Om

 

 

  MIN VARDAG              .                



Den här bloggen har jag tänkt ska handla om mitt liv. Ett liv som efter ett tråkigt besked förmodligen inte kommer att vara sig likt. 2011 opererade jag bort ett bröst då jag fått bröstcancer. 

Jag kommer att skriva om allt som händer i vardagen sorg som glädje. Allt som händer på en simhall där jag arbetar, alla fantastiska människor jag möter där dagligen.

Är numera gift med Lennart som jag har varit sambo med i närmare 40 år. Vi har två barn Malin och Staffan, två härliga barnbarn Linnea och Emelie. Har alltid gillat att skriva. Nu får det bli i min blogg där jag surrar om allt jag funderar om i livet. Humor är jätteviktigt. Att skratta är rena hälsan.

                                                                                                                                    

Presentation

Senaste inlägg

Kategorier

Min vän Snöbjörn

Jag brukar inte tycka om då man säger att kärt barn har många namn. Men det finns undantag, som tex "Snöbjörn".  För den kallas ju även för Snösläde, Snöräv, Snöstyrare, Snölasse, Snöråka, Snöskjuta, Snöförare, och Takräv. Hur ska jag ha klarat denna vinter utan den. Ja, jag skriver jag för L. har varit sjuk i vinter så det är mest jag som har fått tagit hand om snön. Men i morse då det var dax för en snösväng igen upptäcker jag att den har gjort sitt. Den var sprucken på flera ställen och så vind och sned att hälften av snön blev kvar. Ungefär som då en traktor inte sätter ner skopan ordentligt. Hmmm...hände detta i natt? Såg då inget konstigt i går då jag skottade. Men även en Snöbjörns liv har ett slut.

In och googla för att kolla vart närmaste inköpsställe finns. Det var då jag upptäckte att det inte är alla som säger Snöbjörn. Fick inget napp på min sökning. Men då jag sökte på Snösläde fick jag fram att närmaste återförsäljare är Sundsvall 5 mil bort....och lagerstatus SLUT. 

Det sägs att har man silvertejp så klarar man sig utan gubbe...Nu tror jag jag väl inte riktigt på det men...just idag funkade det så bra så. Så efter lite omplåstring så hänger min vän Snöbjörn kanske med vintern ut. En vinter som vi sent ska glömma.

Just då jag stod där på knä och kände mig lite ledsen över att min vän Snöbjörn snart skulle lämna mig och sååå jäkla less på vintern så hörde jag nåt som fick mig att stanna upp. Några Talgoxar sjöng högt och tydligt ut sina lockrop.  Oh...vilken lyckokänsla jag fick i maggropen då...Här gnäller jag över att det är snö fast det är vinter. Vad spelar det för roll att det är 130 cm snö då det BARA är 130 dagar kvar till Midsommar. 

 Då vårt fågelbord har snöat över så får jag mata mina små vänner i Äppelträdet istället.

LIVET ÄR INTE DE DAGAR SOM GÅTT, UTAN DE DAGAR MAN MINNS


       KRAMELIKRAM

Sanna vänner


"Ingen bidrar i så hög grad till underhållning i ett sällskap, som de som inte är där"

Kom att tänka på detta i natt då jag kröp ner i sängen efter en toppen trevlig kväll. Vi är några "tjejer" som träffas ungefär varannan månad för att äta och dricka gott men framför allt prata, prata, prata...skvallra......Tänk att vi kan sitta i 7 timmar och prata konstant.....Inte en tyst minut. Visst är det fantastiskt. Då vi är på jobbet så har vi under de sju timmarna hunnit med både en lunchrast och ett par fikaraster för att vi  måste vila huvudet en stund från allt surr. Men se det behöver  vi inte dessa kvällar...
Jag är sååå lycklig över att jag har så fina vänner. Trots att de vet nästan allt om mig så gillar de mig ändå. Man ska vara rädd om de vänner man har för det är så sant som det är sagt att "du kan få en ny vän, men inte få en gammal" För att kunna behålla sin vänner är ju en större konst än att vinna dem.

Vi har många kunder på simhallen som inte kommer för att bara träna utan även att få prata, att få bli sedda, nån som säger hej till dem. Dessa människor är oxå mina vänner. För det finns egentligen inga främlingar, bara vänner vi inte känner. 
Oj, vad jag låter förståndig nu då plötsligt...

Nä nu jäklar ska jag iallafall ta och vila skallen en stund. Tror bestämt att jag har fått tinnitus efter gårdagen.

                     
                                        Bildresultat för vänner bilder tecknade



          KRAMELIKRAM 
                                      



Skidutflykten

Tänkte att nu ska jag inte skriva nå mer om snön. Men satt och funderade lite på hur vintrarna var då jag var barn. Då var det ju alltid mycket snö. Så minns då jag det, iallafall den gången vi skulle åka på en skidutflykt.

