BADTANTEN

Väntar på besök av några arbetskamrater bl.a en jätte härlig tjej från Kosovo. Då hon började jobba hos oss var hon inte så jätte bra på svenska språket. Men oj så roligt vi har haft tack vare det. Hon har verkligen humor så vi har kunnat skrattat  åt allt som har blivit tokigt. Vi brukar spola av golven inne i duscharna med jämna mellanrum. På en av de första arbetsdagarna så bad jag henne att gå in och spola. Hon blev borta rätt länge så jag gick och kollade vad hon gjorde. Jo, där går hon runt och spolar i alla toaletter.

Hon bestämde sig för att hon skulle försöka vara så svensk som möjligt då hon kom hit, så en jul smakade hon på julskinkan. Så står vi en dag nere på badet och hon säger till en kollega att hon har en fläck bak på båda stjärtarna. Nej, det heter bak på skinkan. Va, är det skinkan och det har jag ätit. Ni skulle ha sett den minen. 

Svenska språket är inte lätt. Några ord som jag tycker är konstiga är tex kalasbyxa. buksvåger, kroppkaka, urinvånare och fjärilskotlett. Hur tokigt låter inte det om man inte är så haj på svenskan. Kul att få lära känna människor från andra kulturer och som har en annan religion. Nä nu ska jag sätta på kaffet. Ja just det "sätta på" kaffet. Men det blir ingen skinkmacka till.

Det blir kanske lite mycket tutt prat, men jag måste få surra av mig lite. Många frågar mig - Hur känns det? Svaret är att det känns overkligt och konstigt. Fattar inte att det är på grund av cancer jag har varit med om detta. Men jag har ju inte samma saknad efter mitt bröst som andra har, som får vänta ett år innan de kan få ett nytt. Innan operationen skojade vi och sa att vi måste ju ha en begravnings cermoni för mitt bröst. Så då döpte vi dem till Piff och Puff. Och nu har det nya fått ett namn så de heter Piff och Paff. Det är viktigt att få skratta även när det är sorgligt. Vi är alla naturbarn och då är det lika nära till skratt som till gråt. Livet är alldeles för viktigt för att man skall kunna tala allvarligt om det. Ha nu en fin Måndag ♥

 

Tog den första riktiga promenaden på fyra veckor. Gissa om Lennart var lycklig. Han brukar alltid komma 10 meter efter mig. För jag har en sån jäkla fart då jag går men nu var det lite myrsteg. Jag var som Hack i hälinen. Förresten vet ni att en chokladmuffins innehåller 470 kalorier och man behöver 105 minuters promenad för att göra sig av med dem. Men vänta bara, även den starkaste får ta i då han skiter.  

Satt nyss och kollade i en resetidning.  Också ett friskhetstecken. Blev lite sugen på Dubai, läste att det är olagligt att visa passionerat beteende offentligt i Dubai????  Men Aruba vore väl nåt eller Vietnam. Man kan ju alltid drömma. Jag tycker att halva nöjet med en resa är att sitta och kolla och planera innan. Språket är ju inget problem för det vanligast ordet i världen är OKEJ och den näst vanligste är Coca Cola. Så då klarar man ju sig. Vi har rest en hel del och känner att vi vill fortsätta med det. En dag kanske man känner att en liten stuga vid en insjö vore det bästa. Men inte än.....    

Det är inte så ofta jag kommer ihåg vad jag drömt om på natten. Men i morse gjorde jag det. Inte för att jag drömde nåt läskigt eller så. Men jag drömde om människor jag aldrig mött och platser jag aldrig varit till. Jag kan tydligt beskriva hur framförallt några kvinnor såg ut. När jag besökte de här platserna i drömmen så kändes det inte alls främmande. Ni har säkert också varit med om att man i ibland får den där känslan att det här har jag varit med om förut. Eller den här människan har jag träffat förr. Kan det vara i en tidigare dröm? Det kanske är så allt är förutbestämt. Det är kanske därför vi klarar av svåra situationer. Vi är lite förberedd utan att veta om det. Oj, nu blev jag lite djup. Idag måste jag bara ut och få massor av frisk luft. Om jag så bara ska stå på vår tomt och tokandas.

