Om

 

 

  MIN VARDAG              .                



Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer. 

Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.

Är numera gift med Lennart som jag har varit sambo med i närmare 40 år. Vi har två barn Malin och Staffan, två härliga barnbarn Linnea och Emelie. Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.

                                                                                                                                    

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Visar inlägg från april 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Pencillinkur

Det blev penicillin i allafall. Var till vårdcentralen då rodnaden hade spridit sig. Och läkaren tyckte att det var säkrast att jag fick penicillin. Påminner mycket om rosfeber, men han var lite osäker.  Han trodde att det kunde bero på att jag har tagit bort lymfan under armen. Men jag mår ju bra, och det är ju det viktigaste. 

Långfredagen var alltid en lång och tråkig dag då man var yngre. Men idag har den gått jätte snabbt. Vi har ändå hunnit med massor. Kanon väder även om det är lite kyligt.

Linnea och jag satt igår och pratade om alla roliga uttryck hon hade då hon var liten. Hon är idag snart 12. Oj,oj. Bland annat då hon önskade sig en  cykel så sa hon att hon ville ha en likadan som sin kompis. Den skulle ha styre, ringklocka, flagga och punktering.

När hon satt med sin pappa och tittade på ett djurprogram och såg hur de matade krokodiler med kött så undrade hon vad de fick för mat-Jo, de får kokött. -Nämen det var en snäll kossa, svarade hon.

Då hon skulle vässa pennan sa hon att hon skulle vässa penn näbben. En sil kallade hon för makaronkeps. En takbox var ett takflak. Jag tycker att det var riktigt bra uttryck. Hennes mamma Malin har varit så duktig på att skriva ner allt roligt hon sagt. Annars hade vi nog glömt en massa.

Nu har jag ju ett till underbart barnbarn Emelie. Hon är i fjällen över påsken. Men då hon bor så mycket nämare så kan vi träffas så ofta vi vill annars. Kusinerna Linnea och Emelie är de allra goaste kusinerna. De har alltid varit så bra kompisar. Härligt.

Ha en forsatt fin Påsk.

                          

 

 

 

Resfeber eller....

Igår fick jag så jämans ont i min hand som sen blev både svullen och en stor röd rodnad över handryggen. Jag hade absolut inte gjort illa mig och inte ansträngt den då jag hade suttit och fakturerat mest hela dan. Men det kändes så bekant på nåt sätt. Då kom jag på det att för några år sen så fick jag samma sak men på benet. Det var Rosfeber visade det sig. Jag inte har varit sjukskriven på minst tio år har jag ju skrivit tidigare, men det är ju fel, hade nog förträngt detta.

Då för tre år sedan  då jag fick detta på mitt ben gick jag till en läkare och fick då diagnosen Rosfeber, som är rätt allvarligt om man inte får antibiotika snabbt. Hade aldrig hört talas om det tidigare. Men då det inte blev bättre utan spred sig så ringde jag och fick svaret att jag måste in och få starkare penicillin.

Tyvärr så fick jag då träffa en utländsk doktor om absolut inte kunde Svenska. Inte var han så duktig heller ska jag säga. Jag förklarade vad jag hade fått för diagnos tidigare, men han stod där som ett fån. Fattade inte vad det var. Han tittade på mitt ben men såg ut som ett frågetecken. Jamen då får du väl googla på ordet då, sa jag. Visst han satte sig vid datorn och  sken så upp efter ett tag. Ja nu vet jag vad du menar du har RESFEBER säger han. Vad i ......Nämen herregud nu får du hämta nån som kan hjälpa dig sa jag. Då tar han upp sin mobil ur fickan och ringer en god vän. Han gav mig telefonen och så fick jag prata med hans fru och berätta vad jag ville. Det visade sig att hon oxå var läkare.

Jag kan tala om att han inte fick arbeta kvar  länge på den vårdcentralen.  Men vilken tur att jag redan visste vad jag hade för fel då jag kom till honom. Den här gången är det nog inte rosfeber jag har. Känns och ser mycket bättre ut idag. 

Kör nu försiktigt då ni skall åka iväg till Blåkulla.

                                      

                           

En massa surr bara......

Snacka om Aprilväder. Igår var det snöstorm samtidigt som det gick åska. Men idag skiner solen. Nu känns det nästan som helg redan då Malin vår dotter med familj har kommit. Linnea mitt barnbarn har samma intresse som mig. Hon skriver egna små "böcker". Vi brukar fantisera ihop långa historier som vi tänker skriva ner nån gång och ge ut i en bok. Det blir nog bara en dröm. Men jag tänker verkligen peppa henne, för hon har talang.  Vi har så himla roligt tillsammans.

Jag har nyss skickat efter nya linser. Det är ju helt fantastiskt att man på 24 timmar har dem i brevlådan. Det kallar jag service. Jag har haft linser i minst 25 år. Då var det verkligen ett himla joxande med rengörning på kvällen. Men idag lägger man ju dem bara i en vätska över natten. Eller så om man har dagslinser så är det ju bara att slänga dem. Har på senare tid funderat om jag inte skulle ta och skaffa mig ett par glasögon. Finns ju så många fina bågar. Sen är det ju lite som en prydnad. Kul att förändra sig lite.

Linnea sitter bredvid mig nu och kritiserar lite hur jag skriver och uttrycker mig mig. Hmm....Men det är bra att ha en egen redigerare. Då jag skriver detta är det förmiddag och det känns rätt spännade att inte ritgt veta vad den här dan har att bjuda på. Nu blir det badet till 21.30 och jag kommer att träffa en massa olika människor så nog lär det bli en massa nya upplevelser.

