Om

 

 

  MIN VARDAG              .                



Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer. 

Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.

Är numera gift med Lennart som jag har varit sambo med i närmare 40 år. Vi har två barn Malin och Staffan, två härliga barnbarn Linnea och Emelie. Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.

                                                                                                                                    

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från januari 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Appar

Har roat mig med att kolla på en massa idiotiskt onödiga appar som man kan ladda hem till sin telefon. Kolla här:

En app som stimulerar hårsäckarna med toner utanför vårt normala hörselregister, och som då får håret att växa fortare.

En app som håller koll på din hälsa genom att dagföra din tarmtömning. Är det inkomster så är det ju utgifter.

En app som har koll på din flickväns menscykel. Kanske för att kunna hålla sig borta då hon har PMS

En app som ger dig olka förslag på samtalsämnen som du kan prata om så du slipper vara festens blyger.

En app som gör dina kompisar tjocka i ansiktet då du har fotat dem.

En app där man mediterar genom att stirra på ett stearinljus som brinner upp.

Så sist appen som tar bort onödigt fett på magen. Den vibrerar som bara den och då lägger du den på magen så skakar den bort allt onödigt fett????

Men tro nu inte att det är gratis. Självklart får man betala för dem. Oj,oj oj........

Har lite Bloggtorka idag, men det är ju inte lika smärtsamt som det som Henrik Dorsin råkade ut för då han var med om en TV inspelning. Då fick han så ont i pungen så de fick avbryta inspelningen. Han hade antingen skräp, tarmludd eller avföring i kulpåsen????? Ja hur vet jag nu detta? Jo det är en av de stora nyheterna i Aftonbladet idag. Oj,oj,oj.....

                                                

                                      

                                                           

 

 

 

 

Tankens dag

Har grubblat en hel del ett par dar. Säg nu inte att jag skryter bara för att jag försöker tänka. Men det var så att i Söndags kom det fram en tjej nere på badis och undrade om jag kunde tänka mig att vara med på "Tankens dag" den 7/2 på Murberget.  Försöker nu sätta mig in i vad det egentligen är innan jag svarar henne. Men om jag får surra av mig lite här i bloggen så kanske jag kommer fram till ett svar.

Det var i Gävle och Sollefteå för några år sen som iden först började. Man har helt enkelt en dag då man träffas och försöker peppa varandra så vi lättare tror på oss själva. Våra tankar påverkar ju våra liv. Och det är viktigt att försöka vända en negativ tanke till nåt positivt. Jaha och vad skulle jag kunna bidra med då??? Hon hade läst repotaget om mig i tidningen och tyckte att den var så positiv. Jag är rädd att jag blir lite tjatig som pratar så mycket om min bröstcancer,  men vad var det som fick mig att inte deppa ihop helt då jag fick beskedet?

Jo förutom min familj och arbetskamrater m.m så var det nog bloggen. Där får man vara sig själv. Man kan vara bitter och sur utan att behöva såra nån. Man kan skämta och vara hur barnslig man vill. Man får se ut hur man vill. Jag kan skriva vilken tid på dygnet som hellst utan att störa nån. Då ens familj börjar bli trött på ens klagan så skriver man av sig istället. Men framför allt man lär känna andra som har det jobbigt. Man peppar varandra och tröstar. Det är rena terapin. Man mår  så mycket bättre efteråt.

 Sen om jag inte hade blivit sjuk så hade jag ju aldrig fått lära känna  alla desa underbara människor som jag nu efteråt fått träffa. Det är folk som ibland kommer fram bara för att få höra lite om hur det var att få beskedet, hur jag upptäckte det, hur det känns med ett låtsas bröst, eller fråga hur jag mår. Dessutom de härliga tjejerna i Härnö omtanke. Vi har alla gått igenom detta helvete ( jag är en av de som klarat mig bäst) Men vi har så trevligt tillsammans. Vi kan säga "ja jag vet hur det känns".  Jag är ett levande bevis på att det slutar trots allt oftast väldigt bra. Även om oron kommer att finnas där i 4 år till innan jag helt kan pusta ut. Men va fan jag mår ju skitbra just nu, det är väl det viktigaste.

Kom jag fram till åt svar nu då. Njaa......jag kan väl iallafall kanske gå dit och lyssna. Jag försöker verkligen vara positiv, men det är inte alltid så lätt. Sen blir man påverkad av sin omgivning. Har man sura negativa människor omkring sig så blir man lätt sur och grinig själv oxå. Så antingen väljer man bort dem om det går eller så får man försöka smitta dem med lite positiva tankar. Om inte annat dra en fräckis då och då.

Men visst låter det  rätt så bra med en tankens dag likväl som känslans dag som är Allahjärtans dag. Men Kanelbullens dag är ju också rätt okej förstås;)

 

Kokt disktrasa??

Så var den jobbarhelgen avklarad. Så därför blev det mest häng i soffan och glo på TV denna helg,  förutom ett födelsedagsfirande. Ett mycket trevligt sånt. Träffade väldigt intressanta människor som bott många år i Afrika och arbetat där. Jag älskar verkligen att lyssna på då människor berättar om sitt liv. Även om vi alla skulle kunna skriva en bok om våra liv så blir jag alltid lika facinerad av vad alla andra har att berätta. Så intressant.