Har varit och uppvaktat min svägerska. Måste säga att jag gruvade mig lite. Visste att det var en hel del folk där. Tänk om de skulle säga " fel" saker till mig, eller stirra på mig för att se  hur man ser ut med en ny tutt. Och jag vet att jag har så lätt för att börja gråta. Men det gick så BRA. De var nog mer oroliga, visste inte riktigt vad de skulle säga eller fästa blicken. Men då jag nu gillar prata så löste det sig ändå. Men nu blir det mys i soffan framför TV:n. Läste nåt kul angående bröst.Kolla här : Det finns tre sorters bröst:

I 20-års åldern har kvinnan bröst som är som meloner - runda, fina och fasta.

Runt 40-års åldern är brösten som päron - fortfarande fina, men lite hängiga.

Efter 50 blir brösten som lökar, för när man ser dem börjar man gråta.

                      

                                             

Blev en liten sovmorgon idag. Såg en rysare på TV igår. Fy vad jag blir arg då manusförfattaren inte kan komma på ett vettigt slut på filmen. Där sitter man uppe till närmare tolv för att få se vem den onde var. Men man är lika oviss då filmen är slut. Nu är jag ju ingen älskare av rysare, men däremot så tror jag på det övernaturliga. Älskar programmet det okända. Jag tror att vi alla har en skyddsängel med oss. Men nu då jag fick cancerbeskedet då höjde jag rösten och sa - Nä nu jäklar får du skärpa dig, vad har jag gjort för fel? Jag vet att hon inte är större än 1.40 står alltid på min vänstra sida. Brukar klappa henne på huvudet ibland och säga att hon sköter sitt uppdrag perfekt. Men nu............ Men om jag jag tänker efter så har jag inte varit sjukskriven på tio år. Då bröt jag lill fingret, då jag cyklade omkull (hade ju inte ens hjälm) Så jag behåller nog min skyddsängel ändå. 

Så har Fredagen oxå rullat iväg. Trodde att jag skulle tycka att dagarna skulle  kännas långa nu då jag är hemma. Men det tycker jag inte. Idag har jag renskrivit alla frågor som jag ska ta med mig till läkaren i Umeå  då jag ska på återbesök på Onsdag. Det har ploppat upp en massa funderingar nu sen jag kom hem. Kommer jag att kunna träna som förr? Tål jag värme och kyla? Får jag tillbaks känseln?  är en del av frågorna. Då när jag var ny opererad var det viktigaste att det inte hade spridit sig till lymfan, och att jag hade fått en ny konstruerat bröst.

Freagsmys Tänk vilket prat det är om det. Jag älskar oxå Fredagsmys. Men tänker på alla som kommer hem till en tom lägenhet/hus. Ingen att mysa med. Där sitter vi alla i personalrummet och berättar om allt gott vi ska äta och dricka då vi kommer hem. Så tacksam jag är att jag har nån att komma hem till.

Läste i en annan blogg om hur viktigt det är att efter barnafödandet inte sluta sminka och klä upp sig. Och det instämmer jag i. Likaså vi som har kommit upp i min ålder. Varför sluta bry sig om hur man ser ut bara för att man tror att man har sitt på det torra. Gäller även männen så klart. Har själv sett hur många efter skilsmässor plötsligt piffar till sig. Varför gjorde de inte det innan. Jag vet att skönhet inte sitter på utsidan utan viktigast är insidan. Men håller ni med mig? Ha nu en skön kväll och mys på av bara den.

Det finns vissa saker man bara inte kan leva utan. Och det är för mig öronproppar. Har införskaffat mig nya, rosa den här gången. För har man en skördetröska i samma sovrum, då är det ett måste. Men ibland så trillar de ur öronen, det är normalt inget problem bara leta igen dem och in i örat tillbaks. Men..... nu är jag för tillfället liksom lite ovig, och då önskade jag att man kunde klicka på en resign knapp. En knapp där man fick liksom börja om från början. Radera bort några månader ur ens liv. Men om jag tänker efter så vill jag nog inte radera bort hela månader bara lite fläckvis.

Just nu längtar jag ner på badet igen. För på Fredagsförmiddagarna kommer Dagcenter och särskolan och badar. Och de förgyller verkligen hela dagen. Så underbart att spontant få pussar, kramar och komplimanger. Tänk att klockan åtta på morgonen få höra - Vill du gifta dig med  mig och sen en kyss på handen. Även om den kyssen var blandad med både saliv och snor. Så blir man så glad. Sen går det som en dans att  skura toaletter. Nä nu ska jag väl försöka göra nåt vettigt av den här dagen oxå. Fredagen den trettonde.

♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣♣

Kände mig riktigt pigg idag så jag övertalade Lennart att följa med till Ikea.  Ni som känner mig vet att jag brukar alltid ha en sån jäkla fart då jag går eller vad jag än ska göra. Men nu har jag ju i flera veckor fått gå fram med snigelfart. Och oj vad jag har upptäckt många nya saker......Allstå många saker som måste bli nya. Det är dåliga tapeter, lister som är lösa och slitna möbler m.m. Så det fick bli Ikea. Men jag upptäckte att jag var som en främmande fågel då jag kom ut bland folk. Har ju gått här hemma och pratat mest med mig själv. Kände mig helt bortkommen. Sen blev jag så jäkla svullen igen, kändes som att jag var helt uppblåst. Jag blundade då jag satt i bilen hem och låtsades att jag var Dolly Parton. Men nu är den känslan borta. Samma gamla Annika igen. Förresten alla möbler på Ikea har ju ett namn. Det är Bokhyllan Billy, soffan Berit osv. Tro vad Annika är för möbel. Eller det är säkert en kastrull. Hör att det har börjat blåsa som bara den ute. Det kanske är en ny storm Kan det vara Annika den här gången. Nä nog surrat nu. Det får bli en tidig kväll. Natti, natti.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Nu saknar jag fikarasten nere på badis. Förmiddagsfikat är den bästa. Det är då vi kan sitta tillsammans och försöka lösa världsproblemen, beklaga oss, prata lite skit, skratta och ibland gråta. Vi lär känna varandra lite mer varje dag. En väldigt viktig stund på dagen.

99% av alla våra besökare är helt underbara, men den där sista procenten kan ju förstöra en hel hel dag. Jag har ett väldigt varierande jobb. Där vi växlar mellan att jobba i reception med allt det innebär och att städa. Då vi står i kassan så visar folk respekt. De ställer frågor och lyssnar. Man blir sedd. Men så tar jag en golvmopp i handen och då förvandlas jag plötsligt till nåt som katten har släpat in (tycker 1%). Jag har fått kommentarer som - Jobbar du här eller städar du bara? Eller - Ha,ha jag trodde det bara var invandrare som städade. Men det är ju egentligen synd att vissa har sån otur då de tänker.

Men nu nåt bra. I morse då jag hade duschat tog jag och granskade mig ordentligt. Och vet ni vad. Jag ser nog inte så jävlig ut än då. Nu börjar det likna nåt. Lite justering så blir det nog stranden i sommar. Ni undrar säkert hur det ser ut med ett bröst som har levt i drygt 50 år och ett ny konstruerat. Jo, de har gjort ett lyft på mitt friska så det ska se så lika ut som möjligt. Bra va. Så utseende mässigt blir det nog bra. Men det är ändå konstgjort. Men jag ska nog aceptera det oxå nån dag.

Visst är det viktigt att ha nåt att se fram emot. Vi har köpt biljetter till Black Sabbath den 25/5 Stockholm Stadium. Men läste just att Tony Lemmi gitarristen har fått lymfkörtelcancer. Så nu är det bara att hålla tummarna att det inte är så allvarligt så det blir inställt. JÄVLA CANCER. Men vi har fått en resa till London i Mars av våra fantastiska barn. Vi ska åka tillsammans med barn och barnbarn. Ska bli så kul. Så jag har ju flera saker att se fram emot nu i vår.

Inget ont som inte har nåt gott med sig. Det känns som att jag har fått en hushållerska.  Lennart har aldrig lagat mat m.m det har liksom varit mitt revir. Men nu de här veckorna så har jag ju inte haft nåt val. Han måste bara få försöka. Och han är sååå duktig. Dessutom gör han det bra som står ut med Häxan Surtant. Så kändes det idag. Jag skulle sätta upp håret. Men det gick inte, fick inte upp armen tillräckligt långt. För då hade jag väl fått inplantatet i armhålan. Bad om hjälp- Men där gick han bet.... Ja tillslut blev det väl nån slags knut där bak i nacken. Och då såg jag även ut som Häxan Surtant. Irriterande även att ha hjälp med duschning. Måste ha en sport BH i 7-8 veckor dygnet runt. Den knäpps där bak. Jaha och hur lätt är det att knäppa då man inte får lyfta på armen. Slut gnällt för idag.

