Gav stavarna en chans till i går kväll. Äntligen så är vi överens, vi kan gå i takt. Men måste fixa ljuddämpare till dem. Då jag går på asfalten så smäller det  varje gång jag sätter ner dem. Folk vänder sig om och ser förskräckta ut då jag rusar fram. Jag stör nog den fridfulla promenaden för många. Så jag valde en grusväg. Då ser jag cirka femtio meter framför mig en herre på minst 80 +. Han har på sig en sån där träningsoverall man hade på 60 talet sen har han pannband och knallröda gympadojor. Dessutom går han utan stavar. Så mitt mål blir att susa förbi honom med ett leende. Men det går inte....Jag nästan små joggar med stavarna, men han ligger hela tiden minst  femti meter före. Då mitt flåsande börjar överösta stavarnas oljud så ger jag upp. Det blev en fortsatt lugn promenad. Efter ett tag så vänder gubben och jag möter honom. Jag låtsas inte se honom, jag gnmuggade ögonen som att jag hade fått nåt i dem. Men jag såg nog ändå att han log med hela sitt rynkiga ansikte. Inte svettades han heller, var det pannbandet som tog upp svettdropparna eller...... Ja,ja trägen vinner. 

Måste bara få berätta nåt roligt mitt barnbarn sa till sin pappa efter hans fest i Lördags. Hon frågade vilka som hade varit där och då han berättade att bl.a en tjej från Gymnasietiden var med så frågade hon: Hade hon BH på sig????

 Nä inte har jag tid att sitta här. Nu är det två sena kvällar nere på badis som gäller, så då får man allt  göra sin sysslor här hemma på morron.