Såg två av mina favorit TV program i helgen. Först Skavlan i Fredags. Där var ju Jörn Donner med. Jag har alltid tyckt att han har varit en riktigt sliskig, gapig otrevlig typ. Men nu då han var med hos Skavlan så började jag plötsligt tycka att det är ju en rätt så intressant människa. Han berättade lite med glimten om sitt liv. Som han sa så har han inga vänner men väldigt många fina ovänner. Han är 80 år nu???? Men han såg ju yngre ut nu än på den tiden han ofta var i TV. Hm.....

Sen såg jag stjärnorna på slottet. Där berättar ju kändisarna oxå om sitt liv. Så roligt att få höra hur deras uppväxt har varit. Inte är det många som gått genom livet med ett leende på läpparna minsann. På tal om att se ung ut så gör ju så klart Lill-Babs det, men åter ett hm..... Ingen hemlis att hon gjort lite lyft i facet men tog de inte lite för mycket? Hon kan ju inte stänga mun utan gapar ju som en abborre hela tiden då folk pratar.

Får jag ställa en skitdum fråga?........ Kokar ni era disktrasor eller köper ni nya och slänger de gamla? Jag har lite noja på att byta disktrasor ofta. Men slänger dem och köper nya. Tänker på min mamma som kokade dessa trasor på spisen och hängde dem på tork. Lika  så sköljde hon ur plastpåsarna och åternvände dem. Idag köper man ett gäng på Dollar för nån tia och efter man använt dem så hamnar de i soporna även om de knappt syns att de är använda. Jag förstår att det inte går att jämnföra då och nu. Men vore kul att höra om det är nån som fortfarande kokar sina trasor.

Måste bara slutligen få visa en bild som jag tycker säger en hel del om hur vi umgås nu för tiden. Vänner förr träffade man över en fika men idag är det för många Facebook som är enda sättet att träffa sina såkallade vänner.

Foto

 

 

Jag överlevde

Jamen så bra det gick i går. En helt fantastisk skidtur blev det. Jag har bara ont i stjärtmuskeln. Om nån nu tvivlar på att jag överhuvudtaget kom iväg så är här ett bildbevis. Lite svårt att ta kort på sig själv, med detta får duga.

                

Sol från klarblå himmel och endast -8. Om jag inte hade tittat på klockan så hade jag nog fortsatt ända till Finland. Jag tyckte precis att jag såg den finska kusten borta i horisonten. Kolla här så får ni se att jag har rätt.

                              

Men nu är det slut på ledighet för min del, nu kör vi fem dar nere på badis. Vill bara diskutera en sak med er först, och det är nåt jag hörde på nyheterna igår kväll. Dyngbaggen navigerar/orienterar sig av vintergatan??? Då han springer iväg med sin dyngboll så springer han spikrakt. Detta har förbryllat en massa kloka män??? Men nu har de kommit på förklaringen. Dyngbaggen har fyra ögon och kan därför  kika upp mot himmelen samtidigt som de går och då se på vintergatan  hur de ska orientera sig. Men nu är min fråga. Hur fan gör de på sommaren eller då det är mulet???  Detta är  tydligen en väldigt stor nyhet eftersom de tog upp det i Rapport så det borde  finnas ett svar på min fråga.

På tal om nyheter så läser vi ju hela tiden om en massa fickstölder. Men det kan jag tala om för er att vi är förskonade från nere hos oss på badis  ;-) 

Förresten vet ni varför  man inte har sjöjungfrur i Norrland?
- Det blir för kallt på fjällen!

Ha nu en skön helg oavsett om ni jobbar eller är lediga. Kramen på er. 

 


 

I morrn är det dax

Titta väldigt noga på denna bild. Ser ni skidspåret på isen?.............Okej det syns ju tydligt.  Ser ni hon som åker skidor långt där borta?.........Förmodligen inte, för det gör inte jag heller. Men i morrn då jäklar kommer ni att se en badtant åka skidor där. Jag lovar. Jag går förbi denna vackra syn varje dag till och från badis. Blir lika sugen på att spänna på mig de där nyinköpta skidorna varje gång. I morrn är jag ledig då det är min jobbarhelg, så då är min plan att det blir en premiär tur.




Jag tycker att det är jätte läskigt att åka ut på isen själv. Men det har  ju varit så kallt så den borde vara rätt så tjock. Bara för att vara på den säkra sidan så var jag och lånade en livboj som jag tar med mig ;-) .



Såååå......om jag inte skriver nåt på min blogg på ett tag så beror det antingen på att jag ligger i en vak eller har åkt vilse eller så har jag sån träningsvärk så jag inte tar mig ur sängen.

Det sägs att den som inte kan stava kan ej heller åka skidor. Men alla kommer ju att göra sitt livs misstag någon gång, så lika bra att få det överstökat.

 

 


 

Mycket att fira.