Den var planerad sen långt tidigare så trots att det kom en decimeter snö på natten innan så ställdes inte utflykten in. Skidspåret hade alltså nästan snöat igen så vi fick allt turas om att spåra. Det var rätt så kämpigt då skidorna inte var såna där lätta av plast som de är idag. Dessutom hade jag fått ärva både skidor och stavar av mina systrar som var betydligt längre än mig. Så då jag höll i stavarna så hade jag händerna ovanför öronen.

Så var det då min tur att åka först och spåra. Det gick riktigt bra de första 100 metrarna då det  var en raksträcka. Men så kände jag nåt som bara inte får hända.... som en blixt från en klarblå himmel så blev jag så där akut kissis som man kan bli då man blivit kall. Vad gör man då...i ett skidspår...och ett par såna där heltäckande täckbyxor med hängslen som knäpptes uppe vid axlarna? Nu gällde det att snabbt komma på nåt. Då jag alltid har haft lätt för att ta snabba beslut så beslöt jag mig för att låtsas ramla. Trots en raksträcka så råkade mina skidor komma i kors och jag la mig på sidan i spåret. Jag tittade på mina kamrater bakom mig och vinkade att de kunde fortsätta. -Jag klarar mig och kommer efter, sa jag.

De fortsatte och jag kravlade mig upp och tog sikte på en stor gran en bit bort. Nu spelade det ingen roll om jag var smart eller kvicktänkt. För hur i hela friden får man av sig ett par byxor i en meter snö och ett par skidor på fötterna?

Om jag valde att stå med benen lite ihop för att kunna dra ner byxorna så skulle jag ju kissa på skidorna. Eller så ta av mig skidorna och kissa med snön upp över rumpan. Nu föll valet på det första alternativet....Gissa om jag borde ha haft valla för kladdsnö med mig efter detta.

Men jag kom iallafall fram till mina klasskamrater då det var dax för fika.  Ni vet varm choklad och den där eländiga Apelsinen som alltid skulle med av nån anledning. Hur kladdig var man inte om fingrarna efter den fikastunden. Pappers servetten som mamma skickat med hade ju jag liksom använt till nåt annat strax innan. Så det var bara att stoppa in de kladdiga fingrarna in i Lovikka vanten.

Men en fin skidutflykt som jag aldrig glömmer blev det ju trots allt.

 Nån bild då jag åker skidor hittade jag inte men väl en där jag står med min ena syster och har de berömda Lovikka vantarna på mig.

                                 KRAMELIKRAM

                                            

Helt insnöad

Visst var jag skitglad över de där solstrålarna som kom in genom fönstret en kort stund i helgen. Men det var verkligen bara en kort stund för nu börjar jag tappa tålamodet.... Den som skrev texten till "jag ser det snöar, det var väl roligt hurra" Han skulle jag vilja ta ett snack med. För nu är det inte roligt längre. Och den där Kung Bore måste vara en riktigt ond en...Varför ska all snö komma precis där jag bor? Dessutom ska det komma upp till 40 cm till de närmaste dagarna. STOPP!!! Nu har vi inte plats för mer snö på vår gård och vår gata ser mer ut som en upptrampat ko stig.


Tant Astrid var ju väldigt klok och hon skrev ju bl.a " Det blir ingen sommar om nån inte sätter fart" Så efter lite funderande så har jag svaret.
 Nu åker trädgårdsslangen fram och på med varmvattnet....för här ska vattnas gräsmattor så jag får lite fart på sommarn.
Man vill ju inte vara en sån där sur pessimist som gör möjligheterna till svårigheter utan en optimist som gör svårigheter till möjligheter

Vi hörs väl av snart igen om jag inte har snöat in helt och hållet. 

                                KRAMELIKRAM




Delad glädje är dubbel glädje

För en liten stund sedan så fick jag en sån där lyckokänsla i maggropen som jag brukar få vid den här tiden varje år.....Den första solstrålen sen lång tid tillbaks kom in genom vårt fönster. Vårdkasberget står under flera månader liksom i vägen. Jag ropade på Lennart och han mumlade nåt som typ: Ja,ja då går det åt rätt håll. Är det bara jag som känner sån glädje över att få in lite sol i fönstret. Ska jag kanske öppna fönstret och skrika min glädje rakt ut? Nja, ingen höjdare kanske. Det var då jag kom på det.....Bloggen.

Det är ju här jag kan skriva av mig och dela med mig av alla min känslor. Vilken tur att jag inte gjorde som jag hade planer på, att grävde ner "Badtanten" i en av de fruktansvärt stora snödrivorna vi har detta år. Men det är klart... om jag hade gjort det så hade hon ju ändå tinat fram nu då solen återvänt......