Här är en bild från i somras på vår egen teaterapa Linnea.

                                

 

 

Omtanke

Vilka fantastiska kvinnor jag fick träffa igår. Var ju på en nystartad grupp för kvinnor som har eller har haft bröstcancer i vår lilla stad. Vi var inte så många första gången, men vi känner ju alla nån som säkert vill vara med. Så vi blir fler. Vi fikade och berättade om våra upplevelser. Nu var jag den lyckligt lottade som inte har behövt några hemska cellgiftbehandlingar. Men alla var överrens om att det var nog tiden från beskedet fram till operation som var kanske den jobbigaste. Men fy sjutton vad mycket hemskt de hade fått gå igenom. Förutom att tappa hår som är nog så tråkigt så tappade nån naglarna. Ja de har varit riktigt, riktigt sjuka. Hoppas att jag aldrig behöver uppleva detta. Vi kommer nu att träffas kanske en gång i månaden och prata och stötta varandra. Vi kommer ju även göra lite andra roliga saker tillsammans. Det finns ju en Cancerförening  som jag nu gått med i. Men roligare med en liten grupp och lite mer jämnåriga. Även om de flesta är yngre än mig i gruppen.

Jag har inte tid att sitta vid datorn nå mer idag. Badis och sen kommer vår dotter med familj  upp från Uppsala. De håller på att bygga sig en jättefin sommarstuga vid havet här i Härnösand. Sååå fint. Men de bor hos oss tills det blir varmare och de kan bo i lill stugan som de har byggt tills allt är klart. Ska bli så mysigt att få umgås med dem i helgen.

Låg vaken rätt länge igår kväll då jag tänkte på de nya bekantskaperna jag fått äran att göra i går. Då kom jag ihåg en vaggvisa min farmor brukade sjunga för oss

                                        ♫♫♫♫♫♫♫♫

Vyssan lull skiter byxerna full

knäpp igen ner vid knäna

för knäpper du åpp så rinner det bårt

då rinner det långt ner på bena

♫♫♫♫♫♫♫♫

                                               

 

 

Nytt rekord

Vissa dagar känner man sig så himla ful och klumpig. Idag är en sån dag. Kan bero på att jag inte har stått på vågen på länge, men igår kväll så gjorde jag tyvär det. Ett nytt rekord. Okej än så länge ingen katastrof, men måste mota Olle i grind. Så då åkte motionscykeln fram igen. Den brukar liksom få äran att stå framför TV:n lite då och då. Som tur är så har vi ett stort hus så jag behöver inte plocka bort den efter varje pass. Så jag har inget att skylla på om jag inte använder den. 

Vi på badis brukar sitta och fantisera om att ordna en fest för bara oss "tjejer". En fest där vi ska klä upp oss i det finaste vi har. Jag är nog inte ensam om att ha köpt den där klänningen eller skorna som bara ligger där i garderoben ifall att...Och att få sätta upp håret och få sminka sig riktigt mycket. Det vore som att spela lite teater eller att gå på maskerad. För visst vore det roligt att få känna sig riktigt kvinnlig nån gång. Jag tillhör ju jeansfolket annars. Och nere på badis så klär man minsann inte upp sig. Sen bor vi ju i en liten stad där man inte bör sticka ut. Så då gäller det att inte synas för mycket. Jätte barnsligt eller.........?

Ikväll ska jag träffa ett litet gäng tjejer för första gången. Fick ett trevligt telefonsamtal igår där jag blev bjuden att få träffa några fler som har fått beskedet bröstcancer. Vi har ju mycket gemensamt, dessutom kan vi vara stöd för andra som kommer att få vara med om detta tråkiga. Det är första gången som de har en träff vilket är skönt för då får jag vara med från början. Ett fantastiskt bra intiativ. Berättar i morrn hur det var.

De flesta flickor skulle inte drömma om att göra de saker de drömmer om.

                                

 

 

 

 

 

Nyrik

Jag måste berätta nåt skitkul som har hänt. Jag har vunnit i en tävling där första priset var att alla de som följer min blogg ska få en valfri weekend vart man vill......Oj, har ju lite svårt för att ljuga April, April.

Har faktiskt inte blivit lurat än. Försökte på Facebook med att säga att Peter Stormare skulle besöka vår fina relaxavdelning på badis i morrn. Men det var ingen som gick på det.

Igår fick jag två femmor på Harry Boy. Kanske lika bra det för hade jag fått in sju rätt så hade ju ingen trott på mig ändå. Inte idag. Men jag blir så himla glad över att ha vunnit knappt 100:- Tro hur glad man då skulle bli om man tog och vann några hundra tusen. Har sett på Bingo Lotto några gånger och stör mig så in i nordens på alla dessa som vinner, men knappt drar på munnen. Eller de som ringer in och vinner men knappt säger tack. Har de redan så mycket pengar eller blir de chockade.

Kommer ofta tillbaks till min barndom här på bloggen som ni säkert har märkt. Kom idag att tänka på vad jag hade för dröm och längtan efter då jag var ung. Mina kompisar ville alla ha en häst. De köpte en massa hästtidningar osv. Men själv kunde jag inte alls förstå det. Hästar var ju några stora djur som man använde till att dra hem hö eller timmer från skogen. Dessutom var jag lite rädd för dem. Nä, jag ville ha en apa. Det var de gulligaste djur jag visste av. Här nere kommer en bild på en härlig apa som vi träffade på en av våra resor i Thailand.

I morse så gjorde Kung Bore ett Aprilskämt genom att pudra marken vit, men nu är allt borta. Ha nu en fin Söndagseftermidddag. Kramis.

                        

 

Nyare inlägg