Den 20/1 är ett datum då jag är lite extra glad. För då kommer den första solstrålen in genom ett av våra fönster. Då vi har Vårdkasberget som skuggar vårt hus, så får vi inte nån sol på ett par månader. Visst är det bara att gå en bit bort från kåken  så har vi ju sol förstås. Men just den där känslan att se de första solstrålarna som avslöjar hur jäkla dammigt man har, det är speciellt. Jag firade genom att låta mina blommor få en liten skvätt blomstra. Förresten visste ni att potatis vatten är jätte bra att vattna blommorna med. Och har ni blomflugor så stoppa i en tändsticka med tändhuvudet ner i jorden.

 Sen blev det även en långpromenad med L. Nu är ju även det lite speciellt. För det första så är det inte så lätt att få med honom ut på en promenad. Sen så har han samma hastighet oavsett om han går på Ikea eller en motionsrunda. Inte många knop där inte. Han borde ha samma namn som Finlands näst bäste skidåkare "Hackihälinen".

Vi firade lite mer denna Söndag för L. fyller år i morgon och då passade några av mina syskon på att komma och uppvakta honom. Då jag väntar med tårtan så gjorde jag två kladdkakor istället. En vanlig choklad och en citronkladdkaka. En bit av dessa tillsammans med lite vispad grädde är faktiskt riktigt gott.  Om ni inte har testat citronkladdkaka så gör det.

Jag börjar faktiskt tycka om vintern lite, nu då vi har så otroligt vackra dagar. Men i morse då jag gick ner till badis så höll jag på att kvävas. Det var ju riktigt kallt -17 på morgonen. Jag tog ett djupt andetag och drog in luft genom näsan. Det skulle jag inte ha gjort för näsvingarna fastande liksom ihop. Det har ni säkert oxå varit med om. Snoret är som lim. Näsan blir alldeles platt och det kommer absolut ingen luft igenom den. Fy fan vad läskigt. Men då jag har ett par härliga lovvika vantar på mig så fick de hjälpa till att tina upp kranen igen.  Jag hann nog bli helt blå i ansiktet först. Men det slutade ju bra.

                           TACK FÖR EN UNDERBAR VANLIG DAG.

     Mer att fira! I dag fick vi smörgåstårta på badis. Anledningen? Kolla här:

                                                                       

                                                            

                                    

 

 

Kärringråd och huskurer

Har en bok som heter "Kärringråd och huskurer". Riktigt rolig läsning. Många av tipsen som står där använder jag mig själv av. Tex så dricker jag ett glas med utspätt äppelcidervinäger ofta. Det är rena hälsodrycken. Sen lägger jag i en bit med ingefära i tevattnet oxå bra mot såååå mycket. Men så håller jag mig frisk oxå;) Har faktiskt inte många sjukdagar under alla mina år på badis. Förutom tiden då jag var sjukskriven för cancern förstås.

Men en del tips som står där tänker jag inte testa minsann, hör här: Om man har ont i ryggen så ska man klä av sig och lägga sig i en nässelhög i några minuter???? Eller om man har ischias så ska man lägga en rå potatis i bakfickan. Där ska den ligga tills den blivit stenhård och då är värken borta. Eller droppa varm stearin på vårtor. Hugaligen.

Har även plockat fram en bok som handlar om folktro och folksägen. Skitroligt att läsa om hur man botade sjuka på den tiden genom bl.a jorddragning, koppning och åderlåtning eller hur en del kunde "stä blod" . Man hade både vittra och andra väsen inneboende i ladugårdarna. De var ofta väldigt snälla men ibland ställde de till med en del spratt. 

Jag tror verkligen att man såg  en hel del konstiga saker på den tiden, men idag så har vi ju elektricitet och så mycket ljud omkring oss och är så stressade och de flesta av oss bor i städer, så vi hinner inte uppfatta allt som sker runt om oss. Sen kanske man inte törs berätta för nån vad man har varit med om för risken att inte bli trodd är ju stor. Min farmor och farfar var duktiga på att bota både det ena och det andra. Det var många som besökte dem för att få hjälp. Men min farmor tog med sig den hemlighet då hon lämnade jordelivet.

Här är några goda råd som man var noga med att följa.

Baken. Innan man sätter sig på en huggkubbe måste man spotta, annars får man ont i baken.
Dricka. Gå aldrig barfota i källaren för då surnar drickat.
Död. Äter tretton personer vid samma bord på nyårsafton, kommer en av dem att dö under året.
Dörr. Ingen får tilltala en annan eller räcka honom något i dörren utan att sätta sin fot på tröskeln.
Frossa. Den första blomman man ser om våren bör man äta upp för att slippa frossa.
Garn. Om garn tvättas i nedan blir det grått.
Strumpor. Man bör alltid sätta på den högra strumpan först.
Köld. Tvätta händer och fötter med den första snön så slipper du förfrysning.
Ljus. Stöp ljus i nymåne så lyser de klart.
Torsdagsbarn. Torsdagsbarn bör undvika att gå genom tre grindar åt norr på midsommarnatten för då kommer han att se den onde.
Minne. Den som läser medan han äter kommer att mista minnet.
Måndagar. På måndagar bör man inte påbörja något arbete, viktigt ärende eller någon resa. Inte heller flytta eller sälja kreatur och definitivt inte hålla bröllop.
Naglar. Klipp för allt i världen inte dina naglar på din födelsedag.
Nycklar. Nycklar på bordet betyder träta i huset.
Påsk. Besök aldrig någon på påskdagen.
Salt. Om två eller flera råkar ta salt ur ett saltkar samtidigt bör man skratta för att undvika ovänskap.
Spel. Räkna aldrig vinsten under pågående spel, då försvinner lyckan.
Äta. Ligg inte och ät för då får du sitta och dö.

