag plötsligt en bild framför mig:

                           

Man säger att den som har sol, måne och stjärnorna ska inte klaga. Hmmm.... visst är det sant men ett tomt huvud ger trötta fötter. Så nu är det bara att hoppas att jag får sova i natt . Men såg att det skulle bli 99% luftfuktighet inatt igen så.....

Ingen ide att klaga för det är ingen som kan göra nåt åt det ändå. 

                               

                                                                        

 Lånat bilden från nätet.





Inte gott!!

Jag är rätt så duktig på att göra matlådor för såna tillfällen då man inte har tid eller vill stå vid spisen. Jag hade alltså laddat med några i vårt lilla kylskåp i husbilen. Men då det inte ryms så många så hade vi några konserver med som reserv. Sista kvällen innan hemfärd så luktade det så gott från grillarna där folk hade lagt sina marinerade köttbitar. Själva hade vi bara en burk köttsoppa och en med köttbullar kvar.

Så det fick bli pulvermos och köttbullar i brunsås. Men efter första  tuggan så stirrade vi på varandra och sa med en röst: Va fan är detta? Jag är inte särskilt kräsen men detta var inte gott. Konsistensen var som marshmallows och smaken som kött med inslag av fisk. Vi började försiktigt göra små grottor i moset och spela golf med köttbullarna på tallriken medans vi funderade på om vi skulle fortsätta vår måltid. Men magen kurrade och jag tänkte på vad min mamma sa då vi var små: Ät....tänk på alla barna i Biafra som inte får nån mat. Så jag gjorde pinan kort och satte i mig hela portionen i tre tuggor. Då säger Lennart: Du gumman.....vilken hylla tog du den här burken från?

Jag kände hur det började vända sig i magen och hur färgen försvann från mitt ansikte.......SITT STILL.....skrek jag. Du får inte titta på burken. Tänk om det var kattmat jag ätit. Tror inte att det är farligt men det kändes inte bra och det kändes bättre att inte veta.

Efter detta så är jag inte så sugen på kött. Så jag tror att jag ska ta och göra ett experiment......Om jag äter fisk i två veckor kommer jag att skita som Fiskmåsen då? 

Förlåt att jag halkade in på detta skitprat nu igen. Nä, nu ska jag ta och sticka hål på den här semesterbubblan som jag har befunnit mig i 5 veckor.  För i morrn är det dax för jobb igen. Har nyligen gjort några nya matlådor så jag är redo.

 På tal om kattmat så kom jag att tänka på fikat som vi tog i Leksand. Bullen var så torr så det gick nästan inte att svälja. 

 Men då kom det en katt och satte sig bredvid Lennart

Och se... den katten tyckte att bullen var så god så god.

 Det var ju kyrkogångsplikt en gång i tiden och då fick man ro över Siljan i dessa kyrkbåtar.

 Så kom man då fram till Leksands vackra kyrka

Men det här gänget lär nog aldrig komma fram.....

 


Massor av vatten

Jag tror att mina fötter inte behöver ta hjälp av hjärnan för att kunna förflytta sig, eller så är min hjärna super snabb. För har ni tänkt på att då man skuttar runt på klippor så tänker man inte att nu ska jag sätta foten på den stenen eller den utan man gör det ändå och det blir iallafall rätt.......

Idag skuttade vi alltså runt på klipporna vid lotsstugan här på ön. Där finns det några häftiga "hällristningar" från början av 1800 talet. Det var sjömännen som roade sig med att hugga in sin signatur och årtal bl.a då de väntade på sin tur att få komma till kajen och lossa sin last. Det var tydligen många båtar som stod i tur och väntan blev lång. Häftigt att sitta där och titta ut mot havet och veta att för 200 år sedan satt det några andra och kollade ut mot samma hav.

Hur ofta har jag inte tänkt då vi är ute och åker bil att det verkar då finnas hur mycket skog som helst i vårt land. Idag då vi var vid havet så slog mig tanken att då det finns 71% vatten på jorden hur många procent skog finns det då egentligen. Hem och googla på det och ser att det finns 40% skog......Nu är min hjärna inte snabb längre ska jag säga.......det blir väl ändå 111%. Hur får då vi människor som är 7 miljarder då plats? Vi bor ju inte i båtar eller i träd.... 

Dessutom så består människan av 65% vatten, fattar ni hur nära man är att drunkna.

På tal om drunkna så finns det många tråkiga historier om detta. En sån berättelse fick vi höra då vi käkade i en gammal sjöbod i Hölick då vi var ute med bobilen. Kvinnan som jobbade där berättade att en man går igen och spökar där. De har haft 5 medier  men tyvärr inte lyckats få bort honom ändå. Även TV med "det okända" har försökt. Kl 2 på natten börjar han göra oväsen. Det var hans son som drunknade just den tiden en gång för länge sedan. Kvinnan som jobbar där har alltid bilnycklarna i fickan så hon snabbt kan åka iväg då det spökar som mest. 

Nä nu önskar jag er en mysig helg. Själv ska jag klä om för ikväll blir det Poolparty. Hej svejs.

Hur visste jag att det var precis där jag skulle sätta min fot?

  Här är några av hällristningarna sjömännen roade sig med att göra

 Här är en som är lite snyggare, tycker jag.

 I sjöboden i mitten där händer det lite läskiga saker. 

 Ett som är säkert det är att i detta hus som vi såg en bit utanför Leksand, där spökade det. (kolla i fönstret)

Undrar om MasOlle brukar komma tillbaks och måla några tavlor, här i sitt  gamla hem i Siljansnäs?

  

Vi bodde på en camping i Västanvik där vi kände oss trygga då det fanns en brandstation.......

Hornet man blåste i då det började brinna fanns kvar.