Nu var det inte bara i maggropen det kändes bra utan i hjärtat oxå. Jag kände att jag har ju faktiskt saknat min Blogg. Så här sitter jag nu och försöker förmedla den glädje jag känner över att ha vaknat till liv igen. Om delad glädje är dubbel glädje så är ju delad sorg halverad sorg. Så här kommer jag nu att fortsätta att surra på  som vanligt.

Men det får bli lite senare för nu ska jag ut och njuta av ljuset. Måste bara få dra en liten historia först.

 Det var ett par som satt på restaurang för att fira sin 50 åriga bröllopsdag. När de sitter där så säger mannen:

- Jo, nu då vi varit gifta så länge, så kan jag ju ta och erkänna en sak.

- Jasså, säger gumman, och vad är det då?

_ Jo, säger gubben, jag är färgblind.

- Okej, jag har också en sak att erkänna, säger gumman....jag är inte från Borås, jag är från Gambia.

 Det är fler än jag som längtar till våren. Vi har två Rådjur som kommer varje morgon och tjyvar lite fågelfrön. Har funderat på att bjuda dem på en kopp Gevalia då man nu får oväntat besök.

                KRAMELIKRAM

Hårfint

Har ni kommit hem från frissan och gråtit nån gång?

 Det var i början av 70 talet och jag hade träffat världens snyggaste kille som pluggade på Sjöbefälsskolan och kom från Göteborg. Fattar ni vad häftigt! En kille som inte kom från landet eller från stan utan från Göteborg som låg sååå långt bort. Dessutom den härliga dialekten och inte minst en blivande sjöman. Jag var så mallig och lycklig men min bästis tyckte att jag plötsligt hade blivit så konstig och larvig. Jag var helt säker på att hon bara var avundsjuk, för hon hade ihop det med en grabb från stan. Hur häftigt var det på en skala?

Vi hade bestämt att gå på Disco på Lördagen och jag hade fixat sovplats hos min faster som bodde inne i stan. Själv bodde jag ju nästan tre mil inåt landet. Vad jag skulle ha för kläder hade jag noga tänkt ut men.....håret!!! Skulle ha varit så roligt att få kosta på sig att gå till en riktig frisör. Oftast var det min mamma eller tanten inne i byn som permanentade och klippte det som behövdes. Jag visste att det kostade jätte mycket att gå till en riktig frisör och min mamma hade det inte så gott ställt.

Jag tog mod till mig och la till stora charmen innan jag frågade om jag kunde få gå till en riktigt frissa inne i stan. Det lyckades så jag beställde tid hos den trendigaste frisörsalongen Fredagen innan. Men OJ så jag ångrade mig sen. Jag hade väntat mig en ung snygg frisör med modernaste frisyren. Men icke...En i mina ögon gammal kärring med en knut bak i nacken kom med permanentvätskan och saxen i högsta hugg. Vi brukade kalla denna frisyr som hon hade  för Pingstvänsknut då vår Söndagsskolsfröken alltid hade snört ihop sitt hår på detta sätt. Hjälp! Jag hade nog blandat ihop namnet på frisörsalongerna. Hur skulle detta sluta?

  Resultatet blev precis som jag befarade. Jag såg ut som en hybrid....en korsning mellan ett Gotlandsfår och en Dvärgpudel.....Jag betalade mot min vilja och sprang till bussen och försökte göra mig osynlig. Sen satt jag hemma och grät hela helgen och lyssnade på kavalkad på radion istället för Discot.....Vad är väl en bal på slottet....

Undrar just om Göteborgarn hade en trevlig Lördag? 
Det sägs att det hänger på håret. Men nog är en snygg insida viktigare❤
                         KRAMELIKRAM                                           

Det är som det är

Nog pratar vi bra konstigt ibland. En kille från Eritrea som jobbar hos oss ställde en klurig fråga då han satt inne i personalrummet: Nu måste ni förklara vad det är ni säger för nåt? Ni säger: Du är som du är..... det blir som det blir.....det är som det är. Är det inte självklart? Måste ni påpeka det för varandra?

Jag hade inget svar just då. För visst är det väl ändå några rätt onödiga meningar. Han undrade oxå varför vi säger att vi är fett mätt fast vi bara ätit en sallad. Ni säger att ni är PÅ simhallen fast ni är I simhallen.

Nu åkte min telefon fram och jag började googla på ett bra svar. Så här står det i Wikipedia: Det finns vissa tumregler, t.ex att man använder ordet PÅ i samband med namn på geografiska platser som har kontakt med vatten, t.ex öar, näs, stränder och uddar. Alltså bor man  PÅ Gotland men Göteborg. Men man säger även att man sitter PÅ pallen men då det gäller fåtöljen så sitter man I. 