(hoppas att du inte äter på nåt då du läser detta, för då tappar du minnet och kanske inte hittar tillbaks hit) Ha en skön Lördag. KRAMEN.

 

                                            

 

 

Blir nog en bra dag idag oxå

Vad kan man förvänta sig av en dag som börjar med att man måste kliva upp..... Nog är det bra mysigt att få en riktig sovmorgon. Blev lite sent igår för att jag bestämde mig för att äntligen börja läsa en av alla de böcker som ligger och väntar på mig. Det blev Sandmannen av Kepler som blev den första. Oj, så spännande, kunde inte sluta läsa. Så nu känns det nästan som att jag vore bakis. Problemet är att jag hinner ju knappt lägga huvudet på kudden så somnar jag. Så det gäller att böckerna är spännande, för hur många gånger så har jag läst några sidor och sen somnat, kvällen efter så får jag börja om från början och så kan det hålla på tills jag ger upp den boken.

Det finns ju en hel del roliga små händelser som har hänt på badis, en av dem hörde jag berättas igår. Det var en klass med lite äldre elever som hade simundervisning. Då simläraren sa att nu ska ni simma bröstsim så frågade en av tjejerna. Får vi använda armarna?....

Nu ska jag skriva nåt som jag vet att jag borde skämmas över att ens tänka tanken. Värsta I-landsproblemet. Men nu kommer det......Vi har så jäkla kallt vatten i kran. Jag har ju nästan frostskador i käften. På sommaren så är det alltid pissljummet , men på vintern då är det verkligen is kallt.  Behöver inte lägga i nån is i saftglaset precis. Ja så då har jag fått det sagt.

Jag har fått så många snälla kommentarer om att jag ska krya på mig osv. Så gulliga ni är. Men jag vill förtydliga att inte var jag så dålig som jag kanske fick det att låta ( trots 2 dl snor) Utan jag har ju jobbat hela veckan som vanligt och det har gått så bra så. Men man ska vara rädd om sig, det är sant. Det finns ju flera tusen olika sorters sjukdomar men bara en hälsa. På tal om hälsa. Om flickorna niger för en  då de hälsar eller tackar då börjar man nog bli lite gammal eller hur? I går så neg en flicka då hon tackade för nyckeln jag gav henne till skåpet. Så väluppfostrat och fint. Men det kändes lite ovant. Drog handen över huvudet för att kolla om jag hade papiljotterna kvar i håret.

Nä nu ska jag ner och se vad badis har för spännande att bjuda på idag. Men först nåt klokt jag nyss läst:  Den högsta belöningen för människans arbete är inte vad hon får för det utan vad hon blir genom det. Hmm....

Så då förstår ni att jag är rätt stolt över att få vara en badtant ;-)

                                                     

 

 

Inte så dumt med en liten förkylning kanske.

Ja då kör vi på. Nu har man klarat av Måndagen så då är det snart Fredag. Jag känner mig redan bättre i min förkylning, men oj vad mycket snor det ryms i skallen på en. Googlade på ordet snor igår för att se hur mycket man kan fräsa ur sig på en dag. Ett par deciliter kan man få ur sig. Snor består 95% av vatten resten är olika proteiner lite kolhydrater, fett m.m. Så det är nog inte så farligt om man råkar dra det bakvägen nån gång. Låter ju nästan lite nyttigt. En fördel är att jag tror att jag fått lite magmuskler på köpet. Har träningverk efter ett intensivt nysande och kraxande. Jag kanske får sexpack på magen.  L. tycker inte att man ska ha sexpack på magen utan i kylen.  Ja, det ligger kanske nåt i det.

Häromdagen fick jag ett telefonsamtal från vår centrumutvecklare i stan Henrik Skyttberg att jag vunnit ett presentkort på 200:- som tack för att jag har handlat hemma i stan. Vi fick fylla i ett papper och svara på en fråga då man julhandlade hemmavid. Så glad jag blev. Tro hur glad man skulle bli om de ringde från poskodlotteriet och sa att man vunnit på den lotten, men några fler nollor efter tvåan då förstås.