Ja så var månen full igen. Han super till en gång varje månad. Såååå vackert. Men......Där ligger man och kan inte sova. Är det fler än jag som blir påverkad av fullmåne? Det är då man ligger och grubblar på allt möjligt. Varför fick jag cancer. Tillhör absolut inte riskgruppen. Vad jag vet finns ingen i min släkt som har haft det tidigare. Har aldrig stoppat i  mig hormoner. Varken P piller eller östrogen. Är det nåt i min miljö? Har jag ätit fel? Jag tror på hälsokost så jag har stoppat i mig en hel del. Men mest sånt som innehåller mineraler,vitaminer och omega. Alkohol? Jag dricker måttligt. Visst blir det nåt glas vin på helgen ibland. Öl älskar jag. Men missbrukar verkligen inte. Ska ju upp till Umeå den 18/1 och då har de svaret på vilken typ av cancer det var. Förresten så har jag skänkt mitt bröst till cancerforskningen. Fick skriva på ett papper om att det var okej. Snacka om att hjälpa Rosa bandet. Känns riktigt bra. För  det känns lite konstigt att inte veta vad de gör med bröstet.  De kanske bara slänger det i soporna. Eller blir det mat till försöksdjuren. Nej nu ska jag rycka upp mig. Tittade mig i spegeln och såg ett spöke. Dags att fixa sig så man inte ser så sjuk ut. För det är jag inte.

"Átt klaga är som att gunga gungstol. Du kommer ingen vart men man har nåt att göra under tiden" Idag tog jag mig en liten promenad. Aj,aj det kändes inte så ba i bröstet, men skönt med luft. Sen var jag till Vårdcentralen och tog bort tejp och de stygn som måste plockas. Det såg bra ut. Behövdes bara tejpas ihop på ett ställe där det glepade. Försökte få tag på kvinnan nere på banken, men hon var inte anträffbar idag. Typiskt. Ett nytt försök i morrn.

Jag har lite dåligt samvete över hur jag har betett mig då många i min omgivning mått dåligt. Det är både vid sjukdom och vid olika sorger då anhöriga gått bort. Jag trodde att jag förstod, iallafall lite hur de hade det. Sa säkert fel saker ibland och gjorde dom ledsna. Varför brydde jag mig inte mer. Nu förstår jag så mycket mer hur jäkla dåligt de har mått. För jag är verkligen inte värst drabbad. Men jag lovar att från och med nu så kommer jag att ha så mycket mer förståelse. Även om ingen sorg är den andra lik. Men lite har jag väl lärt mig. Fast jag är inte på långa vägar färdig med mitt "sorgearbete" än. Har så nära till tårar hela tiden. Tycker lite synd om mig, och är arg över att just jag blev drabbad. Ändå vet jag att jag kommer förmodligen att bli helt frisk. Kommer bara att se lite annorlunda ut.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändras varje dag. Men ibland blir det inte detsamma mer.

Måste få berätta om vår Kinaresa som inte blev av och som vi blev blåst på pengarna. Innan mitt cancer besked så hade vi då betalat 33.000:- för en tema/grupp resa till Kina. Vi betalade då till de som arrangerade resan. Men så fick jag veta att jag skulle opereras. Men innan hade jag kollat upp att vi hade ett fullgott avbeställnings skydd. Vi har ett allkort i Handelsbanken och då ingår det rese och avbeställningskydd. Genom vårt eget försäkringsbolag har vi bara reseskydd. Så jag ringer ner till banken och kollade om det räckte med detta avbeställningskydd, Och de svarade att det räckte så bra. Ja så fick vi avbeställa resan. Då kommer chocken Ni har inte betalt direkt till resebyrån och då gäller inte  försökringen?????? Det sa de inget om på banken. Och detta var ju en verkligen arrangerad resa där både svensk och kinesisk resebyrå var inblandade. Har nu försökt få ett svar från researrangören om vad som har hänt med de pengar för husrum och mat som vi betalt. Och de borde ju oxå ha nån försäkring så de inte förlorar pengar då sånt här händer.Har de gjort sig en hacka på min olycka? Får jag nåt svar då? Nix. Banken har lovat att vi ska få lite kompensation för missföståndet. Så jag ska ringa dem idag så vi får höra vad de har tänkt. Får kanske en fin Ballografpenna. Det fick jag en annan gång då de istället för att sätta in min lön drog pengarna från kontot. Förjävligt. NÄ nu ska jag vara hård. Det ska jag ta itu med idag.

Tre veckor i ryggläge. Jag som aldrig sover på rygg annars. Får kliva upp flera gånger på natten och ta mig en promenad runt i huset för att sen kunna somna om. OSKÖNT. Tänk om jag aldrig kan ligga i fosterställning igen.

Men nu nåt lite mer positivt, visst ser man att det har börjat bli lite ljusare på morgonen. Känner att jag går nog mot en ljusare framtid trots allt. Ska nog gå ut och få lite frisk luft senare idag.