Han sken upp lite och sa: Ja,nu förstår jag kanske. Vi bor alltså PÅ Härnön som ligger I Härnösand.  Jag sätter mig PÅ pallen istället för I fåtöljen.   Men om jag väljer soffan då?....Jag funderade ett bra tag och kom bara på ett svar. Du får välja...antingen sätter du dig I soffan eller PÅ soffan.

Nu rynkade han pannan och undrade varför vi måste krångla till det?                      Jag svarade: Det är som det är....

Men hur helgen blir det vet vi inte. Men vi kan ju alltid hopas på lite sol. 

Men en liten Fredags fräckis måste vi ju ha först:

Lärarinna frågade sina små elever om de visste varför Kon har så långt ansikte. Klassens blygaste reser sig, tar ett djup andetag och förklarar:

Om fröken blev dragen i tuttarna två gånger om dagen, men bara fick träffa en karl en gång om året så skulle hon nog också vara rätt lång i ansiktet!


                               PUSS OCH KRAM

 


Comeback

Nu har jag varit osynlig i ett par månader. Iallafall osynlig här på bloggen, men tro inte att ni slipper mig. Nä nu känner jag mig taggad igen. Trots det tråkigaste väder man kan tänka sig ute så känns allt bara finemang. Sist jag skrev så hade vi nyss kommit hem från vår Norrlands tripp men vi har hunnit med en tripp till Kreta oxå i slutet av Augusti så inte ska då jag klaga.

Jooo, förresten så måste jag bara få klaga på den dåliga sikten. I morse då jag paketerat in mig i klumpiga regnkläder och dragit åt huvan det som gick och sen bökat mig upp på cykeln och satt mig på den iskalla sadeln så var det bara att sätta fart ner mot badis. Det var nu jag önskat att jag inte hade dragit åt de där snörena på regnhuvan så hårt eller iallafall haft en backspegel. Inte nog med att det är mörkt klockan 5.30 på morgonen så kunde jag inte vrida på huvudet. Utan så fort jag skulle se åt sidan så såg jag bara det där gråa fodret....varför måste de göra huvorna så stora?

Nu möter jag ju oftast inte så många människor den tiden på morgonen. Men just idag då jag trampade på i motvind och med regnet piskande i ansiktet och märkte att mitt flås inte är som det borde så känner jag hur det  börjar samlas en massa äcklig saliv i halsen......så jag tog i ända från tårna och harklar mig och slänger sen med huvudet så jag får iväg en ordentlig loska..... då ser jag nåt i ögonvrån....en annan cyklist. Faaan.....var hamnade den där loskan? Jag har väl aldrig cyklat så fort. Jag brukar ju aldrig spotta offentligt!!! Han lär ju inte ha känt igen mig i regnkläder men om jag stannat till på badis så lär han ju snart räkna ut vem som börjar den tiden på morgonen. Så det blev en liten extra cykeltur.... ett par varv runt simhallen....Hoppas på uppehålls väder i morrn och han inte läser min blogg.

Nämen kolla här....nu har jag verkligen kommit igång med bloggandet igen. Finns ju inget stopp då jag väl börjat.

Men vi syns snart igen. (Tack Palle för att du peppade mig i morse att börja skriva igen. Det blir en extra stor kram på Torsdag)

 Ja inte har det minsann gått nån nöd på mig i sommar 

Här sitter jag och bara njuter av allt gott som livet har att ge och laddar inför den kommande hösten och vintern.

         KRAMELIKRAM PÅ ER ALLA

Upp och ner i Norrland

Tänk vad mycket man kan hinna med på en vecka om man utnyttjar tiden. Vi gjorde som jag skrev i förra inlägget.... drog iväg med husbilen där solen skulle visa sig mest. Vi lämnade ett mulet och regnigt Härnösand och drog norrut. Då vi kom upp till Skellefteå och klev ur bilen så fick jag samma känsla som då man lämnat ett kallt och snöigt Sverige och kliver ur planet i ett varmt Thailand. Ni vet då värmen bara slår emot en. Så där blev vi första dygnet och kunde även njuta av en fantastisk solnedgång. 

Men vi har liksom ingen ro i kroppen så vi drog sen vidare norrut. Det blev Kalix som blev nästa stopp. Då vi besökt campingar söderut så möts vi ofta av oset från grillar, men nu möttes vi både här i Kalix och  i Skellefteå av en helt annan doft.....Surströmming. Men det stör inte mig för det är ju sååå gott.

 Fortfarande lika varmt  här i Kalix men det fanns lite mer att se runt campingen. Så två härliga dagar och inte en endaste mygga eller knott. Dessutom nästan ljust hela natten. Då vi ofta åker efter E4 från Sundsvall så ser vi alltid den där skylten"Haparanda 63 mil" Då kan jag inte låta bli att säga...men vi skiter i att stanna till hemma utan fortsätter dit. Men det blir ju aldrig så naturligtvis. Så nu då vi var så nära så måste vi bara åka till Haparanda. Där blev det ett besök vid Kukkolaforsen bla. Lennart tyckte vi skulle leta upp Systembolaget så vi kunde köpa lite öl. Men varför leta efter ett Systembolag i Haparanda då det bara var att köra över bron som går över Torneälven till Finland. Så det blev en sväng in i Finland oxå. Där kan man ju köpa öl på närmaste Ica om man vill.