Måste få berätta om en liten kille som skulle gå på simskola förra veckan , men var såååå ledsen. Jag frågade vad som hade hänt. Jag har ont i mitt fulfinger sa han. Jag fattade inte riktigt först vad han menade. Men pappan svarade snabbt. DU VÅGAR BARA INTE VISA DET. Oj, oj inte lätt. Han kanske inte visste att man även kan kalla det för långfinger. Han visade i allafall inget fulfinger för badtanten.

Nä nu får det räcka med bloggsurr för ikväll. Hittade en liten film på en man som definitivt inte har sexpack på magen men som gillar att bada. En badfarbror.

 

Kul klipp på fetto som glider på vattenrutchkana.

 

 

 

 

Det känns bra trots allt

Jag vet att vår mamma är så nöjd med hur vårt farväl av henne blev igår. Hon hade valt att det skulle vara i stillhet och så blev det. Det var vi syskon med familjer och de närmaste släktingarna. Så stilla och fint. Det var sol från en klarblå himmel så även på vägen till kyrkan så kändes det så ljust och vackert. Hade bara hoppats att jag hade klarat av att säga nåt fint, men det gick bara inte. Men jag tänker desto mer. Och det är det viktigaste.

Inatt vaknade jag av att ett gäng gruvarbetare hade tagit plats i min skalle men ångrat sig och höll på att knacka sig ut igen. Jag som inte ens minns då jag var förkyld sist, men nu har jag åkt dit. Ganska bra egentligen att bli påmind om hur jäkligt det känns. Men ska absolut inte klaga. Jag vet en som är så överkänslig så han blir sjösjuk då han äter hallonbåtar och åksjuk då han äter Ahlgrensbilar. Honom är det synd om.

Men visst är det typiskt att då man känner sig krasslig så kommer man på en massa saker man skulle vilja göra. Om jag bara hade varit lite piggare så........Ta det här med skidor. Nu har jag ju ett par sprittens nya som står där och vill ut på en premiär tur. Vilken tur att jag köpte ett par vallningsfria förresten, för nu är det ju farligt att andas in vallan oxå. Ja och hur ofta gör man det? 

Vi har så kallt idag -17 så om jag tar en liten promendad så kanske bacillerna dör. Annars så får jag krypa ner och drömma mig bort till värmen. Vår son fick ju en Barcelona resa av oss och hans syster med familj då han fyllde 30 i höstas. Så nu är det på tiden att vi bokar den så vi kommer iväg, för vi ingår ju oxå i paketet så klart. Det blir på Påsklovet vi kommer att åka.

Vi får ju hela tiden höra att vi inte får säga eller visa än det ena och än det andra för då är vi rasister. Men igår då jag satt i kyrkan och vi sjöng de psalmer mor hade valt så kunde jag inte låta bli att tänka på att Organisten är ju faktiskt en riktig rasist för han trycker ju ner både de vita och de svarta.... Oj, kanske inte rätt tillfälle för att skämta. Förlåt. Men det bara finns så mycket i mitt huvud. Inte underligt att det knackar på som det gjorde inatt. Det som är lite konstigt är att då jag knackar med näven mot skallbenet så låter det så tomt. Men ord väger ju inte så mycket, men är ack så viktiga. Fast det är klart ibland väger orden så tungt att man inte får dem över läpparna. (var det nån klok som sa)

Nu vill jag åter tacka alla ni fantstiska vänner som skriver så otroligt fina kommentarer i min blogg. Alla skriver inte men jag träffar många som säger att de brukar läsa utan att kommentera. Självklart så måste man inte skriva nåt. Jag ser ju på statistiken att ni är många som återkommer. Det gör mig lycklig.

                                                              

                                                         

 

Tid för att sörja

Känner mig lite besviken. Har hört att man har rätt till upp till 10 arbetsdagar betald ledighet per år då en nära anhörig gått bort. Men min chef säger att det gäller inte längre, så då har jag jobbat på, men det har inte känts bra, hade önskat att åtminstonde fått nån dag efter hennes bortgång. Dels så har vi ju en massa praktiska saker som vi måste ta itu med. Sen har det inte funnits tid till eftertanke och det är viktigt att få gråta ut.

Men nu då jag kom hem så googlade jag på kommunals kollektivavtal och då står det tydligt att:  Man har rätt till 10 dar ledigt per år, för enskilda angelägenheter. Men inte automatiskt rätt utan från fall till fall. Men jag känner att ett par dar behöver jag om vi ska hinna få ordning på lägenheten och allt som hör till. Det stod även att se till att ta det riktigt lugnt så att du får tid att sörja i lugn och ro. (nu har jag världens bästa arbetsgivare och arbetskamrater så om jag vill vara ledig så fixar det sig, men man är ju rädd om sina semesterdagar)

Dessutom så vet jag hur viktigt det är att få gråta eller bli förbannad, man reagerar ju lite olika. Men man måste falla för att kunna resa sig igen. Jag tänker berätta vad som hände vår mamma då pappa dog:

Detta var 1963 och vi fyra syskon var alla under nio år. Då får vår mor beskedet att Anton vår pappa har omkommit i en sprängningsolycka. Förstår ni vilken chock. Vi hade varken toa inne eller varmvatten. Rätt så vanligt då, men de sociala tyckte att vi skulle tas om hand och bli placerade i fosterhem. Men då  tände vår mor till. Hon tänkte minsann inte förlora sina barn oxå. Hon drog igång en stor renovering av huset trots att hon inte hade ekonomi till det. Vår pappas arbetsgivare hade inte betalt försäkringsavgiften för sina anställda så några pengar fick hon inte. Så började mamma må allt sämre. Läkarna trodde att hon började bli knäpp helt enkelt. Under lång tid åkte hon ut och in på sjukhus och vi fick s.k hemsamariter som tog hand om oss. Inte kul.... Men så en dag kom hon till en läkare i Umeå som förstod vad det var hon drabbats av. Idag skulle vi väl säga utbränd eller gått in i väggen. Då han började prata och förstod att mamma inte hade haft tid att sörja, så fick hon den hjälp hon behövde för att få gråta och bearbeta sorgen.  Vad hade hänt om inte hon träffat den läkaren. Då kanske hon hade suttit på nåt hem för  psykiskt sjuka.

Ja, så jag tycker att det är såååå viktigt att alla har rätt att få några dar att vara hemma och samla sig. Visst kan man sjukskriva sig själv, men jag tillhör dem som har lite svårt för det om jag inte har feber eller brutit nåt ben eller så. Som tur är så tillhör jag de där naturbarnen som har lika lätt för att skratta som att gråta. Så jag klara mig nog.

Vill inte påstå att jag längtar tills i morgon, men det är viktigt att få ett lugnt och fint farväl. Så det är bara att ta ett djupt andetag. 

Du kan inte hindra sorgens fåglar flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem att bygga bo i ditt hår.                                

                    

                                          

                                                             

 

 

Grattis www.badtant.bloggo.nu

Idag för ett år sedan så föddes min Blogg. Grattis till den. Har blickat tillbaks lite för att se vad som hänt. Det är en hel del minsann, här är några saker jag minns särskilt.

Januari: Då var det mycket tuttprat här. Var ju sjukskkriven och hade inte så mycket annat att göra.

Februari: Då hörde tidningen Arbetet av sig för att göra en intervju om hur viktiga arbetskamraterna är då man är långtids sjukskriven och då något tråkigt och jobbigt händer. Journalisten hade sett min blogg och ville komma och göra ett repotage. Jätteroligt!

Mars: Då var det resan till London med barn och barnbarn som var det roligaste.

April: Då åkte jag och L. till Cypern med ett par av våra vänner. Underbart. Tidningen Yippie ville oxå göra en intervju om hur viktig bloggen har varit för mig då jag fick cancerbeskedet. (linslus)

Maj: Då var det Weekenden i Stockholm som var höjdpunkten, vi var till Stadium och rockade fett till Ozzy.

Juni: Äntligen började det kännas sommar. Den årliga personalfesten hos chefen och en trevlig midsommar var det jag minns mest av den månaden

Juli: Semester och då vi gjorde många härliga utflykter.

Augusti: Åter en härlig resa, denna gång till Rhodos med min svägerska.

Oktober: Det var en rosa månad.

November: En tråkig månad, för då fick vår mor beskedet att hon fått cancer.

December: En jätte jobbig månad. Vår mor somnade in efter några fruktansvärt jobbiga veckor. Men det blev Jul iallafall och den firades med barn och barnbarn.

Ja och vad detta bloggår har att bjuda på får vi väl allt se. L. har fått plocka ut nåt under året som jag skrivit om och som han tycker var roligt. Då valde han en av våra sommar utflykter:

DET VAR DÅ DEN MINSTA JAG HAR SETT

2012-07-15 Publicerat av Annika

I morse då vi vaknade så bestämde vi oss för att det är ett perfekt utflyktsväder. Så vi packade ryggan och gav oss iväg en bit Norrut. Vi kom en bit från Högakustenbron sen var det som himlen öppnade sig, bara att vända om hem och intaga matsäcken på altan.

Men efter ett par timmar så var det åter fint så vi packade väskan igen och bestämde oss för att inte åka så långt. Barsviken är ju jättefint, dessutom har vi aldrig varit till Skarpuddens fyr. Så det fick bli så. Oj, vilket äventyr det blev då. Trodde att vi hittade stigen som gick dit. Jo, fram kom vi men det var nog bara en stig som nån älg trampat upp. För då vi gick hem hittade vi den rätta. Betydligt bredare.

Ni vet då man blir så där jämans pissnödig så får man ju sätta sig bakom en buske. Men....då det finns en miljoner mygg som jublar över att få bita en i rumpan. Då drar man sig in i det längsta. L. han har ju inga problem. För han kan ju nåt som inte jag kan kan och det är att stå och pissa rakt fram. Men då vi kom till ett klapperstenfält så upptäckter jag att där fanns inga myggor. Jag skiter om det är K märkt eller vad det heter. Jag drog ner byxorna. Jag har gjort ett litet bildspel här där ni kan se vad mer som hände.

Halvvägs så tog vi och grillade hamburgare. Det blev ett par stycken.                                  

Plötsligt ser jag rester av nåt. Är det inte från en människa????


Hjälp, dessutom hör jag ett visslande ljud. En BJÖRN!!! Jag vet att björnar visslar då de vädrar fara. Klättrar snabbt upp i ett träd. Jag vet att man skall spela död. Men vad fan jag kommer ju att dö ändå. Ni såg ju benpipan.


Jäklar, varför åt jag så många hamburgare. Jag sitter fast, för fet över arslet. Har väl aldrig sett L. så snabb att ta fram kameran. Men varför hjälper han inte mig istället?


Vilken tur, det var ingen björn, utan bara en troll gubbe som visslade efter mig. Kul att nån gör det nu förtiden.


Men så småningom så nådde vi vårt mål. Men det var den minsta fyr jag har sett. Vi hade alltså gått sammanlagt ett par timmar för att se detta.


Men vi gick på historisk mark. Fick se flera gravrösen. En del var flera tusen år gamla.


Ja det var vår söndag. Nu somnar vi nog ovaggade. Eller ska kanske läsa en liten saga för L.

                                                 


 



 

                       

 

 

Snygg gran men inte snäll

Idag har jag varit i kyrkan. Det var tacksägelsegudstjänst för vår mamma. Tyvärr så besöker jag inte kyrkan så ofta, så det var ett tag sen jag hörde en predikan. Måste säga att jag blev glatt överraskad. Prästen pratade som om vi hade suttit hemma vid  köksbordet och resonerat om religion och politik. Allt som står i bibeln har ju inte hänt på riktigt, utan är symboliskt det vet ju de flesta. Men han sa det på ett sätt som man inte förväntar sig på en högmässa. Så även kyrkan har ju börjat bli lite modernare. Det blev lite jobbigt då vår mors namn lästes upp, men nu  har vi begravningen kvar som är på Fredag. Då hennes önskan var att den ska ske i stillhet så blir det bara den närmaste släkten.

Nu har jag städat bort julen. Vi hade en sån himla snygg gran men......den var inte snäll, för nu har de flesta av mina blommor tackat för sig. Blommor är viktiga för mig, så det blev till att åka ner till Birsta för att inhandla lite nya igår. Jag bad en tyst bön om att det skulle vara halva priset på alla gröna växter. Jaaaaa jag blev bönhörd. Så det blev ett helt gäng ska jag tala om. Då det är halva priset så blir det ju inte så dyrt. Trodde jag ja. Då jag såg summan så hyschade jag till kassörskan så hon inte skulle säga summan högt. För även om L. aldrig skulle neka mig att köpa dem så skämdes jag allt lite grann. Men det viktigaste är ändå tulpanerna som nu står på köksbordet. Jag brukar köpa en bukett varje helg ända fram tills man kan ta in blommor utifrån, Liljekonvaljer tex.

Förra året blev inte julen så ordentligt bortstädat. Var ju rätt så nyopererad då. Så i år njuter jag av det är rent i varje hörn (nästan). Sen blir det ju så ljust då julgardiner och en massa pynt plockas bort. Men nästa år så är det iallafall lika roligt att få plocka fram det igen. Nu laddar vi för en ny vecka och nya äventyr nere på badet. Kramen.  

           

I vissa länder får man dödsstraff om man har sex utanför äktenskapet, äter griskött och dricker alkohol. I Sverige kallar vi det för Julbord med jobbet.

                                                       ;-)

                                                                                          

                               

                                              

                                                  

 

Fredags surr

Att ha larm på sin bil är säkert jätte bra, men då ska man parkera den så man hör då larmet går. I går kväll parkerade nån sin bil utanför vår hus, nämligen utanför vårt sovrumsfönster.  Kl 3 i natt började larmet tjuta. Jo, tack för det. Jag råkade vara ledig idag och hade verkligen inte lust att bli väckt då. Men var befann sig  ägaren? Då lovar jag att det inte blev nån positiv liten lapp i min positiva burk. Grrr......

Om jag får barnbarnsbarn så undrar jag om jag kommer att förstå vad de skriver eller säger. De har ju liksom redan nu kommit ett nytt språk. Så det vi pratar och skriver idag dör väl ut så småningom. Kolla här så förstår ni vad jag menar, detta är några sms ord: thx=tack  jk=jag bara skojar  gl=lycka till  cm=ring mig  bs=strunt prat  omg=herre gud. Jag har då lärt mig att cm betyder centimeter och omg betyder omgående.

Eller dessa slangord då de pratar med varandra: bajjan=rumpa,stjärt  chilla=ta det lugnt  cutta=skära nån med kniv  hutta=kasta  hötta=röka. Men ett ord som jag gillar det är cancerpinne=cigarett. Så nu ska jag ta och träna lite så jag kan hänga med då ungdomarna pratar.