Nästa stopp blev vackra Seskarö ute i Haparandas skärgård. Fortfarande lika varmt och underbart. Men vi hade ett ställe till som vi ville besöka och det var Storforsen som ligger i Älvsbyns kommun. Så nu bar det iväg inåt landet. Så otroligt häftig naturupplevelse. Men en vecka går fort och vi ville även hälsa på kompisar som  har stuga i Kittelfjäll. Det finns inga ord om hur fint det är där och i fjällvärden överhuvudtaget.

Då jag läser vad jag skrivit så ser det ut som att vi bara suttit i bilen och besökt campingar men självklart har vi gjort en hel del avstickare från de stora  vägarna och det är ju där guldkornen finns.

 Gissa om jag kände mig nöjd då vi kom fram till Skellefteå och det var så soligt och fint.

Solnedgången var bara så häftig och dessutom en ljummen kväll.

 Vi såg att det fanns ett museum längst efter E4 mellan Skellefteå och Piteå som vi ville se. Men vi åkte och åkte och trodde vi aldrig skulle komma fram. Men se det hade de tänkt på....

Fram kom vi till nåt så otroligt. Ett museum fyllt av ALLT. Vi visste inte vart vi skulle fästa blicken. Men det var skoj att gå där.

 Många vackra kyrkor har vi passerat . Denna i Kalix tycker jag är fin.

 Här vid Kukkolaforsen skulle jag kunna tänka mig att prova på forsränning. Verkar även skitskoj att fiska med bara en håv.. och fisk det fick dom minsann.

 Men däremot i Storforsen utanför Älvsbyn skulle jag ALDRIG vilja åka forsränning. En naturupplevelse som måste ses i verkligheten. Såååå mäktigt och vilken kraft. Undrar just om det skulle hjälpa med en livboj om man ramlar i? Tyckte precis att jag såg lite guld glimma i en av bäckarna där bredvid. 

 

Överallt finns det alltid något tråkig eller roligt som hänt.  Här på Seskarö var det en tråkig händelse 1917 som även har kallats den svenska revolutionen. 

Det gäller att se upp för rätt som det är så dyker det upp en Ren på vägen. De är ju inte ett dugg rädda för varken bilar eller människor så man får ha tålamod för de bestämmer själva då de vill gå vidare.

Vi stannade till för att käka lunch i en by vid namn Moskosel och där fanns det även ett rallarmuseum. Mycket intressant. Inget lätt liv de levde minsann. Här uppe och inåt landet var det ju Inlandsbanan som gällde. 

Nu vet jag vad som menas med Lappsjuka. För jämans så mycket skog det finns och det är lätt att man känner sig väldigt liten och övergiven. Men så kommer man fram till denna vackra vy.....Då bara älskar jag Norrland och husbilslivet men.....

 

En dag kanske vi måste byta ut våra cyklar därbak mot en rullator.

Jag har ledigt från badis även denna vecka men inte från mitt extrajobb. Men ska nog hinna med lite mer skoj i allafall innan allvaret börjar ....

           KRAMELIKRAM          

Hemester

Vi fortsätter att ha en hemester en vecka till. Det händer så mycket hemmavid som vi inte vill missa. I Helgen så blev det först Rockabilly på Brännaborg. Den årliga Kranz challenge gick av stapeln på Lördagen där publiken röstar fram den snyggaste bilen. Oj, så många fina dyra, välputsade bilar det finns.  Sen på Lördagens Cruising med över 2000 bilar. Det är verkligen många med tanke på att Härnösand inte är någon stor stad. Så i går var det Hill Climb  Vårdkasbacken. En rolig tävling där fordon indelade i olika klasser som bl.a veteranbilar, veteran motorcyklar och racerbilar tävlar mot sig själva. Det gäller att köra två lopp på en tid som är så nära varandra som möjligt. Alltså körde du superfort i första så gäller det att göra om den prestationen eller tvärtom. Avslutade kvällen med en tripp till vackra Viksjö för att kolla på ännu mer Jänkare. Sist men inte minst så har vi firat vår underbara dotter som igår fyllde 40 år. 

En dröm är att få äga en riktigt fin Jänkare som vi kan glida runt i en sommar. Men än är det inte försent. Ikväll börjar den årliga Stadsfesten där det är Stiftelsen som lockar oss mest och i morrn är det bl.a Magnus Uggla. Efter det så blir det nog en tripp med husbilen....vi åker där solen skiner mest. Så det kan bli var som helst i vårt avlånga land. 

Det är mycket som är bra med semester, men detta att bara gå runt och flina utan anledning eller gå runt och se sur ut åt ingenting det gillar jag. Bara få vara sig själv en stund. Kom på mig själv häromdan ståendes på köksgolvet och dirigera musiken från radion med diskborsten......Skulle nog inte se så bra ut om jag gjorde det i receptionen nere på badis.

Så nu fortsätter jag att bara vara ett tag till.  Jag säger som Ernst  "Jag vill ha sommar över hela kroppen och inte bara doppa tårna i den"

  Har lånat denna bild från helgens cruising i vackra Härnösand.

 Tänk att två såna Päron kunde få en så vacker och klok dotter. 40 år är ett tag sen som synes, men oj så lyckliga vi var då vi fick se Malin för första gången.


 Puss och kram på er. 



Återkomsten

Nämen hej på er alla. Nu var det verkligen längesen jag var här och vet inte om jag kommer ihåg hur man gjorde. Har helt enkelt kommit av mig.......Men då några har saknat mig så blev jag så rörd så därför  blev jag taggad att börja om igen.

Har haft en massa skoj för mig så tråkigt har jag inte haft förutom idag då det småregnar ute. Men om vi skulle ha vackert väder alla dagar så skulle det ju bli öken......Perfekt dag att göra lite nytta hemma. Hittade ett recept på "världens snabbaste rabarberkaka" Så nu har jag nyss tagit ut den ur ugnen och ställde den bredvid mig på garage uppfarten. Den gick visserligen fort att baka men inte var den då särskilt snabb för jag hann då fram till bron först. 

Jag har alltså semester och vi ränner runt lite hit och dit. I helgen blev det husvagnsliv på Norrfällsvikens camping tillsammans med en ungdomsvän. Gillar campinglivet men tycker ändå att det är så skönt att komma hem till bekvämligheterna. Hörde nåt  halvroligt som en kvinna berättade.  De stod på en husbilsställplats och en kväll knackade det på deras dörr och en man står där och frågar om han får låna toaletten då deras var full. Paret sa att det gick ju bra. Efter en stund så hör de hur mannen stönar och stånkar där inne på toan. Då han öppnar dörren känner de en doft som var värre än surströmming. Han ler med hela ansiktet och säger: Fy faan vad skönt det var att skita. I våran toalett får man bara kissa......Fattar ni vad förbannad man skulle bli!!!!

Nä hörrni nu ska jag ta och kolla upp om jag har kläder och tillbehör i ordning för i morrn blir det Rockabillykväll på Brännaborg. Det är starten på en vecka i Härnösand som kommer att bestå av massor av roligt i dagarna 5. Det är nostalgidagarna i Högakusten med bl.a Krantz Challenge med Cruising och veteranbilsrally.  Sen så nästa helg  är den årliga statsfesten. 

Ja nu är jag på G igen. Återkommer med rapporter från Härnösand staden som  kom på 3:e plats som Sveriges bästa sommarstad.

Visst är det vackert här i Nordingrå?

 Våra barnbarn Linnea och Emelie har fixat ett eget sommarjobb i sommar. De har byggt sig en flotte (med lite hjälp) som de sen har som kiosk ute i vattnet. De bakar och säljer till de som kan ta sig dit med båt. Så nu hoppas vi många soliga dagar.

                 KRAMELIKRAM PÅ ER

Allt har ett slut....

Så kom vi då fram till Los Angeles och de sista dagarna på vår Ultimate road trip. Vi bodde i Redondo Beach som är en stad i Los Angeles County. Där njöt vi av sol och bad de sista dagarna. Men det blev poolbad då vattnet i Stilla havet var allt utom varmt. Men vi fick se både Delfiner och Valar som inte var rädda för det kyliga vattnet.  Inte lätt att få med dem på bild tyvärr. Men det viktigaste är att ha fått uppleva detta. Vi var även en tur till Venice Beach där det var betydligt mer liv och rörelse. 

  Här är så det lugna fina Redondo Beach där vi hamnade mitt i en filminspelning första dan. Tidigare har O.C,  Pirate of the Caribbean och inte minst Baywatch spelats in här. Undrar just vilken film de spelade in då vi var där?

  

Tycker att denna bild på Linnea är rätt kul. Kolla färgen på hennes kjol och bilens...samma lika.

Det var verkligen inte mycket folk på stranden. Utan de flesta promenerade eller motionerade på annat vis. Här är det Linnea och Emmelie som njuter av strandlivet.

  Men däremot var det rätt många som passade på att surfa på vågorna

Eller så kunde man gå ut på piren och försöka fånga lite fisk. 