Från det ena till det det andra. Visst är det konstigt att i bland gör man saker precis som att nån osynlig bredvid oss uppmanar oss till det. Måste berätta om vad som hände nere på badis i helgen då jag jobbade: Det första jag gjorde då jag kom dit var att gå upp till relaxen för att städa. Jag brukar aldrig gå upp en andra gång då jag väl är klar där uppe för det är ju så jäkla varmt. Men just den här Lördagen så fick jag för mig att jag skulle ta med mig en luktagott spray och gå upp och spruta lite för jag tyckte det luktade lite äckligt där vi har våra lånetofflor. Vad möter mig då jag kommer dit upp? Jo vår badvakt som är nyanställd hade låst ut sig ute på soldäck barfota och i shorts. Jag lovar att det inte är läge för att sola där nu, utan massor av snö och flera minusgrader. Där hade han stått i en kvart. Hur länge skulle han ha fått stå där om inte jag hade kommit på att jag skulle spruta lite rosendoft? Jag säger som min kloka kollega sa: Vem styr våra steg?

Nä nu ska jag ha lite Fredagsmys. Gillar att se Falkenbergsrevyn som visas på 7:an varje kväll den här veckan. Så det får bli det även ikväll. Men först ett STORT TACK för alla fina kommentarer ni skriver. Jag älskar er alla även ni som inte skriver men som jag vet följer min blogg. Ha en fin kväll och helg.

                                           

                                           

                             

                            

Ägglossning

Kunde inte ana att det skulle vara så jobbigt att börja plocka bland mammas saker i hennes lägenhet. Dels så är det så många minnen som dyker upp  både roliga och lite mindre roliga. Dessutom så är vi fyra syskon och vi ska ju försöka dela så rättvist som möjligt. Vi har varit där i lägenheten hela eftermiddan och kvällen, men syns knappt att vi gjort nåt. Man samlar på sig mycket under en hel livstid.

Men minnena finns inuti mig - det är inte saker eller platser - Jag kan ta med dem vart som helst.

Måste få berätta om en suveränt rolig idè som en annan bloggare tipsade om i går jeanettish.blogspot.se. Det var att man tar en burk som man varje dag lägger en lapp i med nån positiv tanke man haft under dagen . Eller nåt roligt som hänt. Positiva burken. Tänk vilken rolig dagbok man då har nästa nyår att kunna titta i. Bara positiva roliga saker. Allt tråkigt kan vi lämna bakom oss och glömma.

Idag fuskade jag lite med min lunch så det blev bara ett kokt ägg och en tallrik med flingor. Det var då jag skalade mitt ägg som jag kom att tänka på att, vad är det jag skalar egentligen? Det är ju nån höna som har haft ägglossning ju. Visst är det knepigt att vi kvinnor får gå hela graviditeten med vårt barn i magen. Medans fåglarna ploppar ut sitt ägg vid ägglossning och sen behöver de bara ligga där och ruva på det medans det utvecklas. En teori är ju att fåglarna inte skulle kunna flyga om de skulle ha sin unge i magen, för de skulle vara för tunga. Men jag köper inte riktigt den teorin.

Jag vet inte om det finns nåt bra svar egentligen. Men jag kom att tänka på en rolig historia som handlar om just detta. så med den säger jag natti,natti för nu kommer jag att somna som en klubbad säl.

Att lägga ett ägg

En ung man gick och lade sig, kysste sin fru och somnade.
Plötsligt vaknade han och såg en äldre man i vit dräkt stå bredvid sängen.
- Vem är du och vad gör du i mitt sovrum?
- Jag är Sankte Per och du är inte i ditt sovrum, sa mannen.
- Va!? Menar du att jag har dött? Jag är ju så ung, sa mannen. Skicka mig genast tillbaka till min fru!
- Så enkelt är det inte, sa Sankte Per. Du har bara två möjligheter att komma tillbaka till jorden. Den första är som hund..
- Som hund? utbrast mannen. Nej, det passar mig inte. Vad är den andra möjligheten?
- Det är att komma tillbaka som höna, svarade Herren.
 -Okej, låt mig bli en höna! bestämde mannen.
Sagt och gjort. Den unge mannen förvandlades till en vacker höna och befann han sig åter på jorden, i ett hönshus. Snart kände han en märklig känsla i bakdelen.
- Jag exploderar, tänkte han. Det här var kanske inte en så bra idé. Då kom en tupp fram till honom.
-Du måste vara den nya hönan som Sankte Per berättade om. Hur känns ditt nya liv? frågade han hönan.
- Ganska bra, men jag har en så märklig känsla, som om jag ska explodera, svarade mannen.
 -Ja, skrattade tuppen, du måste lägga ett ägg!
- Och hur gör jag det? Jag har aldrig lagt ett ägg!
- Du gal högt två gånger och sen pressar du så länge du kan. Så gör alla andra hönorna, förklarade tuppen.
Mannen gol två gånger och pressade tills det inte gick mer och ut kom ett ägg!
- Det gick ju bra! Jag gör om det, tänkte mannen. Han gol igen och tryckte, och ut kom ytterligare ett ägg.
Och eftersom det kändes så bra, gjorde han det en gång till. När han gol, hörde han plötsligt en röst:
- Oskar, vakna för helvete, du skiter ju ner hela sängen
!

 

Äldre inlägg