  Om ni kollar riktigt noga så kan man se lite av en av Valarna vi såg. Gissa om jag tillbringade många timmar på att få till en fin bild med Delfinerna eller Valarna....men icke sa Nicke.

På Venice Beach var det betydlig mer folk och där stod badvakten i sitt torn och hade koll på alla.

 Här är piren i Venice och Emelie känner på vattnet...KALLT var svaret.

 Sista kvällen så fick vi njuta av en underbar solnedgång och det var det sista fina minnet vi tog med oss hem.

Självklart så har vi massor av bilder som kommer att hamna i vårt "Kalifornien 2017" album. Men jag avslutar min dagbok här och säger då bara det att jag är såååå lycklig som fick vara med om detta tillsammans med de jag älskar mest på denna jord.

                                         KRAMELIKRAM


   


Mot Los Angeles igen

Så var det dax att vända åter ner till Los Angeles. Vi tog Highway 1 längst västkusten. Men först ville Malin och tjejerna åka till Stanford. De har ju ett av de mest prestigefyllda universiteten i världen. Inte mindre än 16 Nobelpristagare har studerat där plus Tiger Woods, John McEnroe, Japans premiärminister och många fler. Inte så mycket att se utan mest känslan....Nästa stopp blev så Pacific Grove där 75% av husen anses vara historiska. Vidare till Del Monte Forrest och Pebble Beach med dess fantastiska natur och staden Montery Conty. Men självklart är det ju inget äventyr om allt går som på räls. För då vi kom till Big Sur så var vägen avspärrad då den hade rasat efter allt regnade i vinter. Så det vara bara att vända om ca 10 mil innan vi kunde åka in på Highway one igen. Så då vi kom fram till Morro Bay blev det en skön nattsömn trots att Sjölelefanterna höll låda hela natten. Sen gick färden vidare  till Sant Barbara och Malibu innan  vi så kom fram till Los Angeles och Redondo stranden där vi tillbringade de sista dagarna.

Häftigt att så många Nobelpristagare gått här på Stanford universitetet

Bildresultat för stanford

    Här är den fina staden Montery som är en historisk stad. Inte just de här husen men den låg så fint där vid Stilla havet.

 Den är även känd för sin Sardin fabrik.

 Här är ett utrotningshotat träd som heter Montery Pine som fanns i Pacific Grove. Där fanns många andra utrotningshotade växter oxå.

Det var såååå sjukt vackert där i Pacific Grove och Pebble Beach

Som en målning nästan....

Visst är det vackert?

 Här är vi nu Morro Bay där vi övernattade. Det fanns massor av Sjöelefanter som levde rullan på natten. Undrar just om de inte hade sömnapne hela högen.

 Inte bästa bilden kanske men här har en del av Sjölelefanterna  lagt sig för kvällen.

 Lekte paparazzi och smygfotade en Sjöelefant som låg på rygg och njöt av solen.

Här är i Santa Barbara stannade vi till för lite kändis spaning. För här bor ju bl.a George Clooney, Britney Spears, David Beckham, Brad Pitt och Angeline Joline. Om vi såg nån av dem??? Nää, bara deras häck...alltså häcken runt deras hus.

Det blev ett stopp med lunch i Malibu oxå. Där fastnade jag för denna lilla tjej. Är det kanske Se och Hör hon läser?

Men så småningom så kom vi så till Redondo beach och vårt hotell där vi levde strandliv de sista dagarna.

Vi såg både Valar och Delfiner. Mer om det sen i nästa inlägg......Jag lovar att det blir det sista inlägget från vår fantastiska resa.

             KRAMELIKRAM



Vingård m.m

Självklart så blev det en tur över Golden Gate bron och fotografering från alla håll och kanter. Sedan vidare mot en av Kaliforniens charmigaste vingård Cline i Sonoma där vi fick följa med på en gaidad tur och de hade även gratis vinprovning. Väldigt kul och framförallt vackert där. Staden var liten och där tiden stått still. Kändes som att vi befann oss i en High Chaparall film. Vi hade även bestämt oss för att besöka Alcatraz men tyvärr fick vi inga biljetter till den dag vi hade tänkt oss och dessutom håller de på att renovera där så det var inte mycket som var öppet. Lite besvikna blev ju allt men vi tröstade oss med en heldag med shopping istället....

  Vi brukar ju alltid göra det berömda hoppet då i är ute och reser. Men som ni ser på Lennarts min så blir det jobbigare för varje gång. 

    Det var verkligen mycket trafik på Golden Gate bron så vi gav oss iväg uppför en kulle där vi hade bästa utsikten istället.

 En bit att gå men väl värt besväret...

 

Här hade vi utsikt inte bara över bron utan över hela San Francisco.....

Sen åkte vi då till Sonoma och vingården Cline. Såååå vackert det var där

 Här står Emelie och kollar om vinrankorna växer som de ska...

Men än dröjer det innan de kan skördas

   

  Här ligger skörden från tidigare år och gonar till sig....

  De hade minst 5 olika vinsorter som även finns på Systembolaget här hemma.

Efter vinprovning (inte Staffan som körde förstås) så drog vi vidare in till stan. Visst känns det som att det skulle kunna komma en revolverman smygandes fram bakom knuten på dessa fina hus.

  Här vilar Emelie och Linnea upp sig framför kyrkan.

Men Lennart han spanade in puben istället....Kolla kortleken som ligger kvar på bordet efter en spelkväll...

 Jag smygtittade in i ett av sovrummet ovanpå Puben...

 Jamen kolla....det fanns faktiskt lite Indianer och Cowboys där....

 Det var ett tag sen man använde denna vagn misstänker jag

  Dagen efter så hade vi tänkt åka över till Alcatraz men som jag skrev tidigare så fick vi tyvärr hoppa över det... Tänkte ett tag ta och simma över då det såg så nära ut....

Det blev alltså en shoppingdag istället....Här är då två som inte blev så ledsen över det beslutet.

 Så var det då dags att lämna denna stad som jag nu blivit småförälskad i för att åka söderut igen och mot LA på Highway one......

(Denna bild är lånad från nätet)

Alltså mot nya äventyr.......Men det blir i nästa inlägg

               KRAMELIKRAM

Bästa födelsedagen

Så kom vi då fram till "Västerns Paris" San Francisco. Jag blev genast lite småkär i denna mysiga stad som är byggd på 43 kullar.  Då vi kom in till vårt Hilton hotell som är en ovanligt hög byggnad för att vara i San Francisco så tyckte både Linnea och jag att det skakade och gungade till under våra fötter. Vem vet...det kanske var ett av 10.000 jordskalv som faktiskt förekommer varje år där. Måste erkänna att jag kände en viss oro då jag vet att forskare tror att inom 20 år så kommer det stora skalvet och det kommer att bli en omfattande stor förödelse. 

Som tur var så hände inget utan vi kunde njuta av både staden och det runt omkring i några dar. Då jag nu passade på att fylla år då vi kom dit så blev jag firad på ett skojigt sätt av bästa familjen. Först en typisk Amerikansk frukost som nästan alltid består av bl.a tjocka pannkakor med en massa sött på.  Sen fick jag återuppleva Hippie kulturen som faktiskt började där i San Francisco på 60 talet.

Familjen hade tagit med sig kläder och vi klädde så på oss och gav ut på stan. Jag lovar att vi gjorde succé. Folk följde efter oss och ville fota, vi kände oss som riktiga kändisar.

Kolla bara vad häftiga vi var...Peace and Love.

  Sen gav vi oss ut på upptäckfärd. Så många vackra hus.Vi såg inte många vanliga hyreshus utan de flesta verkar bo med egen ingång. Visst är det fiiint?

 

 Här hittade vi igen huset där de spelar in "Huset fullt" till Emelies stora glädje.

Det sägs att San Francisco skulle kunna nomineras till världens skönaste städer. Kolla bara målningen på detta hus.

 Känslan av hippietiden sitter kvar i väggarna på många ställen. Otroligt många vackra målningar. Här poserar Emelie och Linnea framföra en av dem.

 

Svårt att ta foton som visar hur gatorna verkligen går upp och ner för alla dessa kullar. Men det var verkligen häftigt.

 Vi besökte självklart Lombard Street som väl är den mest kända gatan. Där kör man inte fort....

 Lånar en flygbild från nätet som verkligen visar hur den ser ut....

Vi var ner till den gamla fina fiskehamnen Fisher Wharf. Där var så fint så vi bestämde oss för att äta middag där senare på kvällen.

Där finns ju även den berömda Pier 39. Med butiker, restaurager och gatuföreställningar m.m. Om inte annat så hade vi en egen liten föreställning....

 

 Det fick bli restaurangen Bubba Gump som ligger längst ut på Piren med utsikt över AngelIsland, Alcatraz och Golden Gate-bron och Bay Bridge. Kan man äta födelsedagsmiddag på nåt bättre ställe?

Hamnen ar full av Sjölejon som skällde som skadeskjutna hundar...inte för att jag vet hur de låter men kan tänka mig.....Dessutom luktade de inte gott.

 

Vi är ju en rätt så slamsig familj och lite nyfikna av oss. Men det höll på att gå riktigt illa där nere vid hamnen. Vi hade kunna bli haj mat faktiskt.

 Här ser vi Alcatraz från Piren. 


Vi såg även Golden Gate bron därifrån piren, men den här bilden är från nästa dag då i åkte över den.

 Ja det var vad vi gjorde på min födelsedag. Vi blev kvar några dagar till och hann uppleva en hel del. Så fortsättning följer.....


            KRAMELIKRAM





  

Äldre inlägg